Tråkigt att vara här i torpet på landet nu, inte

Det tar alltid emot lite grann när man hetsar hem från jobbet för att få in allt i bilen, trycka i ungarna lite stödflingor, vattna blommorna och fylla vattendunkar. Men sedan, när man sitter i bilen och rullar söderut genom länet och solen fortfarande står högt och det är fredag och en hård arbetsvecka är avslutad, ja då sprider sig glädjen långsamt ut i kroppen. Och så står man där igen och blickar ut över åkrar och en grönska som aldrig tar slut. Det är underbart. En lyx. Ett dubbelliv.

@ajennische

Nu är jag redo för resten










Jag har blivit firad genom att torsdag kväll få höra av min fru att ”du behöver inte jobba imorgon, vi ska åka till ett ställe”. En fantastisk utsiktspärla i södra Storstockholm och jag tog ett dopp i havet. Vi pratade om sådant vi inte hinner prata om annars. Känslan av att vara vuxna och fria, inget mer firande hade behövts.

Resten blev en ren bonus. Fest för en av mina bästa vänner som också fyller 40. Ute på lokal. Drinkar och skratt. Träffade människor jag inte sett på kanske flera år och slog mig i slang med en fransk poet som med skräckblandad förtjusning blev indragen i samtal. En natt på boutiquehotell i sin egen stad. 

Nästa morgon med tårta och firande hemma. En eftermiddag på grönan i strålande sol med barnen och mina föräldrar. 

Jag är redo för resten av livet. 


@ajennische

Mina bästa hockeyminnen är från bordshockeyn

Jag sitter faktiskt och tittar på ishockeyfinalen. Alltid lika fel i tid, när försommaren brassar utanför. Jag är inte särskilt exalterad. Men jag vill veta hur det går. De bästa hockeyminnen jag har är från bordshockeyn som jag och Daniel spelade helg efter helg på hans rum. Vi snöade in helt på det efter att vi läst den fantastiska lilla boken Bordshockeybibeln. Vi tränade finter, målade egna lag och satte upp kedjor i målen för att få det sköna rasslande ljudet när det blev mål. Daniel köpte en häftig NHL-tidning någonstans och där lärde vi oss namn på internationella storspelare som vi lyfte in i våra egenkomponerade lag. Vi gjorde poänglistan också, där mål och assist gav olika utdelning och där man kunde dölja utveckligen vecka efter vecka. Jag vill minnas att jag hade en Paul Coffey i mitt lag, trot att jag placerade honom som högerforward eller vad det heter i hockey och att han var en av de spelare i mitt lag som gjorde flest poäng.

Om ishockeyfinalen varit bordhockey hade målfrekvensen varit betydligt högre.

@ajennische