Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat

Jag var faktiskt lite nervös tidigare i veckan. Skulle gästerna ha trevligt? Skulle de gilla upplägget? Skulle pappa bli glad? Skulle alltid fungera rent praktiskt? Har vi glömt något väsentligt?

Jag och mina systrar bestämde för cirka två månader sedan att att ordna fest för pappa på hans 70-årsdag – utan att säga något till honom och utan att dra in morsan. Det sistnämnda var viktigt. Om hon invigdes skulle det bli hon som fick dra det tunga lasset. 

WhatsApp-tråden som jag och syrrorna haft... ja det såg lite darrigt ut ett tag men så här en dag efteråt – vilken succé det blev. Så skönt. Allt blev bra. Och vi själva hann dessutom ha trevligt. 

Pappa blev rörd till tårar och gästerna tackade för en fantastisk fest. Själv bölade jag som ett barn när jag skulle hålla tal. Det bara knöt sig så fort jag ställde mig upp och tittade på pappa. Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat. Fick hålla tag i stolsryggen framför mig och bara andas flera gånger. 

Jag förlorade en hel del retoriska poänger på vägen men tog igen det med desto mer känsla. Huvudpoängen gick fram tror jag. Av reaktionerna att döma var det ett lyckat tal. Jag kommer knappt ihåg något av det själv. 

Idag är jag helt slut. Och glad. Utöver festen med allt som hör till så hann vi hänga några timmar på torpet också. Vi stannade till där idag på väg hem. Grillade, gungade, sågade ner några pinnar och satt i solen. Den värmde. Jag hade gjort mycket för att kunna checka ut från jobbet redan nu och bara stanna kvar.

#torplife will rise again!


Manspotting

I morse på väg till jobbet såg jag Martin Åhdal på Hornsgatan. Han såg bestämd ut. Fokuserad. Hade en axelremsväska i brunt skinn. 

Jag har aldrig träffat honom men såg på en gång att det var han. 
Bara sekunder senare såg jag Ernst Billgren. Vid Slussen. 
På väg hem från jobbet såg jag Martin Åhdal igen. Vid Coop Mariatorget. 

Sent igår kväll såg jag den snyggaste taxibilen ever.  

En perfekt scen i en bok om Stockholms media- och pr-damm

Pressträffen som AMF Fastigheter anordnade idag skulle kunna ha varit en perfekt scen i en bok om Stockholms media- och pr-damm. 

Så mycket copysnack och insäljande konceptbeskrivningar. 
Om jag vore en annan typ av journalist av mer kåserande snitt och med gott om tid hade jag skrivit en lååång text om upplevelsen. 
Mattias Stangl, vd för Hobo hotell, är värd att nämna. Han är fantastiskt underhållande att lyssna på. Han kan verkligen konsten att stapla engelska modeord på varandra på ett sätt att det faktiskt låter naturligt. 

Det var hur som helst en trevlig pressträff. Anders Sundström var där och vi hann prata en lång stund om lokaljournalistik, om DN och om StockholmDirekt. Om webb och papper och om det dagliga gnetet. 

Dan Hallemar var där också. Han gör podcasten Staden och är förläggare på tidskriften Arkitektur. Jag har intervjuat honom på telefon några gånger så jag passade på att hälsa. Han var utsänd av Expressen men hittills har jag inte sett någon text. Kanske kommer imorgon. 

Cecilia Österholm var självklart där också eftersom hon jobbar med kommunikation på AMF Fastigheter. Hon är alltid bra att ha att göra med.  


Tvingad att åka till Vällingby

Beställde en grej på nätet och upptäckte när det var försent att det SKULLE HÄMTAS I BUTIK!

I VÄLLINGBY!

Fick alltså tvinga barnen att följa med direkt efter skolan eftersom jag var tvungen att ha grejerna hemma till imorgon.  

Det gick okej. 

Fontänen är ju fin. 

Veckan som gick och vad jag gjorde


Dags att summera. Det är ju söndag. Fast egentligen har jag ingen större lust. Har inte haft någon lust överhuvudtaget i dag är väl sanningen. 

Men det har en ju inte mycket för.

Bra är att jag hann läsa ut fantastiska James Crumleys En sista riktig kyss. Det var en upplevelse. En skruvad deckare. Innehåller väldigt mycket manliga attribut och följer - eller kanske gav upphov till - hela den här hårdkokta män som super och jobbar hårt men som bär en nallebjörns hjärta-grejen ni vet. Mycket romantiskt är det i alla fall med amerikanska bilar och vidder och köra kors och tvärs över USA fulltankad av whiskey. Ibland är det precis sådant jag vill läsa hur banalt det än är.

Well well. Back to work.

Jag hade inegn toppenvecka som gick med knölade ur mig några grejer som blev lästa.

Blev tafsad på - svarar med stans mest feministiska bildekal

Här vill Moderaterna bygga en ny stadsdel och Sveriges högsta hus

Framtidens bilmackar ska ge nya bostäder

Nytt klimatsmart samarbete å plats i City

Erik Malm (MP) är tredje miljöpartisten som lämnar heltidspolitiken bara några veckor

Jag blir rörd av Let's dance

Trots rubriken börjar vi med jobbet. Det är ju så det är. Först jobb sedan lek.

Detta har jag att säga om jobbet: 

- Dålig lunch alla dagar. 

- Kaffemaskinen har varit... tveksam i sin leverans. 

- Jag har fortfarande inte lärt mig ordentligt fingersättning och lägger alldeles för mycket tid på att korrigera anteckningar. 

Klart om jobbet. 

Vidare med Let's Dance. 

Jag blir väldigt glad av det programmet. Det är något med all närhet. Jag blir rörd varje gång. 

Min favorit Mikaela Laurén ut idag. 

Hur skulle jag själen stå mig i Let's Dance? Jag är stel som en pinne men min hållning är okej, liksom förmågan att hålla takten. Känslan däremot, passionen och utstrålningen... mer tveksam. 

Men det hade varit kul att få lära sig. Dans är coolt. 

###

Imorgon ska jag bjuda på ett skitsvårt quiz på StockholmDirekt. Det handlar tro det eller ej om båtar.