Fåglarna kvittrar ikapp och fälten är ärtgröna av ny växtkraft #torplife

Jag vaknar med samma huvudvärk jag gick och lade mig med. En sprängande punkt vid höger tinning. Jag ligger kvar i sängen en stund och löser Min kamp 2 av Knausgård. Den är fantastisk. Han så att man sugs in i hans huvud. I boken sitter han på NK och läser när han plötligt får bråttom hem för att laga middag. Han köper mat och betraktar de andra i affären. Precis när han öppnar porten in till sitt hus gör han en utvikning som tar läsaren en knappt år tillbaka i tiden och som varar i cirka en femtedel av hela boken. Därefter är han tillbaka i porten igen och berättelsen går vidare. Det är skickligt, väldigt detaljerat och fängslande. Tänk att ha förmågan att skriva så. Att gå in i arbetet på det sättet. Att skriva sådana kvantiteter, återberätta långa sjok av vardag. Häftigt.

April som juni

När klockan är lite efter åtta tvingar jag mig att gå upp. Huvudet bankar. Jag häller upp ett glas vatten ur plastdunken som står på golvet i köket framför den gamla vedspisen och dricker det stående. Jag kliver i ett par svarta stövlar och går på dass. Det spritter av liv. Fåglarna kvittrar ikapp och fälten är ärtgröna av ny växtkraft. Solen skickar sitt obevekliga ljus rakt mot oss. Det är slutet av april men känns som juni i luften. På marken är det fortfarande vårknastrigt. Det är lördag och vi har premiärsovit på torpet för den här säsongen.

Livet rullar på. Det är fint.




views

Tags