Hemresan gick bra? https://t.co/kwIQjPFSWq
— Andreas Jennische (@ajennische) October 7, 2018
Tack och lov har barnen blivit så stora att sådant här inte längre är katastrofjobbigt. Men man blir inte på gott humör och det är tydligt att vi har långt kvar innan tåg är standard och bil ett sekundärval vid längre resor inom landet.
]]>
Igår morse var jag tvungen att gå upp och ut klockan 07 för att kissa. Frosten låg vit över gräsmattan. Senare under dagen blev det betydligt varmare och idag har det sett ut så här på torpet. Det tog emot att åka hem. Men vad gör man inte för att leva upp till omvärldens förväntningar.
Det har varit rally på byn i dag. Ljudet hördes långt före frukost.
]]>Pasta kan aldrig koka för länge. Enda gången det skett var när jag hällde kokande vatten över en kastrull med snabbmakaroner och glömde bort över natten, men annars är det ingen risk. Den här läckra anrättningen till exempel fick vårdskoka i sådär 23 minuter och blev helt perfekt. Varsågoda för tips.
Först och främst, den är någon stor upplevelse rent litterärt. Men här finns saker värda att lyssna på.
]]>Karlavagnen hänger precis ovan trädlinjen vid ladan.
]]>
Ringla över som du brukar ringla kolasås (äckligt) eller chokladsås (tråkigt).
]]>
Förtätningen i vissa delar av Stockholm går så fort att den som inte bor just där lätt missar vad som sker.
]]>Ful prakt, inte full prakt. Underbart.
Jag har bytt alarmsignal till den vidrigaste. Är nu klarvaken, men rädd.
Posted by Andreas Jennische on Thursday, September 13, 2018
Den har något. Det har den.
Är på väg till Östberga när jag skriver det här. Det säga ofta att Stockholms kommun och landsting är djupt underbevakade med tanke på hur mycket människor som bor här.
]]>
Jag blev inbjuden till P5:s studio för att prata lite om valet i Stockholm i eftermiddags.
]]>
|
|
Hemma klockan 03.10 efter denna valnatt. Det var kul men det var också ansträngande. Först händer inget i stort sett sedan händer allt på en gång. Fast lite i taget. Det vi vet nu är detta: |
Tycker de här vagnarna är de snyggaste pic.twitter.com/VnsB2ILmll
— Andreas Jennische (@ajennische) September 3, 2018
Sprang till jobbet, åkte tunnelbana hem. Solen sken och det varmt och fint och barnen och Helene var nere vid bryggan i Tanto och badade när jag kom hem. Jag tog också ett dopp. Det var förvånansvärt skönt. 19 grader enligt den termometer någon stoppat ner i vattnet. Jag var i en stund. Simmade några tag. En bra avslutning på en måndag i september.
]]>
Blir det en ny catch phrase för Stockholm efter valet?
]]>
Mitt på trottoaren låg den. Stendöd. Med bruten nacke tänker jag mig. En sorglig syn.
]]>På lördag blir det skoj för mig. Skoj, det ordet alltså. Vad som ska hända är följande.
]]>
Det har diskuterats i vissa kretsar av stadsbyggnadsfolk. Förmodligen diskuteras det fortfarande då och då, möjligheten att däcka över spåren vid Tanto.
På så sätt skulle man få plats med ett gäng nya bostadskvarter i innerstan. En förtätning. Men överdäckning är typ det dyraste man kan göra så det lär dröja innan det börjar diskuteras på allvar igen. Särskilt nu när det finns ett överutbud på nyproducerade bostadsrätter. Vid en stor brist däremot, då kanske några byggherrar och Stockholms stad faktiskt börjar skissa på ett reellt förslag.Snackar med en granne på gården. Han har en tydlig uppfattning. Mindfulness är bara trams, säger han och fortsätter. ”Det används av unga människor för att nå balans men problemet är att arbetslivet är för pressat. Det går inte att rätta till det med mindfulness. Man måste ändra något mer grundläggande.” Jag har aldrig försökt mig på mindfulness men jag tror det finns poänger. Jag tror dock att min granne har ännu mera rätt.
]]>
Det har varit några intensiva dagar med barn på torpet. De egna plus en. Jag har behövt vara fritidsledare. Som ensam vuxen blir man lite trött. Idag skapade jag en paus och sprang en runda. Eller rättare sagt, sprang tre korta rundor för att ungarna inte skulle vara ensamma så länge åt gången. Under den första hade jag sällskap av dottern på cykel, sedan tacklade hon av.
Det blev ett fantastisk skönt träningspass. Luften var lätt att andas och det var sol utan att vara för hett. Jag sprang på grusväg, genom en skog och ut på öppna odlingslandskap. Låren dunkade och endorfinerna sjöd i mig efteråt. Det slår alltid bättre när man längtat efter att springa. Efteråt duschade jag genom att skopa ljummet vatten ur en hink. Det var länge sedan jag kände mig så ren.
