Uttrycket On Hold Hold On går igen på samtliga verk och om jag får spekulera fritt så anspelar det på perioden vi alla befinner oss i, med social distansering och smittskyddsbeteende. Konstnären vill säga det uppenbara, allt är satt på paus, men samtidigt uppmana oss att hålla ut. Det kommer bättre tider sedan.
Den som vet mer får gärna höra av sig.
Om jag varit kvar på lokalpressen hade det här varit en given grej att undersöka (givet att det fanns resurser att göra det).
]]>I Douglas Adams gamla rymdepos Liftarens guide till galaxen får ett monster till dator i uppgift att räkna ut meningen med livet. Den håller på i evigheter och presenterar till slut en liten lapp med siffran 42. Det väcker stort huvudbry. Jag har för mig att forskarna därefter sätter en ännu större dator i arbete med att räkna ut vilken fråga som den första egentligen svarat på.
Har jag nu nått åldern som är meningen med livet när jag fyllt 42? I så fall hoppas jag att det meningsfulla fortsätter och inte upphör vid 43.
Tråkigt att börja dagarna så här, inte. I morse var det helt perfekt väder att springa i. Soligt men svalt. Rundan jag sprang är cirka en mil och går längs gula rapsfält, alléer och skogar. När jag vaknade kände jag mig trött och sliten men jag har lärt mig att inte ge efter för den omedelbara längtan efter mer vila. Det räcker ofta med bara några steg för att känna välmåendet av att röra på sig utomhus. Här ute är det betydligt roligare än hemma i stan, men känslan efteråt är densamma.
@ajennische
]]>
Regnet höll i sig halva dagen. Sedan gick vi ut på promenad, genom skogen, över gamla hagen vid mitt barndomshem och grusvägen tillbaka. Vi hörde gök, såg orgmvråk och hittade några gamla fina järndelar att göra krokar av. De låg och skräpade och gjorde ingen glad. Jag får allt oftare känslan av att vara min pappa men har förlikat mig med det. Så länge det rör vissa gemensamma drag är det något jag tycker om.
***
Jag har tänkt en del på jobbet. Det är som det är med det.
***
Fladdermössen flyger runt huset på kvällarna. Står man helt stilla en stund och tittar upp mot himlen ser man hur de kryssar fram, ljudlösa på jakt efter flygande småkryp.
@ajennische
Så här börjar jag min dag. Det är inte mycket att skryta om men jag kan garantera att det är jobbigare än man kan tro. Det känns inte bara i benen utan i hela kroppen.
@ajennische
Springa, dra sly, klippa ner vidrigt stickig och förvuxen nyponbuske, spika upp fågelholkar, dricka kaffe ute, äta lunch ute, grilla till middag, spana på svartvita flugsnappare och läsa en nördig tråd på nätet.
]]>
Jag visste att det här var Toll som skrivit bara genom att läsa rubriken.
Jag har varit utan apparna Twitter, Facebook och Instagram i två dagar.
]]>Jag gjorde en intervju med Lars Strömgren i dag för Byggindustrins räkning. Han är ordförande för Cykelfrämjandet men kommer efter sommaren att bli ny vd på föreningen Samhällsbyggarna.
Jag har träffat Lars flera gånger genom åren i olika cykelrelaterade sammanhang som jag bevakat för StockholmDirekts räkning. Jag har til exempel tagit bild på honom när han blir skjutsad i en lastcykel samtidigt som han pratar med Per Bolund (MP) om behovet av en elcykelpremie (som senare blev verklighet).
Michael Barbaros röst i introt till podcasten The Daily får mig att rysa av obehag. Ändå kan jag inte låta bli att lyssna. Det skrytiga och superpretentiösa har något ändå. Men tänk samma upplägg på svenska. Nästan viskande inledning och relaxing ambient i pauserna. Njä.
]]>Jag tog bort apparna Facebook, Twitter och Instagram från min privata mobil i morse. Jag vill ta reda på vad det gör med mitt mobilanvändande. Vad kommer jag att lägga skärmtiden på istället? Att döma av den här kvällen så lär antalet lästa artiklar öka markant. Om det håller i sig kan sociala medier-pausen vara det bästa jag gjort.
@ajennische
]]>
Johan Såthe, chefredaktör, på Realtid skriver i en krönika på Journalisten att specialistreportrar borde tjäna bättre än mellancheferna runt om på våra mediehus. En bra tanke. Jag har länge tyckt att det fattas en steg på karriärstrappan för reportrar som vill vara just reportrar. I dag tackar duktiga reportrar ja till eller söker chefstjänster för att det känns svårt att på andra sätt klättra i karriären. Även om man kanske helst skulle vilja fortsätta jobba med hantverket som reporter så behövs det efter några år en ny boost för att man ska orka och känna peppen. Högre lön, friare arbetstider, ämnesansvar eller andra liknande förmåner. Det skulle behövas ett lönesteg som heter något i stil med senior reporter eller kanske just specialistreporter som ett alternativ till mellanchef.
Tittade på Jocke Jardenbergs intervju med Axel Andén idag och blev väldigt peppad av entusiasmen. Att jobba med det lilla och ha stor frihet är drömläge. De verkar göra bra saker på Haparandabladet och visst är det coolt att chefredaktör Andén byggt den nya sajten själv istället för att ta in konsulter. Alla som älskar lokaljournalistik måste titta.
För att starta helgen gjorde jag något mycket ovanligt den här våren. Jag gick ut på krogen för att träffa mina två bästa vänner. Vi satte oss på Babylon, hipsterstället vid Björns trädgård, för att dricka några öl och käka veganska polska piroger. Babylon var ett av de ställen som miljöförvaltningen i Stockholm tvingade att stänga nyligen för att deras coronahantering var bristfällig. Där hade varit alldeles för mycket folk. När vi var där på fredagskvällen var det väldigt uppstyrt. Den gäst som försökte flytta någon av stolarna på uteserveringen blev genast tillsagd och det var glest mellan borden. Beställningarna togs vid sittande bord.
Vi fick en ypperligt trevlig kväll. Solen sken, det spelades boule i parken intill och stämningen i luften var så där förväntansfull som bara en fredagkväll i maj kan vara. Jag och mina två vänner tillhör de lyckligt lottade. Vi påminde varandra om det. Även om vi och våra anhöriga påverkats av coronapandemin på flera sätt, så bleknar det i jämförelse med alla de människor som förlorat både jobb, familjemedlemmar och möjligheten att vara ute och umgås.
Om du är intresserad skriver jag mycket oftare på ndrs.work på write.as, en annan bloggtjänst jag verkligen rekommenderar.
I måndags uppmanades allas anställda på Bonnier News att jobba hemifrån.Det har gått förvånansvärt bra trots att jag inte har någon riktigt bra plats att sitta på. Helene och sextonåringen har varit risiga och hemma och igår kom även tvillingarna hem från skolan på grund av rossel i halsen. Det blir annorlunda att jobba hemifrån när lägenheten är full av folk. Det är då det blir sport på riktigt. Jag är inte jättebra på den grenen. Det hade varit lättare om jag haft mindre att göra på jobbet men just nu behöver jag verkligen jobba alla timmar för att saker och ting ska rulla på. Vi får se hur det blir nästa. Jag hoppas innerligt att den väntade vågen av nya fall i vården inte inträffar som befarat nu i helgen.
PS. Mer frekvent bloggande finns här, på den fina tjänsten Write.as ---> andreas
]]>När jag var barn bodde jag i ett hus på landet i Julita utanför Katrineholm. En mörk kväll med regn och blåst landade plötsligt en helikopter på vår tomt. Det var i slutet av 80-talet och jag minns att jag blev rädd av att se den där tingesten långsamt sänka sig ner mot gräsmattan. Det var något obehagligt med de starka lamporna, ljudet och de snurrande rotorbladen. Vi stod hela familjen vid fönstret och tittade när den tog mark. Den hade verkligen stannat hemma hos oss, en bit ifrån växthuset och svartvinbärsbuskarna.
En kort stund senare knackade det på dörren. Jag minns inte vad som sades i detalj men föraren berättade att han varit på uppdrag i Norge (tror jag det var) där han använt helikoptern till att lyfta tunga saker vid något bygge (som jag kommer ihåg det). Mina föräldrar som alltid varit generösa med mat och husrum bjöd in honom, gav honom lite mat och körde honom till tågstationen i Katrineholm så att han kunde fortsätta sista biten hem utan helikopter. Den skulle han hämta senare. Kanske att han sov över. Det är oklart. Jag får be mamma och pappa fylla i luckorna.
Jag skulle gärna komma i kontakt med den här mannen. Det vore roligt att kunna berätta historien till fullo. Få veta lite mer om varför han landat just hos oss och hur det gick sedan. Ringer det någon klocka hos någon när ni läser detta så får ni gärna hojta. Nästa gång jag träffar mina föräldrar ska jag fråga om jag kan få se de bilder som jag vet att de tog på helikoptern. Det kanske avslöjar något viktigt för folk som kan sina flygsaker.
Det nya höghusbygget Strato vid Ringvägen på Södermalm har kommit ytterligare en bit på väg upp mot sina 19 våningar. Det är först nu när det blir tydligt hur stort huset kommer att bli. Mariaskolan, inte någon liten byggnad, kommer att framstå som en plutt när Strato är färdigt. Det blir spännande att följa hur det går med försäljningen.
Nej, jag tror inte det. Det är något fint med opeppade tonåringar, som inte vill följa med de tråkiga föräldrarna och syskonen för att göra något annat än det vanliga. Det minner om ens egna ungdom och allt som var viktigt för en då. Jag var likadan. Jag ville få bestämma själv över min tid, träffa mina vänner, ungås med en kärlek kanske. Eller bara vara ensam utan att bli störd. Jag ville ofta bara vara ensam utan att bli störd. Jag tänker på det här när jag sitter bredvid den tonåring jag och Helene har i vår familj, en mycket fin ung man, om än för tillfället väldigt opeppad. Vi sitter på ett tåg för några dagars familjeresa men han hade hellre gjort tusen andra grejer än just det här. Tänk själv, att behöva umgås med syskon och föräldrar på en liten yta i en stad som inte är hemma i flera dagar i rad – och vara nästan vuxen men utan den vuxnes rätt att själv bestämma.
Vi hade ett fint moment när vi klev på tåget förut.
– Jag vet att du är opeppad men du får tänka att det hör till. Det hör till att du ska vara opeppad och inte vilja följa med och det hör till att vi ska tvinga dig att åka med, sa jag.
Då log han lite och svarade:
– Jag vet.
]]>Jag kan inte förstå varför jag inte lagt märke till detta förut. Södermalm har ju redan en guldbro!
Blev otroligt glad när @johannberno påminde mig igår om att jag fick honom att göra den här grejen som färsk reporter på @StockholmDirekt ”Ring vem som helst som fyller år idag och säg grattis” https://t.co/L3owdLqCAp
— Andreas Jennische (@ajennische) February 22, 2020