Omtumlande, lärorikt, bitvis svårt. Det har varit några utmanande och roliga veckor på nya jobbet. Som det brukar vara är rätt arbetssätt och organisation nyckeln till framgång och en sådan är inget man skapar på en kvart. Min bild är att det finns saker att jobba med här – och att vi gjort flera framsteg redan. Veckan som gick fick vi nya lämningstider, redan klockan 15 ska innehållet till morgondagens tidning ligga helt klart för att redigeras. Och här betyder helt klart, helt klart. Bilder, grafik, citatkollar, allt ska vara gjort. Det betyder att större delen av det som ska vara med i papperstidningen måsta produceras tidigare än under samma dag. Och för att det ska vara hållbart i längden krävs det en plan för gärna en hel vecka i förväg, åtminstone i stora drag. Detta kräver hög grad av framförhållning och här har jag själv en hel del att lära. Jag är lyckligtvis omgiven av en hel hög mycket kompetenta journalister som alla vill göra ett bra jobb. Vecka för vecka blir jag lite klokare försöker jag tänka även om jag varje fredag drabbas av lätta panikkänslor när tre tidningar (lördag, söndag, måndag) ska ligga klara klockan 15. Vad gäller webbpubliceringar är det snarare arbetsdagens slut som gäller men även här ska hela helgens "paket" vara färdigt. Parallellt mer allt det planerade ska vi också agera nyhetsredaktion och göra snabb rapportering och ha möjlighet att rycka ut snabbt. Det är många bollar i luften som gäller.
Själva innehållet då? Ja, här är det fortsatt experimenterande som gäller tror jag för att hitta rätt. Snabba nyheter och mer tidskrävande granskningar inom en rad olika ämnen som berör invånarna i Stockholms län och allra helst ännu fler än så.
To be continued.
]]>
Det blev en tidig morgon efter en dålig nattsömn. Hade svårt att somna och inte blev det bättre av att ungarna har påsklovsrytm och aldrig somnar de heller. Men uppe är jag och väntar på att Mekonomen ska öppna klockan 07 så att jag kan få däckbytet gjort före jobbet. Dags att klara av ännu en utmanande fredag innan det är helg.
]]>This morning, all covered in snow again. #torplife
Andreas Jennische https://www.ajennische.com/2021/04/05/173953.html
Hittills i år har vi inte hittat några döda djur på torpet. Det har vi gjort förr. Jag är glad för det. Jag är dålig på döda djur. Bättre är det att möta levande djur. Gärna mäktiga älgar. Vi kom riktigt nära en fjolårskalv igår när jag och dottern varit och handlat. Den ville inne akta sig, den bara stod där intill vägen och tittade på oss. Jag hann lägga märke till den enorma mulen som avslutar deras låna ansikten. Märkliga och ståtliga djur är det.
Det var längesedan jag skrev här. Det är en konsekvens av mitt byte av jobb som tagit det mesta av min tankeverksamhet sista tiden. Jag skulle kunna massor om första tiden på DN men idag koncentrerar jag mig istället på att hylla våren. Att komma ut till torpet så här till påsken är en ynnest. Flera dagar ledigt med familjen och inga särskilda krav. Mycket utevistelse, mycket god mat och mycket sömn. Jag är så glad för detta.
@ajennische
Kom gärna med inspel på vad du vill läsa i DN Sthlm. Ange gärna om du är prenumerant och om du inte är det; ange vilken typ av innehåll som skulle öka chanserna för att du skulle bli det.
Jag ska byta jobb. Om några veckor lämnar jag Fastighetsnytt och Byggindustrin för tjänsten som nyhetschef på DN Stockholm. Jag har fått äran att efterträda Linda Hjertén som ska gå tillbaka till Aftonbladet och satsa järnet på kriminaljournalistik som reporter. Det blir stora skor att fylla men jag ser mycket framemot att få börja jobba med Stockholmsjournalistiken igen.
Det mindre roliga är att jag måste lämna min nuvarande redaktionen. Jag har lärt mig en massa nya saker och träffat smarta och kloka kolleger som jag kommer att sakna hårt. Men som tur är finns alla människor kvar.
]]>Eftersom jag aldrig räknade med att hösten skulle vara normal var den mindre prövande än den skulle kunna ha varit. Till en början hade jag också en bra balans av arbete och fritid med mycket löpning och utevistelse i kontrast till stillasittande vid hemmakontoret i sovrummet. Det blev tungt först framåt slutet på oktober då mörkret kröp in över landet. Därefter har balansen blivit allt sämre mellan work and play. Under höstens första veckor var det rimligt att träffa vänner på en uteservering men i takt med kylan, mörket och förvärrad smittspridning har de tillfällena helt uteblivit. Det är tur att jag lever ihop med en person jag tycker om, och att vi inte gnatar ner varandra trots att vi båda sitter hemma.
Den stundande julen blir ett avbrott från prestation och digitala möten. Jag behöver den pausen. Arbetsmässigt har det varit en mycket innehållsrik och bitvis stressig höst och det är alltid bra att stänga av helt en period över jul om det är görbart. Jag har uppmuntrat alla på redaktionen att ta ordentligt ledigt och jag är glad att folk tagit chansen. Våren är lång den också och som det ser ut på smittspridningstalen kommer det dröja innan vi får börja umgås med andra vuxna människor igen.
Hemmavid har jag bakat en hel del för att skapa julstämning. Havrekakakor, ingefärskakor, rysk fruktkaka och lussekatter. Man gör vad man kan. Får se hur långt det räcker.
]]>Nej, det blir inte stand up comedy på årets Business Arena Stockholm. Men jag skojade lite om det när vi spelade in en påa till en av programpunkterna i dag. Vad gör man inte för att lätta upp stämningen lite. Business Arena Stockholm går av stapeln den 8-9 december och det blir i digital form. Jag leder två paneldiskussioner som har spelats in i förväg. Pelle Envall på Trafikutredningsbyrån är med i en av de och han kan inte vara för missnöjd med tanke på att de lade ut detta på Linkedin i dag. Ni som orkar får kolla och återkommer med ett utlåtande. Jag är mäkta imponerad av proffsiga programledare efter denna insats, det är en konst att få med allt man ska och ändå verka avslappnad och uppmärksam på gästerna.
Video: Jimmy Balmain Lehtinen
]]>Rätt använt är sociala medier verkligen ett mycket användbart arbetsredskap för journalister. Det är också tydligt att olika plattformar fyller helt olika funktioner. På min förra arbetsplats StockholmDirekt.se (vila i frid) så var Facebook i särklass den viktigaste sociala plattformen för att sprida den journalistik vi gjorde och för att få kontakt med våra läsare. Så är det inte alls för oss på redaktionerna för Fastighetsnytt och Byggindustrin, här är det LinkedIn som ger värde. Plattformen jag aldrig tidigare brytt mig om är verkligen den enda som genererar läsarengagemang och ger värdefull input. Det skulle såklart gå att växla upp Facebook också, men den uppförsbacken känns väldigt lång. LinkedIn huserar rätt målgrupp för oss, beslutsfattare på olika nivåer inom bygg- och fastighetsbranschen. Det är här vi ska vara. Jag använder gärna mig själv också för att visa upp vår journalistik för fler. Det händer även på LinkedIn att folk reagerar med irritation på att delade artiklar igger bakom en betalvägg men inte alls i samma utsträckning som på Facebook, det är åtminstone min bild. Idag skrev jag en efterlysning på min egna LinkedIn, jag ville ha lite tips och ideer på vad som händer i branschen under kommande år. Det gav resultat direkt. När det funkar så är sociala medier fantastiskt.
@ajennische
]]>Har ni tittat något på The Undoing, tv-serien på HBO med Hugh Grant och Nicole Kidman? Det finns fem avsnitt ute, det avslutande nummer sex kommer på måndag. Skådespelarinsatserna är stabila, manuset är svängigt och inga karaktärer är rakt igenom likeable. Jag gillar den. Ett extra plus är att Donald Sutherland är med och spelar en svinrik patriark, en "old school cock sucker" som hans karaktär själv uttrycker det. Men det finns ett irriterande och återkommande moment i The Undoing, kameravinklarna. Närbilderna på Nicole Kidmans ansikte och de långa tagningarna på Nicole Kidman i profil. När man väl lagt märke till det går det inte att tänka bort. Nicole Kidman går sakta i park och blickar bort. Nicole Kidman sitter i ett fönster med sol på halva ansiktet. Nicole Kidman går med armarna om sin egen kropp. Allt ackompanjerat av krypande musik och filmat med långsamma kamerarörelser.
Vaknade tidigt idag men lät bli att gå upp. Eller jo, jag har gått upp och efter det har jag hunnit med både långpromenad, lussebullsbak, lite bokläsning och borrat upp ett par krokar till ljusstakarna som Helene köpt. Ändå känns det lite som att jag ligger kvar i sängen. Tempot i livet just nu är liksom nedskruvat. Att det blir mörkt vid tre förstärker det där dämpade. Jag brukar inte se framemot julen men i år tar jag sikte på den som en positiv happening. Vi stannar hemma. Låter bli att bjuda gäster. Barnen tycker att upplägget är perfekt. Om smittspridningen minskar och de allmänna råden förändras är det ju inget som hindrar en att hitta på något socialt.
Veckan som gick var jag inne på jobbet två dagar i rad för att vara med på inspelning av ett par programpunkter till Business Arena Stockholm, den stora mötesplatsen för fastighetsbranschen som i år sker digitalt den 8-9 december. Det var otippat kul att få träffa lite folk och leda paneldiskussioner. Allt var mycket smittsäkert, alla deltagare testades och det var aldrig fler än åtta på samma plats samtidigt. Jag presterade helt okej. Jag är rookie i moderatorrollen och det svåraste är att lyssna ordentligt på det som sägs och inte hänga upp sig för mycket på manus. Det ska bli spännande att se resultatet om ett par veckor. Den ena panelen behandlade ämnet logistikbranschens blomstrande i pandemin, den andra kretsade kring frågan om mobilitet och stadsplanering.
Min kollega Elin, reporter på Byggindustrin gjorde också ett inhopp i programmet, som expert i en diskussion om nybyggen som inte håller energimålen. Hon var grym på alla sätt och hela diskussionen blev mycket fin reklam för Bryggindustrin.
@ajennische
Det är en mörk eftermiddag i november och hela världen befinner sig i en pandemi som aldrig verkar gå över. Vi var ute och gick en lång promenad med tvillingarna i dag och de två timmarna, när det faktiskt var lite sol ute och benen fick röra sig, kommer att vara hela helgens bästa stund. Sonen var arg till en början eftersom han inte fick stanna inne och spela dator men efteråt sa han att det faktiskt varit ”ganska kul ändå” att följa med ut. En seger i det lilla.
Jag har läst en bok under helgen, Nickelpojkarna av Colson Whitehead. En mycket stark roman om det segregerade USA på 60-talet och en uppfostringsanstalt med förlaga i verkligheten. Att kunna skriva så målande utan att vara explicit, som Whitehead gör, det är en stil jag beundrar. Det är väldigt lätt att se den bli filmatiserad. Whitehead har även skrivit Den underjordiska järnvägen men den har jag ännu inte läst.
Stefan Löfven höll nyss sitt tal till nationen men vi satt och åt middag så jag såg det inte. Av rapporteringen att döma verkar det viktigaste budskapet ha varit att vi ska hålla i, att vi inte ska träffa folk och umgås den här veckan heller. Vi har redan bestämt att köra en hemmajul med enbart barnen. Det blir enklast så.
Veckan som kommer ser faktiskt ut att bjuda på lite mer variation än de senaste då det vankas digital konferens. I övrigt kämpar vi på med både Fastighetsnytt och Byggindustrin där målet är ökad läsning och prenumerationsförsäljning för båda. Jag ska påbörja en artikel om hur fastighetsutvecklare kan kommunicera med kommunerna för att den vägen driva affärer.
Apropå affärer inom media och nya sätt jobba så är senaste avsnittet av Tidskriftspodden värt att lyssna på. Camilla Björkman från Breakit har som vanligt mycket intressant att säga, denna gång om poddar och affärsnätverk som premiumprodukt.
Veckorna rusar fram trots att livet i pandemins år 2020 är socialt mycket stillsammare än vanligt. Jag försöker koncentrera mig på att jobba och hänga med familjen. Det andra får vänta. Tur då att jag faktiskt har en väldigt massa spännande saker att fördjupa mig i på jobbet. Tiden räcker inte till allt jag vill göra men bättre det än tvärtom. Jag tycker att jag och mina kolleger på redaktionen för Fastighetsnytt och Byggindustrin jobbar oss framåt mot nya insikter varje vecka. Målet är att komma ännu närmare målgruppen och få bättre koll på vad våra läsa vill ha.
Veckan som kommer ska jag läsa den omtalade domen i Belstroj-fallet ordentligt. Den handlar om att det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem uteslöt Belstroj från en upphandling av ett bostadsbygge i Skärholmen med hänvisning till att Belstroj tidigare använt illegal arbetskraft och åtalats för brott mot utlänningslagen. Belstroj överklagade men Högsta förvaltningsdomstolen har nu gett Stockholmshem rätt. Bolagets hade på fötterna när man valde att utesluta Belstroj från upphandlingen. Domen anses ha högt principiellt värde och vad det betyder konkret ska jag fördjupa mig i tänkte jag. Belstrojs chef ska också få komma till tals och ge sin syn på saken. Han är mycket missnöjd med domen vet jag. Har du som läser någon synpunkt eller kunskap om den här frågan? Skriv gärna ett mejl till mig i så fall.
Veckan som gick blev det lite av varje. Jag pratade bland annat med Albin Sandberg på aktiemäklarfirman Kepler Cheuvreux, delägd av Swedbank, om läget för de stora byggaktiebolagen i Sverige. Det är tydligt att anläggningsbranschen i vårt land lockat flera stora internationella bolag under senare år, vilket är en annan sak jag gärna skulle vilja lära mig mer om. Vad är nästa steg? Kommer trenden att hålla i sig och i så fall när kan vi räkna med att de kinesiska byggjättarna gör entré på allvar? CRTG bygger arbetstunnlar i Nacka men det är ett litet uppdrag värt några hundra miljoner jämfört med de stora kontrakt som tunnelbolaget vunnit i andra länder. Det här är en fråga som intresserar mig och som jag hoppas kunna titta närmare på inom kort.
Inom fastighetsbranschen intresserar jag mig mycket för den omställning som kontorsmarknaden står inför i och med förändringen av arbetslivet och den ökande digitaliseringen. Jag läser just nu Dror Polegs bok Rethiking Real Estate som ger många nya lärdomar och tankar om utvecklingen. Han har ett anglosaxiskt perspektiv på branschen men mycket är relevant även för oss här i Norden. Jag kommer att ha anledning att återkomma till Dror Poleg framöver.
Det blev mörkt. Jag hade precis lagt ner en liter fjällfil i korgen när ljuset slocknade i hela butiken. Det var bara att lämna varorna och gå ut, inga kassor gick att använda. Det var mörkt i alla hus på Rosenlundsgatan. Och på Hornsgatan var det lika släckt. Trafikljusen hade också gett upp men det lade jag märke till först efter att ha sett en bilist på Ringvägen köra in i den framför. En svag duns och sedan två personer som klev ur, sedan stegade mot varandra. Ingen blev skadad och jag tror knappt det blev några märken på bilarna, men en krock är en krock. Det får alla inblandade ur balans.
Coop Zinken ställde en vakt i dörren, tog in gatupratarna och bad alla att söka sig någon annanstans för att göra inköp. Utanför butiker och restauranger samlades folk som ville slippa mörkret inne i lokalerna. Känslan av märklighet blev värre av att min telefon slutade att fungera. Den gick inte att vare sig ringa eller surfa med. Tänk om det är så här en attack mot Sverige skulle yttra sig? Slå ut elen och mobilnätet i Stockholm och det skulle snart bli kaos. Som tur var kom elen tillbaka en knapp timme senare. De bilder på mörka lokaler och hus som jag försökt lägga ut på Twitter hade blivit fördröjda och nådde flödet ungefär samtidigt som allt var över (och telefonen började fungera igen).
En följare frågade: Är det ryssen?
Den konspirationsteori jag själv tänkt på var en annan: kinesisk hämnd för Huawei.
Uppdatering 16/11. Huaweis hämnas knappast med elavbrott, däremot genom att orsaka förseningar.
]]>Det dröjde 20 minuter in i första halvlek innan det började hända saker på allvar. Tellus målvakt Markus Karlsson gjorde en bra räddning och kort därefter fick Tellus en bra målchans. Men det blev Motala som gjorde matchens första mål och därefter fortsatte att dominera. Jonas Enanader pangade in sitt första av tre mål på forna hemmaklubben Tellus i matchminut 22, framspelad av en annan före detta Tellusspelare, Anders Persson.
En halvtimme in i första halvlek var det mycket Motala och gästerna hann få in tre baljor innan halvtidsvila.
I början på andra halvlek så var Tellus piggare och tog kommando. Markus Magnusson fick friläge och gjorde 1-3 i matchminut 59 och bara ett par minuter senare var det dags igen. Tellus fick hörna och Tobias Björklund gjorde 2-3.
Fler mål blev det dock inte för jordens lag. Östgötarna fick ny energi och toppade sina tre mål med ytterligare fem. Det sista gjorde Motalas Filip Florén på övertid och slutställningen blev 2-8.
Tellus hade några fina chanser och utan Markus Karlssons agerande i målet så hade Motala vunnit ännu större.
Bitvis var Tellus spel en glädje att se och när laget tar emot AIK i nästa träningsmatch i Tellusborgen kan det vara bli bättre.
Heja Tellus!
Arrangemanget var en del av Business Arena Talks och innebar debut för mig som moderator. Med tanke på det måste jag säga att det gick rätt bra. Jag hade hunnit prata ordentligt med var och en av paneldeltagarna i förväg, vilket gjorde det hela mycket lättare att navigera än om allt ska hanteras på uppstuds. Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, var med på länk lyfte fram det otroligt starka symbolvärde som Amazons etablering innebär för kommunen. ”Jag har inte behövt marknadsföra detta alls. Det enda jag gjort är att svara i telefon”, som han sa. Och många telefonsamtal har det blivit. Om satsningen leder till det han hoppas på så skapas cirka 200–300 jobb som en följd av den lager- och logistikanläggning som byggs i kommunens logistikpark. När verksamheten kommer igång och svenska Amazon.se öppnar? Jimmy Jansson sa sig vara lika ovetande som alla andra. Fredrik Nygren, kommersiell chef på Logicenters, det bolag som hyr ut själva fastigheten vill inte heller säga något om den saken. Men att det blir en modern anläggning råder ingen tvekan om, dock verkar den inte skilja sig nämnvärt från andra jämförbara. Enligt Fredrik Nygren är Sverige moget när det gäller vissa delar av e-handeln, sättet att handla är etablerat i alla åldersgrupper och de köptjänster som finns fungerar bra, liksom leveranserna. Däremot finns stora utvecklingsmöjligheter när det gäller att automatisera själva varuhanteringen och logistiken kring handeln. Där tror Fredrik Nygren att en gigant som Amazon kan driva hela branschen framåt.
Att valet föll på Logicenters anläggning är enligt honom en kombination av flera faktorer. Dels ligger Eskilstuna logistikpark strategiskt placerad i sig, med koppling till Sveriges viktigaste transportleder på såväl väg som räls. Dels jobbar Logicenters med att bygga på spekulation. De börjar med en ny etablering innan det är klart vem som ska köpa eller hyra den. Det gör att en ny aktör snabbt kan komma på plats med en lokal anpassad specifikt för den egna verksamheten.
Den anläggning som byggs åt Amazon är medelstor, cirka 30 kvadratmeter. Adlibris lager i Morgongåva är på drygt 50 000 kvadratmeter och i Bålsta byggs en 100 000 kvadratmeter stor anläggning åt Dagab, som jämförelse.
Det finns mer mark i Eskilstuna logistikpark och Logicenters står redo att bygga mer åt Amazon, både där och på flera andra ställen i Sverige. Om det kommer att bli aktuellt? ”Ingen aning”, sa Fredrik Nygren.
Viktigt i sammanhanget är det faktum att Amazons etablering i Sverige inte kommer att drivas av Amazon självt utan av deras samarbetspartner Keuhne & Nagel. Det är det företaget som står på alla kontrakt med transportföretag och fastighetsägare och det företag som anställer den personal som ska jobba på plats. Det är också ett sätt för Amazon, uppdragsgivaren, att hålla sig i bakgrunden. Inget arbetssätt som imponerar särskilt på Jonas Karlén, vd på e-bokhandeln Adlibris. Han gillar när företag är transparenta och pratar om sin verksamhet. Samtidigt har Amazons strategi fungerat konstaterade han. ”Journalisterna skriver ändå. Det är en multinationell jättes privilegium att inte behöva svara på några frågor”.
Vad gäller själva etableringen är han redo att ta sig an den nya utmanaren. Han var chef på Viaplay när Netflix gjorde entré på den svenska marknaden och säger att det tvingade Viaplay att bli bättre och mer renodlat, att Netflix kom in på marknaden gjorde konkurrenterna bättre. ”Men du måste verkligen vara bäst på det du gör, annars har du ingen chans”.
Alex Ootes, Amazons chef för Europa, gästade ett Postnord-webinarium nyligen och sa där att deras förhoppning är att andra e-handlare ska lägga upp sina varor på Amazons marknadsplats. Gärna alla varor, det är först då man får fart på affärerna. Att bara lägga upp en eller ett par artiklar ger sällan någon effekt. ”Ofta visar det sig att det är något helt annat som börjar sälja stort än man trodde från början”, sa Ootes.
Adlibris kommer inte att lägga upp några av sina böcker alls på svenska Amazon. Enligt Jonas Karlén resonerar flera andra stora svenska e-handlare likadant. ”Vi har inte behövt snacka ihop oss”, som han sa.
Linda Palmetzhofer, ordföranden för fackförbundet Handels, har haft ögonen på Amazon länge och en eventuell etablering i Sverige har varit en stående punkt på förbundsledningsmötena i flera års tid. Amazon har inga kollektivavtal på några av sina arbetsplatser och Handels har som målsättning att bli först med att få sådana avtal på plats. Dock kommer den stora striden att dröja lite. Keuhne & Nagel har tecknat kollektivavtal för sina anställda, genom Transportarbetarförbundet. Det finns Amazonanställda på några serverhallar i Sverige och runt 10–15 personer tros arbeta med etableringen av den avsmak nätbutiken, men det är först när Amazon som bolag börjar anställa i högre grad som Handels kommer att sätta in den stora stöten.
De har lyckats med liknande saker förr. När den japanska klädkedjan Uniqlo kom till Sverige hade de aldrig tidigare tecknat kollektivavtal. Genom dialog lyckades Handels få ett sådant på plats. Linda Palmetzhofer ser dialog som vägen framåt även när det gäller Amazon. Saken förutsätter dock att det finns någon att förhandla med.
Den mest brännande frågan, när svenska Amazon öppnar, hade ingen av paneldeltagarna ett bra svar på. Den vanligaste teorin är lagom till black friday den 27 november.
]]>Skrev en sak på ett annat ställe som också kan delas här. Men det är bara intressant om du själv är förälder.
]]>Att börja på Bonnier News och branschmagasin innebar flera nya insikter för mig. En har varit kraften i nyhetsbrev. Det är vår starkaste digitala kanal för både Fastighetsnytt och Byggindustrin. Och våra prenumeranter läser dem i högsta grad på sin dator på jobbet. Om det var allt fokus på mobilanpassning på StockholmDirekt så är just det inte lika viktigt för oss, än.
Nyhetsbrev kan tyckas gammalt men är högaktuellt. Substack, ett amerikanskt bolag som erbjuder skribenter en enkel nyhetsbrevsplattform med inbyggd (valfri) betallösning, gör just nu stora landvinningar på framförallt den anglosaxiska marknaden. Casey Newton är senast i raden att ansluta sig. Han har jobbat på nättidningen The Verge på senare år där han gjort sig ett namn (och samlat en initierad läsarskara) på sin mycket kunniga bevakning av gränslandet mellan techbolagens sociala medier och demokratifrågor. Som anställd på The Verge har han skrivit nyhetsbrevet The Interface några gånger i veckan men det brevet och alla e-postadresser tar han nu med sig in på Substack där han ska pröva lyckan som sin egen.
Det här är en mycket intressant utveckling. Frågan är någon enskild journalist i Sverige skulle kunna genomföra en liknande grej och kunna bygga sitt levebröd på det.
]]>Ja, det låter helt osannolikt med det kan faktiskt bli verklighet, på fritiden, högst ideellt, men ändå. Utan att avslöja för mycket detaljer innan något är klart så kan jag säga att det hela började med ett meddelande på Facebook och ett telefonsamtal från en person som är inblandad i kommunikationen kring ett visst bandylag. Hur jag hamnat i hans nät är lite oklart men någonstans har någon tydligen snappat upp mitt namn i detta sammanhang.
Jag lovar att bjuda på med info när mer info finns att ge. Känner mig både nervös och exalterad.
Sista tidningen någonsin med namnet SödermalmDirekt. Gjordes det något väsen av det? Skrev chefredaktören en hälsning till alla läsare för att tala om att det här var det sista numret någonsin av SödermalmDirekt och att den hädanefter ska heta Mitti Södermalm? Gjordes den en programförklaring av vad den nya tidningen ska vara? Nej. Det enda som fanns var en liten liten skylt på sidan 2.
Och den där egenannonsen som har rullat ett tag men som utelämnar svaren på en väldig massa frågor som läsarna rimligtvis borde ha. Vilka ska leda arbetet på den nya tidningen till exempel och kommer något att förändras innehållsmässigt?
Det är märkligt att läsarna till den numera enda lokala publikationen i Stockholm inte tas på större allvar.
Den nya chefredaktören för hela konkarongen borde vilja presentera sig tänker jag, eller kanske ännu hellre säga hej till läsarna varje vecka, och agera som en samlande kraft (som jag vet att styret på Mitti Direkt gärna vill göra). Kanske blir det så från och med nästa vecka då det första numret av den nya editionen delas ut. Jag förutsätter det.
Själv är jag också väldigt nyfiken på den digitala versionen av tidningen. Hur blir det egentligen med den? Ska det ens finnas en sajt och vad ska den i så fall innehålla? Dagliga nyheter? En pdf-tidning eller kanske bara kontaktuppgifter och privatannonser?
Enligt det jag har hört ska det inte längre finnas någon app och det verkar oklart vad som ska hända med Alltomstockholm.se.
Personligen är jag också nyfiken på hur allt gammalt material på StockholmDirekt.se ska hanteras nu när det är namnet Mitti.se som består. Där finns en skatt av Stockholmsnyheter som läsare rimligtvis vill kunna söka i.
Vi har skaffat ett eldningsfat för ändamålet. Den lokala bilmecken kunde förse oss med detta mycket användbara skrot. Han ville ha en slant för att skära bort locket och allt var löst på ett par timmar. Älskar när det är så. Man tar kontakt med någon på chans för att efterfråga en tjänst eller vara och personen svarar direkt ”inga problem” och så är det kirrat.
Själva eldningen gick finfint. Lite papper och torr spillved i ena ”hörnet” på botten och sedan på med försiktiga mängder löv vartefter. De var inte helt torra ska tilläggas. Bitvis stod röken tjock och vit som från en häxkittel men i slutändan blev det bra.
Som avslutning tog jag en dusch i trädgårdsslangen eftersom jag luktade värre än eldad korv. Det var en bra lördag. I kombination med ett bra poddavsnitt i lurarna, riktigt bra.
Stockholm är underbevakat. Äntligen sades det högt, av andra mediepersoner än dem som rör sig i mina kretsar. Det var i det senaste avsnittet av Tidskriftspodden saken yttrades, i ett samtal mellan programledare Fredrik Wass och Helle Klein, Thomas Mattsson och Camilla Björkman. Den senare är jag mycket inspirerad av för övrigt, hon har en lösningsorienterad syn på medieaffärer och har flera väldigt bra poänger här. Eftersom hon är med kommer jag nu att lyssna på alla program framöver.
Men tillbaka till Stockholmsbevakningen. Det är som panelen säger. Sveriges största kommun är sämre bevakad än många mindre. Mitti må vara räddad (av Direktpress) men den journalistiska kraft som är kvar efter den affären är ordentligt decimerad. Det måste finnas utrymme för fler.
Det är inte lätt att tillgodose allas behov. Jag är på väg till landet med de två yngsta och den ene är arg som ett bi för att han behöver följa med och den andra ser framemot det. Den äldste kan ta vara på sig själv och stannar hemma. Hustrun är redan på plats, hon landade där ”på väg hem” efter att ha varit hos sin mor hela arbetsveckan.
Själv ser också framemot att komma iväg några dagar. Det blir enformigt att bara vara hemma. Men igår tillbringade jag faktiskt hela dagen inne på kontoret för ett fysiskt möte. Fem personer var vi i ett mycket stort rum, väl utspridda. Det gäller att hålla i nu som Tegnell brukar säga.
]]>Egentligen borde jag inte lägga någon mer tid alls på den här bloggen eftersom mitt engagemang går i sådana vågor. Men jag kan inte låta bli att ändra lite saker då och då. Nu har jag skalat ner det som sticker ut till ett minimun för att få känslan så ren och enkel som möjligt. Jag har tänkt mycket på det där senaste tiden, att jag föredrar plattformar med knapphändigt urval av funktioner men där läsbarheten är hög. Då blir det fokus på rätt sak: innehållet.
Jag måste gå och lägga mig, dagen har varit lång med maratonmöte och imorgon måste jag vara på alerten igen. Det har varit för få sömntimmar hela veckan. Det blir så varje gång jag är gräsänkling, jag går liksom aldrig och lägger mig. Tur det snart är helg. Då blir det några dagars #torplife.
]]>Åsa Lindhagen var miljöpartistiskt socialborgarråd i Stockholm under den rödgröna majoritetens mandatperiod åren 2014-2018. I talarstolen i kommunfullmäktige talade hon ofta med stort engagemang i alla ärenden som rörde barn, flyktingmottagande eller HBTQ-frågor. Min bild är att hon är en high achiever och verkligen vill vara med och bestämma.
I januari 2019 utsågs hon till jämställdhetsminister i Stefan Löfven-regeringen och nu aspirerar hon på ytterligare en mäktig post.
I en artikel på DN Debatt i dag skriver hon att hon kandiderar till att ta över som språkrör för Miljöpartiet efter avgående Isabella Lövin. Och även om Lindhagen lyfter fram klimatarbetet som avgörande så trycker hon ännu mer på det som rör antirasism, demokrati, feminism och internationellt fredsarbete.
Grön Ungdom lär gilla Lindhagen som kandidat. När Aida Badeli, ordförande för det gröna ungdomsförbundet, var med i Aktuellt efter Isabella Lövin lämnat sitt avgångsbesked så tryckte hon hårt på att MP måste svänga åt vänster.
Men frågan är hur stor samsynen kring det egentligen är. Det verkar finnas en parallell diskussion inom MP-kretsar som går ut på att snarare renodla kommunikationen till att handla ännu mer om klimat- och miljöfrågan.
"Analysen internt just nu är att stärka miljöprofilen", som en miljöpartist inom Stockholmspolitiken skrev på Facebook helt nyligen.
Jag tar och sträcker på ryggen lite. Den börjar göra ont efter alla timmar på en stol. Det är den största utmaningen med att jobba hemifrån, att jag sitter sämre och rör mig mindre under dagen. Jag håller envist fast vid morgonpromenader eller löprundor men jag måste röra på mig mer.
Det om det. Roligare är att min artikel om framtidens äldreboenden och hur de kommer att ritas och byggas har blivit flitigt läst. Jag har också fått gå en heldagsutbildning i ledarskap och det har aldrig hänt förr, så det var lärorikt och kändes lyxigt.
Jag har fått några idéer också, både att lansera på redaktionen och att agera på själv.
Roligast av allt är att redaktionens arbete går stadigt framåt.
Nu tar vi helg.
Ovanstående gjorde mig mycket glad att läsa. Jag blev ännu gladare när jag upptäckte att kvinnan bakom orden, författaren Maja Lundgren, själv har en livaktig blogg. Jag hamnade på den som en följd av att jag läste Åsa Linderborgs ”Året med 13 månader” om metoo-året och sedan direkt det läste Cissi Wallins bok “Allt som var mitt”. De krokar ju i varandra även om perspektiven är vitt skilda. Det finns en poäng i att läsa båda två. Bilden breddas.
Tio år före metoo-hösten 2017 kom Maja Lundgrens bok “Myggor och tigrar” som jag aldrig läste då. Den läser jag nu, som en slags tredje och avslutande del i en historia med samma röda tråd. Fast egentligen är det första delen. Som i Star Wars. Flera av de kulturmän (och några kvinnor) som förekommer i både Linderborgs och Wallins böcker är med även här. Läsningen ger en känsla av att tiden står stilla. Och att det är blåsigt på kulturelitens högsta toppar. Och jag inser nu vilket sprängstoff Lundgrens bok är, eller var. Wallins historia gäller ett grovt brott, att hon blivit drogad och våldtagen och blivit traumatiserad av det. Maja Lundgrens historia handlar inte om ett specifikt övergrepp men om misogyni och sexism inom samma intressesfär. Aftonbladet spelar en roll i alla tre böcker. Linderborg och Lundgren är generösa med namn. Wallin nämner inte ett enda fullständigt namn men de flesta är lätta att identifiera.
Tillbaka till Lundgren. Hennes beskrivning av Arnault har fått mycket uppmärksamhet efter metoo och det är inte konstigt. Jean-Claude Utan Nåd kallar hon honom. Hon är inte enbart negativ i sin bedömning men skriver rakt ut att han tafsar hej vilt och att det finns något sadomasochistiskt över Forum. Den lilla kulturscenen har “underströmmar” och drivs av “snobberi och flickjakt”. I efterhand känns det hela mindre oskyldigt än så.
Halva boken är kvar. Den är över tio år gammal men känns märkligt aktuell. Jag läser vidare. Kanske är det läge att läsa om Carina Rydbergs ”Den högsta kasten” sedan.
