tag:andreasjennische.se,2013:/posts Le Blog 2018-08-19T20:15:00Z Andreas Jennische tag:andreasjennische.se,2013:Post/1313340 2018-08-19T20:15:00Z 2018-08-19T20:15:00Z ”Mindfulness är bara trams”

Snackar med en granne på gården. Han har en tydlig uppfattning. Mindfulness är bara trams, säger han och fortsätter. ”Det används av unga människor för att nå balans men problemet är att arbetslivet är för pressat. Det går inte att rätta till det med mindfulness. Man måste ändra något mer grundläggande.” Jag har aldrig försökt mig på mindfulness men jag tror det finns poänger. Jag tror dock att min granne har ännu mera rätt.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1313138 2018-08-18T21:56:53Z 2018-08-18T21:56:54Z Avslutade #torplife – åkte hem och sprang Midnattsloppet






Det senaste 36 timmarna har varit i n t e n s i v a. Årets #torplife har avslutats. Ett barnrum hemma i Stockholm har möblerats om. Tidigt idag var jag ute med hyrd släpkärra och köpte säng. Sedan har jag borrat och skruvat och burit grejer som om jag vore kvar på landet.
Jag avslutade allt med att springa Midnattsloppet. Jag har inte sprungit det på många år. Det var jobbigt. Men kul. Min tid på 43.34 var mycket rättvis. 
Familjen var på plats i målet men det visste jag inte. Härligt ändå. Och dottern sprang tidigare på dagen. Det var fint att se. Hoppas hon får mersmak. 

Dagens största fysiska bedrift står dock Marie Sandberg från Katrineholm för. Hon gjorde en Kalmar Iron Man på under 10 timmar och kvalade därmed in till VM på Hawaii. Marie Sandberg har en ettåring som hon fortfarande ammar. 
]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1312496 2018-08-16T20:59:44Z 2018-08-16T21:54:44Z Frihetskänslan

Det har varit några intensiva dagar med barn på torpet. De egna plus en. Jag har behövt vara fritidsledare. Som ensam vuxen blir man lite trött. Idag skapade jag en paus och sprang en runda. Eller rättare sagt, sprang tre korta rundor för att ungarna inte skulle vara ensamma så länge åt gången. Under den första hade jag sällskap av dottern på cykel, sedan tacklade hon av.

Det blev ett fantastisk skönt träningspass. Luften var lätt att andas och det var sol utan att vara för hett. Jag sprang på grusväg, genom en skog och ut på öppna odlingslandskap. Låren dunkade och endorfinerna sjöd i mig efteråt. Det slår alltid bättre när man längtat efter att springa. Efteråt duschade jag genom att skopa ljummet vatten ur en hink. Det var länge sedan jag kände mig så ren.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1312195 2018-08-15T21:27:55Z 2018-08-16T06:53:46Z Därför ska du läsa Rich boy av @crfn

Jag har läst färdigt Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Den är suggestiv. Jag tyckte mycket om den. Det tar en liten stund att komma in i det korthuggna språket men sedan rullar det på som en vält och krossar allt. Det är effektivt. Och suggestivt. Den handlar om kvinnor och män, skadliga relationer. Om psykisk ohälsa och brusten kärlek. Om föräldraskap. Om klass. Om Simrishamn och Stockholm. Om samtiden. 

Det är tungt men där finns också visst hopp i allt det mörka. 

Jag rekommenderar varmt.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1311185 2018-08-11T23:03:35Z 2018-08-12T19:00:54Z Martin – motorsågsmästaren, grillplatsnestorn, stockarnas överman

För vissa är det ingen grej alls att

1. såga ner ett träd på den egna tomten,

2. tänka ”hm, de här skulle kunna bli bra som nya grillplatsstockar på västra Sörmlands bästa strand”,

3. såga upp trädet på måfå i fyra perfekt långa bitar,

4. lägga stockarna på en släpkärra (som man självklart äger),

5. köra ner alltihop till stranden i sällskap av Tobbe och Anna (som förutseende skaffar okej från markägaren),

6. sågar till allt på plats med en osannolik  motorsågsprecision samt med bara lite bärhjälp från Tobbe, Åke (som råkade vara där) samt undertecknad och skapar en helt ny grillplats färdig på under timmen. 

Martin alltså. Vilken karl. 

Jag tog en likadan bild med hans egna kamera och sa åt honom att kan skulle skryta ordentligt men jag vet att det blir bättre om jag gör det åt honom. 

Framledes bör han lystra till alla följande namn:

Motorsågsmästaren, Grillplatsnestorn, Stockarnas överman. Eller något annat allmänt hyllande. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1310490 2018-08-09T06:25:31Z 2018-08-09T06:41:58Z Exit plan-säsongen är här

Det är en dryg vecka kvar tills allt drar igång som vanligt igen. Arbete, skola, aktiviteter, kalas och föräldramöten. Höstterminen. Jag är knappast ensam om att drömma om en exit plan. Tänk att plötsligt ha kommit fram till svaret på frågan: Hur kan jag fortsätta att slippa ha fasta tider varje dag, jobba färre timmar och ändå behålla en hyfsad inkomst?
Det är tyvärr inget som bara kommer till en plötsligt. Och efter att ha funderat lite halvdant den där sista veckan på semestern brukar problemlösningsförsöken gå över efter att ha varit inne på jobbet igen ett par veckor. 
Sedan rullar det på. Tills nästa semester. Jag antar det kallas vardagslivet. 

Keep doing it

Tricket är väl att blanda upp den osötade degen med lite gott. Slänga in saker att se framemot. En konsert, en fest, en resa med en vän. Och om man verkligen vill ha en exit plan, fortsätta tänka på den och jobba på den hela höstterminen. Då kanske kanske den går att sätta i verket lagom till våren. För visst måste det gå om man verkligen vill och är beredd att offra lite av sin trygghet?

För övrigt träffade jag Tobbe nere på stranden igår och han tipsade mig om ett lopp på lördag, Flen triathlon...

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1309391 2018-08-05T21:21:12Z 2018-08-06T14:49:01Z Katrineholm Swimrun 2018 – så var det

Foto: Ebba Johannesson

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1309194 2018-08-05T07:36:27Z 2018-08-05T07:39:37Z Idag är det tävling – uppladdningen har inte varit perfekt direkt

Lagom till sänggående igår kväll blev dottern magsjuk. Helene, min fru, var snäll och lät mig sova större delen av natten men på morgonkvisten fick jag byta av. Ingen kvalitetsnatt alltså. Men men, det har hänt förr. Och i slutändan är det inte en sådan sak det handlar om, utan månaderna fram tills nu. Och jag har inte tränar jättehårt direkt, det vore en lögn. Men jag är i hyfsad form så siktet är inställt på att ha kul. Om bara dottern får känna sig lite lugnare i magen snart kan jag börja se framemot dagens utmaning. 

En sak som förändrats är vädret. Det är inte sol och 25 grader utan moln och 23. Min plan har varit att köra bara i shorts men det känns plötsligt kallt. 
Att simma i vanlig tröja är ju helt värdelöst och någon våtdräkt värd att använda har jag inte. Jag får lita till min lagkamrat Daniel, han brukar finna på råd. 

Starten går klockan 14. Nu blir det kaffe och frukost. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1309017 2018-08-03T21:45:59Z 2018-08-03T21:59:49Z Testade paddlar för första gången – rackarns vad det drog i axlarna

Coach Dala var på plats utanför torpet tio minuter efter att jag meddelat att jag var redo för vårt genrep inför söndagens swimruntävling i Katrineholm. (Det finns kanske några få platser kvar! Anmälan stänger vid midnatt!). 

Han hade köpt paddlar som vi såklart ville testa. 
För det första är de sjukt obekväma att ha på sig. Remmen över långfingret ger mig tvångstankar om att allt ska råka böjas åt fel håll. Jag körde in två fingrar för att kompensera skräcken men bekvämt blev det inte. Det finns säkert andra modeller men den första upplevelsen var oskön. 
För det andra så förstår jag varför det varmas för att köra med paddlar på en gång, för den som är nybörjare och ovan simmare. För att tala klarspråk, det drar så in i helvete i axlarna. Vi simmade två gånger 200 meter ungefär i lugnt tempo och på slutet hade jag känningar. Men jag förstår att rutinerade och starka swimrunmänniskor vill använda dem. Har man styrkan blir varje simtag effektivare. Det går det fortare helt enkelt. 

Behöver mer träning 

För egen del kommer jag att skippa paddlar på tävlingen på söndag. Främst för att jag inte vill skada mig, men också för att det är ytterligare en grej att hålla ordning på. Ett moment till att hantera där i stressen. Testa till exempel att sätta på dig simglasögon eller rätta till badmössan med hårda paddlar på händerna. Ingen lätt uppgift kan sägas. Hur gör folk?

För övrigt kändes genrepet mycket bra. Det kommer inte gå så himla fort kanske men rolig blir det. Våtdräkten skiter jag i.



]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1308560 2018-08-02T05:30:49Z 2018-08-02T05:34:52Z Ditt favoritlag är nummer 10 här på startlistan för Katrineholm swimrun

Det var genrep på banan i Katrineholm igår men varken jag eller min lagkamrat Daniel Eriksson kunde vara med. Vi konstaterade att vi får lita på vår oerhörda rutin (ett tidigare lopp). Planen är att vi ska trycka in ett eget genrep nere vid sjön i helgen. Det ordnar sig. 

Få testrundor

Antal gånger jag sprungit OCH simmat under samma träningspass sedan loppet för ett år sedan? Noll. Men å andra sidan har jag både sprungit och simmat var för sig en hel massa. Senast igår simmade jag på Eriksdalsbadet. Jag var trött redan innan så jag tryckte 3 gånger 400 meter och gick hem. Men det kändes helt okej. Dock köpte jag ett par öronproppar som jag lyckades slarva bort redan innan jag kom hem. Very annoying. Jag har blivit lite nojig för öronen eftersom jag allt som jag numera får en massa vatten i öronen efter varje pass som inte vill gå bort. Och det kan leda till tråkigheter. Två personer i min närhet har den här sommaren fått inflammationer i öronen på grund av just det där. Risken ökar också varma somrar som denna, då bakteriehalterna i vattnet blir fler. Jag får väl trycka in lite bomull i öronen på söndag.

Starten går klockan 14 och jag är otroligt pepp!

Startlistan finns här, lag nummer 10 är vad som gäller.


]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1307840 2018-07-30T21:02:19Z 2018-07-31T06:02:42Z Varför har jag aldrig tidigare gått till en barberare?

Jag har cyklat förbi The gentlemens barbershop nästa varje sedan det öppnade på Hornsgatan för ungefär fyra månader sedan. Idag gick jag in. 

Bülent Gürkan som driver stället var en riktig trevlig och kunnig prick. Han klippte mig och trimmade mitt skägg. Det sistnämnda med både sax, maskin och kniv. Det fanns bara ett problem: det kittlades! Jag var tvungen att be honom avbryta flera gånger när han skulle fixa till skägget på halsen. Jag skrattade rakt ut! 

Det kändes lite awkward att be honom göra pauser för att jag skulle få skratta klart men han tyckte inte det var något särskilt och berättade om en släkting som kände likadant som jag, med skillnaden att det för honom var mustaschklippningen som kittlade värst.

So smooth

I det stora hela var det en mycket trevlig upplevelse. Och skägget, vad jämnt och fint det blev. Jag hade aldrig kunnat ansa det så. 

Bülent berättade att det är först på senaste fem åren ungefär som det funkar att jobba som enbart herrfrisör i Stockholm. Tidigare krävdes det att man skulle klara av att klippa damer också för att få jobb. Skäggmodet har ändrat på den saken. Men det lär dröja tills det är så vanligt, och billigt, som i Bülents forna hemland Turkiet. Där, berättade han, öppnar barberarna vid klockan 06. Dit kan män gå in på väg till jobbet, få en rakning och en kaffe för en relativt låg peng och samtidigt hinna snacka lite skit. Det låter ju fantastiskt trevligt. 



]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1307449 2018-07-29T20:36:47Z 2018-07-29T20:47:12Z Blodmånen över skogen

Jag kom med tåget och gick bara in i torpet för att lämna ryggsäcken. Helene och barnen väntade nere vid sjön, redo för ett blood moon party, så jag hade bråttom. Jag längtade efter dem. Kvällen var varm och luften stod stilla, svetten klibbade på min rygg. För varje armtag jag tog omslöt mig vattnet med en smekning som för att skölja bort stressen från arbetsveckan. Plötsligt bytte himlen skepnad och drog igen sitt valv med mörka gardiner. Det mullrade. Vi hade hunnit äta maten men det kändes inte värt att invänta grannarna som sagt de skulle sluta upp för månspaningen.

Vi åkte hem till dem istället. 

Det var inte helt lätt att se månen. Vi tog alla barn med oss på grusvägen bakom det stora stallet och fick gå långt innan den dök upp. 

Men så kom den, strax ovanför skogen i sydost. Som en svagt rosaskimrande cirkel halvt täckt av moln. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1307354 2018-07-29T15:11:41Z 2018-07-29T19:47:47Z Drömmar om nya vägar

Skulle det gå att få ut mer av vardagen om man bodde på landet alltid? Den frågan kommer jag alltid att brottas med. Sannolikheten att den omsätts i praktiken bedömer jag som låg. Åtminstone de närmsta åren.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1306582 2018-07-27T22:11:21Z 2018-07-28T07:49:56Z Varje ögonblick är små Stockholmshistorier

Varje arbetsdag cyklar jag genom Stockholm. Jag passerar Hornsgatan, Slussen, Slottet, Grand Hotel, Nybrokajen och Strandvägen. Platser fulla med liv och rörelse. Detta cyklande har givit stoff till massor av lokala nyheter för StockholmDirekt genom åren. Och till en massa bilder för privat bruk, av olika slag. Solnedgångar över Söderströmsbron (en av Stockholms mest fotograferade platser), klotter, rivningen av Slussen, bilar, cyklar och människor. Bilder av stadsliv kort sagt. Jag älskar sådana bilder. På Stadsmuseets fantastiska bilddatabank Stockholmskällan finns tusentals bilder på Stockholm genom historien. Vissa tagna redan i slutet på 1800-talet. Bilderna jag alltid funnit mest intressanta är de som visar vardagsögonblick på gator och torg. Kvinnan som står och väntar på bussen på ett regnigt Tegelbacken på 1950-talet. Gubbarna som spatserar fram längs Norr Mälarstrand iklädd rock och höga hattar. Parkeringen utanför Farsa centrum fylld med första generationens familjebilar. 

Blink blink klick klick 

Tänk om det gick att fotografera med ögonen. Om jag slapp hala upp mobiltelefonen varje gång jag råkade se något som borde förevigas under mina cykelturer... vilka bilder det hade kunnat bli. 

Jag kan direkt räkna upp tre saker jag skulle fångat bara idag:

Minen på den räsercyklist som tvingades bromsa precis när han fått fart igen efter rödljuset vid Slussplan eftersom en turist på hyrcykel vinglade till i precis samma ögonblick.

Kvinnan som ställt upp två wine spritzers på räcket vid Ekens träterrass för att fotografer dem med Gamla stan som fond. 

Hojtarn” utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan som stod och viftade med sin blå Ikeakasse som så många andra dagar. Den bilden hade jag dock behållit för mig själv. 

För vissa gånger handlar det om just ögonblick. Om man bara är lite sen så missar man allt. 


]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1306053 2018-07-24T21:15:35Z 2018-07-24T21:15:36Z Simmade hårdare än jag någonsin gjort förr

500 meter gånger tre, med en kort kort vila mellan varje set. Det tog 36 minuter. Det säger mig ingenting men jag vet att det varken är helt uselt eller supersnabbt. Nu har jag i alla fall en tid att jämföra mig själv mot nästa gång. Jag har hur som helst aldrig simmat så koncentrerat som idag. Det var långt ifrån det roligaste jag gjort men om jag ska snabba upp mitt simmargame måste jag nöta längder. Det tar emot varje gång jag ska till Eriksdalsbadet, men väl på plats, ombytt och klar, då är det okej. Väl i vattnet finns ju inget annat att göra liksom. 50 meter år ena hållet, 50 meter åt andra. Det är den sämsta grejen med att simma. Det går inte att nominera med något annat. Ingen musik, inget prat, ingen distraktion. Utomhus i en sjö eller hav är det en upplevelse att simma. Då räcker det gott i sig självt. Men i en bassäng är det knappast att tala om något liknande. Det enda man ser är smuts på botten av bassängen. Men skam den som ger sig. No pain no gain har man ju lärt sig.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1305983 2018-07-24T16:04:43Z 2018-07-27T15:38:07Z Nytt utseende – igen

Jag har ändrat om lite igen, testar ett nytt av de inbyggda teman som Posthaven har att erbjuda. Det här är fult på ett bra sätt. Tror jag rullar med det ett tag.

Nu ska jag cykla till Eriksdalsbadet för att simma. Nöta längder. Men först ska jag gå till den här butiken, som jag till min glädje upptäckte ligger alldeles vid jobbet. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1305588 2018-07-23T04:44:49Z 2018-07-23T17:24:09Z Chockstartsmåndag och lite Jocke Berg

Jag gjorde allt jag kunde för att förlänga helgen så mycket som möjligt. Lämnade jobbet tidigare i fredags och tog morgontåget tillbaka på måndagen. Det gör skillnad att slippa åka hem söndag kväll. Det blir en hel dag till med familjen. Hemresan i morse... mer om den strax.

Igår åkte vi på utflykt till Magda gård i Näshulta. En vacker gammal gård där ett ungt par föder upp rödkullor, en gammal svensk koras utan horn. Det är småskaligt och sympatiskt. Svårt att inte gilla även för mig, som inte äter kött. 

Jocke Berg, sångaren i Kent, var också där på söndagslunch. Han såg ut precis som man kan tänka sig på ett ställe som Magda en söndag vid lunchtid i juli. Iklädd ljusa shorts, pikétröja och sommarhatt. I sällskap med vad som såg ut att vara fru och barn. 

Träning med barn

På eftermiddagen fick jag med mig dottern som sällskap på en löprunda. Hon tog sin nya cykel. Det var första gången vi gjorde så men det kommer inte att vara den sista. Vi fick en bra stund ihop. Och båda blev trötta och svettiga. Vi avslutade allt med att bada i sjön. 

Idag måndag chockstartade jag. Vaknade med ett ryck av klockan som ringde 4:35, hoppade i kläder, åt en snabbfrukost på stående fot och gav mig iväg på en nära tvåmilatur på cykel in till stan för att ta morgontåget till Stockholm. Nu väntar en arbetsvecka, men familjen fortsätter att vara ledig så till helgen blir det #torplife igen. 

***
Instagram stories -> ajennische

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1305165 2018-07-21T21:01:45Z 2018-07-21T21:16:24Z Dags att omvärdera dolme

I morse hann jag knappt vakna ute på torpet förrän min lagkamrat, the mighty coach Daniel Eriksson, messade mig och frågade om jag var sugen på lite simträning i sjön. 

Vilken fråga, självklart var jag det! I värsta fall  blir det det enda tillfället vi hinner träna ihop innan det stora loppet Katrineholm Swimrunaugusti
Det blev en supermiddag. Cirka 1300 meter simning i öppet vatten, så varmt att det inte behövdes våtdräkt. 
Jag fick låna en dolme, en sådan där flytgrej som swimrunfolk har mellan benen under simpartierna och fastsurrad vid sidan av låret när det är dags att springa. Jag fattar varför. Trots att det är ett litet stycke frigolit (typ) så ger det en känsla av att ha en försiktig med stadig hand under bålen. Förr har jag alltid tyckt det är lite töntigt med dolme men efter att ha testat är jag beredd att omvärdera allt. 
Jag och Daniel höll jämnt och bra tempo och passet gav mig en sådan där lyckokänsla som bara fysisk aktivitet i gott sällskap i kombination med vacker natur kan ge. 
Ser mycket fram emot den 5 augusti

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1304237 2018-07-18T21:37:31Z 2018-07-18T21:37:31Z Rap-Bella om medverkan i Talang: ”Det var ditt fel!"

Rap-Bella och jag, i dag! 

Ja, jag har haft äran att träffa Ulla-Britt Ovesen igen, mera känd under namnet Rap-Bella. Det var faktiskt här, i en intervju jag gjorde med henne för StockholmDirekt för två år sedan, som hon första gången berättade om sitt rappande för folk utanför vänkretsen.


I dag fick jag som sagt träffa henne igen, på hennes innergård på Söder. Det var väldigt roligt. När hon berättade om hur det var att vara med i Talang, här kan du se inslaget, var det omöjligt att inte skratta. Ulla-Britt är en god berättare och besöket på tv gav henne inte mersmak.

– Det är ditt fel! sa hon och hötte med fingret. Som tur var på ett snällt sätt. Jag har en känsla av att det inte är kul när Ulla-Britt blir arg på en.

"Mitt fel" grundar sig i att hon efter min artikel blev intervjuad av Expressen och när det var dags för Talang blev hon headhuntad. Först sa hon nej, sedan sa hon nej, sedan gick hon med på att träffa scouterna på kontoret och då var det kört. Hon sa ja.

Nya fans


Hon kommer inte att göra om det. Men några nya fans fick hon på grund av det. Framför allt i form av barn som ringt till henne och berättat att de sett henne på tv och att hon är deras idol. 

Hon lovade sig själv att lägga ner rappen helt efter Talang, men nu är hon tillbaka in the game igen. 

– Plötsligt får jag en grej i huvudet och då är det bara att köra, säger hon.

Det allra bästa med dagens möte var att Ulla-Britt gav mig en fin bok som hon gjort själv, med texter och illustrationer från åren runt millennieskiftet. 

Hon ville ge den till någon hon inte känner. Då kom hon att tänka på mig. Stort ändå. Jag har inte hunnit läsa den än den men blev såklart väldigt glad för en sådan fin present. 

Jag uppmanar alla att kolla in Ulla-Britts Youtube-kanal. Omöjlig att inte gilla.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1304021 2018-07-17T21:25:54Z 2018-07-17T21:26:44Z Simmade ganska länge men tjenare vad det känns segt

Det har gått några dagar sedan sist. Jag har ju blivit tvungen att åka ensam tillbaka till stan för att jobba när övriga familjen är kvar och krigar på med #torplife. Det tog emot som fan, men väl på plats är det ju liksom bara att kötta på. Och kollegerna är grymma, som vanligt. 

50-metersbassängen

Det svåraste är tiden efter jobbet. Helt ensam hemma med fru och barn på annat håll och inga kompisar i stan. I en knäckande varm lägenhet. 
Idag efter jobbet åkte jag istället direkt till Eriksdalsbadet och simmade. Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit och att springa känns inte det minsta lockande.
Jag höll mig i crawlfilen i den stora utomhusbassängen och körde sex gånger 200 meter med kort paus mellan varje set.  Egentligen hade jag velat köra längre i sträck men jag hade inte riktigt orken. Det blev ändå ett bra träningspass. 

Novis

Men jag har mycket kvar innan jag blir en duktig simmare. Jag kan crawla utan problem med andningen, men jag tycker det är svårt att komma upp i ett snabbt och hållbart tempo. Jag är för svag helt enkelt. Jag måste helt enkelt nöta mer. Dessutom måste jag bli rent muskulärt starkare för att kunna hålla fart. 
Jag kanske går dit igen redan imorgon. Egentligen skulle jag behöva springa lite mer också innan Katrineholm Swimrun den 5 augusti, men i den här värmen tar det emot. 
Det viktigaste är att jag slipper skämma ut mig inför min team-kamrat Daniel Eriksson. Men så illa är det nog inte med formen trots allt. 


]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1303340 2018-07-15T20:56:52Z 2018-07-15T20:56:52Z Paus! Torplife on hold! Workmode!

Tre veckors jobb mitt i sommaren. Nu går det inte att hålla det ifrån sig längre för imorgon börjar det. 

Detta betyder (utöver att en annan ska lönearbeta genom att förmedla adekvat samhällsinformation och spännande journalistik till alla stockholmare) att hashtagg torplife får ta paus här på le blog. Men det händer ju intressanta saker även hemma på nedre Södermalm så kanske kanske håller jag fanan högt trots nämnda lönearbete tills jag går på semester nummer två. För jo, så är det. Jag kliver på #torplife igen en bit in i augusti. 

Men nu: WORKMODE
]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1303138 2018-07-14T22:45:22Z 2018-07-14T22:45:23Z Kvinnorna och staden – absolut sevärd

Kampkvinnan, musikproffset och Julitabon Marie Selander har gjort teater av Kerstin Ekmans romansvit om Katrineholm kring förra sekelskiftet. Jag och Helene var och såg den idag vid Lokstallarna inne i stan. Det finns mycket att säga men jag nöjer mig med den korta versionen: Den är mycket bra. Bitvis riktigt drabbande. 

Musiken är genomgående stark (skriven av Selander) och sångerna har en bärande roll i att föra berättelsen framåt. Pjäsen ger en nyttig påminnelse om vad fattigdom driver människor att göra och att fattigdomen alltid drabbat kvinnor och barn hårdast. Den spelas fram till den 22 juli. Det finns fortfarande bilkettter kvar till föreställningen 20 juli. Se den om du har möjlighet. 
Kuriosa: Marie Selander är mamma till Jouni Haapala trummisen i De lyckliga kompisarna. Pappa är Tuomo Haapala som spelar kontrabas i Kvinnorna och staden. 

Kuriosa 2: Micke Mårtensson som gör flera roller i Kvinnorna och staden (superproffsig) är uppvuxen i Julita, sjöng länge i dansbandet Highlights och blev viral 2016 efter att ha skrivit en inlägg om mäns hot om våld mot kvinnor. 



]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1302644 2018-07-12T23:44:44Z 2018-07-13T17:13:06Z Så bra är Mikael Persbrandts memoarer

Att läsa en bok om Mikael Persbrandt är inget för vem som helst. Många tänker ”ännu en illa skriven sak om en känd person som vill komma ut som god” = tidsslöseri = det där lämnar jag åt andra. 

Men jag är svag för Mikael Persbrandt och att lyssna på han egen uppläsning har passat mig perfekt de senaste dagarna – som sällskap i verkstan, på springturerna och på tåget. 
Tre saker har slagit mig:
  1. Herrejävlar vad karln har jobbat. 
  2. Herrejävlar var karln har svinat. 
  3. Herrejävlar vad karln har mått dåligt. 

Det går upp och ner, upp och ner och när man tror att han verkligen nått botten, när han vadar i självförakt och skam på grund av alla människor han betett sig illa mot, ja då blir det ännu värre. 
Carl-Johan Vallgrens språk är enkelt och effektivt men då och då tar han mer färg och målar detaljerade beskrivningar av händelser och känslostämningar. 
Persbrandts inläsning är gripande och den som har minsta intresse av kändisvärlden runt de stora teatrarna och filminspelningarna får en del att gotta sig åt. Persbrandt är generös med namn. 
Men främst är boken en ärlig beskrivning av missbruk och psykisk sjukdom – och om konsten att med rätt hjälp resa sig på nio. 
När sista sidan är slut kan jag inte låta bli att tänka ”hoppas det håller mellan honom och Sanna Lundell, hoppas han fortsätter att vara en närvarande pappa, hoppas att han får hålla sig frisk”.

Jag tyckte om boken. Det känns rent ut sagt som att jag tycker om honom efter att ha läst den. 


]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1302295 2018-07-11T21:22:39Z 2018-07-11T21:58:49Z Vad håller ni på med Sörmlandstrafiken? Vad f** har ni gjort med Husby?

Stolpen is back! I ny tappning. Seglen som skuggar utebordet är därmed uppe igen och säsongens första bygge är klart. Jag känner stor glädje just nu men den kan snabbt gå över till ilska. Om den nya stolpen visar sig vara lika klen som den gamla kommer jag inte att hålla igen. Att få upp de där seglen i en konstruktion som håller kommer att följa mig i graven är jag rädd. 

Men det tar vi då. Nu är nu och än så länge är det stadigt. 

** 
För övrigt tog jag och tvillingarna buss 414 in till Katrineholm idag för att klippa sonens hår samt inhandla nya springskor till dottern.  En sak störde mig. Stoffes gamla hållplats hade bytt namn från Husby till Huseby. Ett E mitt i alltihop. Helt utan anledning. Jag blev djupt störd av detta och måste söka svar på varför detta har hänt. Varför Sörmlandstrafiken? Varför detta idiotiska?

För inte kommer jag väl ihåg fel? Inte har väl hållplatsen hetat Huseby i alla tider? Det kan inte vara så. Det bara kan inte. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1302073 2018-07-11T06:46:45Z 2018-07-11T06:46:45Z Den där tomma parkeringen

När jag handlade idag kom jag precis före stängning. Jag var sist ut ur butiken och på parkeringen såg det ut så här. Det var varmt och luften stod helt stilla framför den där gula väggen. Tillfället skickade mig tillbaka till tonåren och den där rena sommartristessen som uppstod ibland, när det inte hände något och man åkte moppe eller cykel ner till parkeringen vid den stängda affären för att det trots allt kändes som den rimligaste platsen att vara på för att inte missa om – OM – det mot förmodan skulle råka hända något. Det var andra tider med fast telefoni och pre-sociala medier. Man fick helt enkelt åka runt rent fysiskt för att hitta andra. Det var bra tider också. Man fick ta saken i egna händer. Anstränga sig. Samlas utanför Julitahallen för att smida gemensamma planer med sina lika sommartråkade vänner. Det lilla. Det förväntansfulla. Det är något fint i det där också.

A post shared by Andreas Jennische (@ajennische) on

Vad har du för sådan här plats?


]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1301818 2018-07-10T19:56:36Z 2018-07-10T20:04:40Z Boken fick mig att minnas att jag intervjuat Mikael Persbrandt

Jag lyssnar på Mikael Persbrandts Så som jag minns det. Han läser själv och det är fängslande. Jag återkommer med någon sorts recension när jag är klar. 

Lyssningen har fått mig att minnas att jag  faktiskt intervjuat Mikael Persbrandt en gång. Det var 2004. Jag gjorde min praktik på DN Kultur, var helt grön och hade ingen större koll på vare sig teater eller Persbrandt. 
Jag var inte en person som läste kvällstidningarna på den tiden. 
Anledningen till intervjun var pjäsen
Lik som män på Vasan. Persbrandt berättar om uppsättningen i sin bok. Han kallar den 
absurdistisk och existensialistisk om likstel manlighet. Jag såg den aldrig. Artikeln jag skrev handlade om arbetet inför premiären. Jag hittade den på nätet. Det var en habil men föga spännande artikel. 

– Vi gillar varandra, materialet känns spännande och vi hade tid att göra det, säger Mikael Persbrandt i ett av sina tre korta citat i min gamla text som är vinklad på att Persbrandt och Brynolfsson står på samma teaterscen för första gången. 

Jag lär ha fått hjälp med vinkeln, av någon av de svåra redaktörerna på Kultur. 

Fragment 

Jag minns bara fragment av själva intervjutillfället. Jag minns att Persbrandt var lång och hade djup röst, att han bar gubbkeps och var trevlig  och svarade artigt på mina förmodligen ovanligt väna frågor. 
Jag kommer ihåg att jag tänkte just det,  ”han är ju trevlig!”. Någon av de där redaktörerna på tidningen kanske givit signaler om motsatsen. Jag minns hans stora hund också. Den var med där i teaterfoajén. En ridgeback har jag förstått nu, som hette Vasco. 

Brynolfsson minns jag inte alls men han är citerad i artikeln så han var ju bevisligen där och pratade med mig han också. 
Jag hade för mig att Philip Zandén var med någonstans men det måste ha varit i något annat sammanhang för det var en Ulf Dohlsten som regisserade tydligen. 

Färsking

Det hela var säkert en prövning för mig som färsking i yrket men några djupa minnen har det alltså inte lämnat. 
I sin bok beskriver Persbrandt kollegan Brynolfsson som mycket krånglig att jobba med och att föreställningen kantas av svårigheter. Regissören blir petad och det slutar med att Persbrandt själv regisserar andra akten. Han berättar också att hans narkotikamissbruk eskalerar i samma veva. 

Det där hade jag inte en aning om när jag åkte till Vasan för att i oktober 2004 intervjua honom. 
Nu fortsätter jag att lyssna på hans bok. 
Återkommer med ett omdöme som sagt. 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1301131 2018-07-08T21:31:00Z 2018-07-08T21:31:01Z Gick ner till sjön – sa tjena tjena

Det är ovanligt lite folk vid västra Sörmlands bästa strand i år. Det är väl som vår vän Anna säger, att maj var så bra att folk redan tröttnat. Eller så är det sen semester som gäller för folk. Det känns lite så, som att allt är förskjutet på något vänster. Idag var det dock några kända ansikten som dök upp där nere vid beachen. Jag pratade en stund med en gammal bekant till familjen, alltid lika trevligt, och hon introducerade mig för sina sommargrannar. En liten familj som jag sett där på playan flera somrar i rad men aldrig lyckats placera in på någon adress. Nu vet jag var de bor. Vi hälsade och berättade som man gör om vilka arbeten vi ägnar oss åt när vi inte badar och lever livet som man vill. Det var trevligt hur som helst. Det har varit bra tempo hela dagen. Jag och Helene åkte in till Helvetet på Lövåsen i förmiddags och det var till och med trevligt. In och ut, bara det vi skulle ha. Sedan hem och packa lite matsäck och ner till sjön. Imorgon har vi det som behövs för att pyssla lite på tomten. Lagom. En sak i taget. Så man inte förtar sig. Det är ändå semester.

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1300889 2018-07-07T22:12:11Z 2018-07-07T22:14:11Z Oh yes, som rena Robin Hood Sveriges förlust skakade dämpade bara stämningen en kort stund. Jag och barnen gick till grannen Mathias med TV för att kolla och det var allt annat än spännande. Men det trevligt att umgås. Vi hade skakat av oss förlusten redan när vi kom hem efter den knappt en kilometer korta cykelturen.
Sedan blev det pang pang. Först med luftgevär, sedan med pilbåge. Hemmasnickrade måltavlor och ballonger som sprack. Kul! 
Själv började jag på sommarens första byggprojekt. En stolpe till segelduken som ska ge skugga över utebordet. Ett projekt som jag tvingats göra om varje sommar de tre senaste åren eftersom den går sönder varje säsong. Den här konstruktionen kommer att bli något helt annat än tidigare. Säger vi. 
]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1300610 2018-07-06T23:04:03Z 2018-07-06T23:04:39Z Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit

Skrivbordsarbete kan vara mycket stimulerande på många olika sätt men det är inte bra för den fysiska hälsan. Det är en av de bästa grejerna med att vara på semester här ute. Att det är så lätt – och faktiskt roligt – att röra på sig. Idag har jag sprungit en knapp mil, crawlat i sjön, spelat en match i storsonens och hans kompis påhittade basketvariant (på guppig gräsbevuxen grusväg med gamla bebisstolar som mål = kul) och knallat fram och tillbaka på tomten tusen gånger för att hämta något eller bara för att flytta på sig. Härligt. Det känns i kroppen när man går och lägger sig. Ett skönt surr i skelettet. 

Även barnen stimulerad till mer rörelse än annars, även om de ägnar sig åt mobilspel även här. Bad, promenader till brevlådan, cykelturer och spontanidrott.Både aptiten och humöret blir bättre – hos alla. 

Swimrun!

Själv har jag fått tillbaka lusten att springa. Två dagar i rad har jag börjat (nåja) dagen med en tur längs grusvägarna. Idag gjorde jag dock misstaget att springa när solen stod i zenit och det var så knäckande varmt att jag fick gå då och då. Eller så var det den här vårens bristande löpträning som gjorde sig påmind (förmodligen). Kommande veckor tänker jag i så fall ändra på det. Jag har ju ett lopp att förbereda mig inför: Katrineholm Swimrun 2018. Det ska bli väldigt roligt att få göra en repris med min kompis Daniel Eriksson den 5 augusti
Simningen kommer garanterat att gå bättre den här gången. Jag har ju faktiskt gått en crawlkurs sedan sist! 

]]>
Andreas Jennische
tag:andreasjennische.se,2013:Post/1300240 2018-07-05T21:53:30Z 2018-07-05T21:53:30Z Gick på tomten – hittade gammal skatt

Det klonkade till när jag kom fram till häggmispeln vid rishögen. Foten slog i något hårt på marken. Jag tittade ner och såg en brun metallgrej sticka upp ur gräset. Jag började rycka och dra i det där och plötsligt stod jag med en gammal mekanisk borr i handen. En riktigt rostig pjäs, mycket vacker.  
Jag tänkte putsa upp den lite och använda den som en prydnad. Om jag inte mot förmodan får igång den. Jag började fila på den i verkstan för att testa vad den gör för men blev tvungen att hastigt överge allt och springa ut eftersom där kommit in en fågel. 
Det är något med det här stället och djur som tar sig in på dåliga ställen. 
En grävling, en räv och en stare har jag fått deala med under tidigare somrar. Jag är glad så länge det rör sig om levande djur. 

❤️ #torplife

A post shared by Andreas Jennische (@ajennische) on



]]>
Andreas Jennische