Det blev mörkt. Jag hade precis lagt ner en liter fjällfil i korgen när ljuset slocknade i hela butiken. Det var bara att lämna varorna och gå ut, inga kassor gick att använda. Det var mörkt i alla hus på Rosenlundsgatan. Och på Hornsgatan var det lika släckt. Trafikljusen hade också gett upp men det lade jag märke till först efter att ha sett en bilist på Ringvägen köra in i den framför. En svag duns och sedan två personer som klev ur, sedan stegade mot varandra. Ingen blev skadad och jag tror knappt det blev några märken på bilarna, men en krock är en krock. Det får alla inblandade ur balans. 

Coop Zinken ställde en vakt i dörren, tog in gatupratarna och bad alla att söka sig någon annanstans för att göra inköp. Utanför butiker och restauranger samlades folk som ville slippa mörkret inne i lokalerna. Känslan av märklighet blev värre av att min telefon slutade att fungera. Den gick inte att vare sig ringa eller surfa med. Tänk om det är så här en attack mot Sverige skulle yttra sig? Slå ut elen och mobilnätet i Stockholm och det skulle snart bli kaos. Som tur var kom elen tillbaka en knapp timme senare. De bilder på mörka lokaler och hus som jag försökt lägga ut på Twitter hade blivit fördröjda och nådde flödet ungefär samtidigt som allt var över (och telefonen började fungera igen).

En följare frågade: Är det ryssen? 

Den konspirationsteori jag själv tänkt på var en annan: kinesisk hämnd för Huawei.

Tellus hade en kämpig träningsmatch mot IFK Motala på söndagen. Gästerna vann med 2-8 och före detta Tellusspelaren Jonas Enander gjorde hattrick.

Det dröjde 20 minuter in i första halvlek innan det började hända saker på allvar. Tellus målvakt Markus Karlsson gjorde en bra räddning och kort därefter fick Tellus en bra målchans. Men det blev Motala som gjorde matchens första mål och därefter fortsatte att dominera. Jonas Enanader pangade in sitt första av tre mål på forna hemmaklubben Tellus i matchminut 22, framspelad av en annan före detta Tellusspelare, Anders Persson.

En halvtimme in i första halvlek var det mycket Motala och gästerna hann få in tre baljor innan halvtidsvila.

I början på andra halvlek så var Tellus piggare och tog kommando. Markus Magnusson fick friläge och gjorde 1-3 i matchminut 59 och bara ett par minuter senare var det dags igen. Tellus fick hörna och Tobias Björklund gjorde 2-3.

Fler mål blev det dock inte för jordens lag. Östgötarna fick ny energi och toppade sina tre mål med ytterligare fem. Det sista gjorde Motalas Filip Florén på övertid och slutställningen blev 2-8.

Tellus hade några fina chanser och utan Markus Karlssons agerande i målet så hade Motala vunnit ännu större.

Bitvis var Tellus spel en glädje att se och när laget tar emot AIK i nästa träningsmatch i Tellusborgen kan det vara bli bättre.

Heja Tellus!

Amazons etablering får både e-handlare, fackförbund och logistikaktörer att knyta skorna. Här är en sammanfattning av det panelsamtal jag ledde på fredagen om den amerikanska e-handelsgigantens intåg i Sverige.

Arrangemanget var en del av Business Arena Talks och innebar debut för mig som moderator. Med tanke på det måste jag säga att det gick rätt bra. Jag hade hunnit prata ordentligt med var och en av paneldeltagarna i förväg, vilket gjorde det hela mycket lättare att navigera än om allt ska hanteras på uppstuds. Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, var med på länk lyfte fram det otroligt starka symbolvärde som Amazons etablering innebär för kommunen. ”Jag har inte behövt marknadsföra detta alls. Det enda jag gjort är att svara i telefon”, som han sa. Och många telefonsamtal har det blivit. Om satsningen leder till det han hoppas på så skapas cirka 200–300 jobb som en följd av den lager- och logistikanläggning som byggs i kommunens logistikpark. När verksamheten kommer igång och svenska Amazon.se öppnar? Jimmy Jansson sa sig vara lika ovetande som alla andra. Fredrik Nygren, kommersiell chef på Logicenters, det bolag som hyr ut själva fastigheten vill inte heller säga något om den saken. Men att det blir en modern anläggning råder ingen tvekan om, dock verkar den inte skilja sig nämnvärt från andra jämförbara. Enligt Fredrik Nygren är Sverige moget när det gäller vissa delar av e-handeln, sättet att handla är etablerat i alla åldersgrupper och de köptjänster som finns fungerar bra, liksom leveranserna. Däremot finns stora utvecklingsmöjligheter när det gäller att automatisera själva varuhanteringen och logistiken kring handeln. Där tror Fredrik Nygren att en gigant som Amazon kan driva hela branschen framåt. 

Att valet föll på Logicenters anläggning är enligt honom en kombination av flera faktorer. Dels ligger Eskilstuna logistikpark strategiskt placerad i sig, med koppling till Sveriges viktigaste transportleder på såväl väg som räls. Dels jobbar Logicenters med att bygga på spekulation. De börjar med en ny etablering innan det är klart vem som ska köpa eller hyra den. Det gör att en ny aktör snabbt kan komma på plats med en lokal anpassad specifikt för den egna verksamheten. 

Den anläggning som byggs åt Amazon är medelstor, cirka 30 kvadratmeter. Adlibris lager i Morgongåva är på drygt 50 000 kvadratmeter och i Bålsta byggs en 100 000 kvadratmeter stor anläggning åt Dagab, som jämförelse. 

Det finns mer mark i Eskilstuna logistikpark och Logicenters står redo att bygga mer åt Amazon, både där och på flera andra ställen i Sverige. Om det kommer att bli aktuellt? ”Ingen aning”, sa Fredrik Nygren. 

Viktigt i sammanhanget är det faktum att Amazons etablering i Sverige inte kommer att drivas av Amazon självt utan av deras samarbetspartner Keuhne & Nagel. Det är det företaget som står på alla kontrakt med transportföretag och fastighetsägare och det företag som anställer den personal som ska jobba på plats. Det är också ett sätt för Amazon, uppdragsgivaren, att hålla sig i bakgrunden. Inget arbetssätt som imponerar särskilt på Jonas Karlén, vd på e-bokhandeln Adlibris. Han gillar när företag är transparenta och pratar om sin verksamhet. Samtidigt har Amazons strategi fungerat konstaterade han. ”Journalisterna skriver ändå. Det är en multinationell jättes privilegium att inte behöva svara på några frågor”. 

Vad gäller själva etableringen är han redo att ta sig an den nya utmanaren. Han var chef på Viaplay när Netflix gjorde entré på den svenska marknaden och säger att det tvingade Viaplay att bli bättre och mer renodlat, att Netflix kom in på marknaden gjorde konkurrenterna bättre. ”Men du måste verkligen vara bäst på det du gör, annars har du ingen chans”. 

Alex Ootes, Amazons chef för Europa, gästade ett Postnord-webinarium nyligen och sa där att deras förhoppning är att andra e-handlare ska lägga upp sina varor på Amazons marknadsplats. Gärna alla varor, det är först då man får fart på affärerna. Att bara lägga upp en eller ett par artiklar ger sällan någon effekt. ”Ofta visar det sig att det är något helt annat som börjar sälja stort än man trodde från början”, sa Ootes.

Adlibris kommer inte att lägga upp några av sina böcker alls på svenska Amazon. Enligt Jonas Karlén resonerar flera andra stora svenska e-handlare likadant. ”Vi har inte behövt snacka ihop oss”, som han sa. 

Linda Palmetzhofer, ordföranden för fackförbundet Handels, har haft ögonen på Amazon länge och en eventuell etablering i Sverige har varit en stående punkt på förbundsledningsmötena i flera års tid. Amazon har inga kollektivavtal på några av sina arbetsplatser och Handels har som målsättning att bli först med att få sådana avtal på plats. Dock kommer den stora striden att dröja lite. Keuhne & Nagel har tecknat kollektivavtal för sina anställda, genom Transportarbetarförbundet. Det finns Amazonanställda på några serverhallar i Sverige och runt 10–15 personer tros arbeta med etableringen av den avsmak nätbutiken, men det är först när Amazon som bolag börjar anställa i högre grad som Handels kommer att sätta in den stora stöten. 

De har lyckats med liknande saker förr. När den japanska klädkedjan Uniqlo kom till Sverige hade de aldrig tidigare tecknat kollektivavtal. Genom dialog lyckades Handels få ett sådant på plats. Linda Palmetzhofer ser dialog som vägen framåt även när det gäller Amazon. Saken förutsätter dock att det finns någon att förhandla med. 

Den mest brännande frågan, när svenska Amazon öppnar, hade ingen av paneldeltagarna ett bra svar på. Den vanligaste teorin är lagom till black friday den 27 november.

Skrev en sak på ett annat ställe som också kan delas här. Men det är bara intressant om du själv är förälder. 

Att börja på Bonnier News och branschmagasin innebar flera nya insikter för mig. En har varit kraften i nyhetsbrev. Det är vår starkaste digitala kanal för både Fastighetsnytt och Byggindustrin. Och våra prenumeranter läser dem i högsta grad på sin dator på jobbet. Om det var allt fokus på mobilanpassning på StockholmDirekt så är just det inte lika viktigt för oss, än. 

Nyhetsbrev kan tyckas gammalt men är högaktuellt. Substack, ett amerikanskt bolag som erbjuder skribenter en enkel nyhetsbrevsplattform med inbyggd (valfri) betallösning, gör just nu stora landvinningar på framförallt den anglosaxiska marknaden. Casey Newton är senast i raden att ansluta sig. Han har jobbat på nättidningen The Verge på senare år där han gjort sig ett namn (och samlat en initierad läsarskara) på sin mycket kunniga bevakning av gränslandet mellan techbolagens sociala medier och demokratifrågor. Som anställd på The Verge har han skrivit nyhetsbrevet The Interface några gånger i veckan men det brevet och alla e-postadresser tar han nu med sig in på Substack där han ska pröva lyckan som sin egen. 

Det här är en mycket intressant utveckling. Frågan är någon enskild journalist i Sverige skulle kunna genomföra en liknande grej och kunna bygga sitt levebröd på det. 

Här är en bra artikel om Casey Newton i The New York Times.

Ja, det låter helt osannolikt med det kan faktiskt bli verklighet, på fritiden, högst ideellt, men ändå. Utan att avslöja för mycket detaljer innan något är klart så kan jag säga att det hela började med ett meddelande på Facebook och ett telefonsamtal från en person som är inblandad i kommunikationen kring ett visst bandylag. Hur jag hamnat i hans nät är lite oklart men någonstans har någon tydligen snappat upp mitt namn i detta sammanhang.

Jag lovar att bjuda på med info när mer info finns att ge. Känner mig både nervös och exalterad.

Sista tidningen någonsin med namnet SödermalmDirekt. Gjordes det något väsen av det? Skrev chefredaktören en hälsning till alla läsare för att tala om att det här var det sista numret någonsin av SödermalmDirekt och att den hädanefter ska heta Mitti Södermalm? Gjordes den en programförklaring av vad den nya tidningen ska vara? Nej. Det enda som fanns var en liten liten skylt på sidan 2. 

Och den där egenannonsen som har rullat ett tag men som utelämnar svaren på en väldig massa frågor som läsarna rimligtvis borde ha. Vilka ska leda arbetet på den nya tidningen  till exempel och kommer något att förändras innehållsmässigt?

Det är märkligt att läsarna till den numera enda lokala publikationen i Stockholm inte tas på större allvar. 

Den nya chefredaktören för hela konkarongen borde vilja presentera sig tänker jag, eller kanske ännu hellre säga hej till läsarna varje vecka, och agera som en samlande kraft (som jag vet att styret på Mitti Direkt gärna vill göra). Kanske blir det så från och med nästa vecka då det första numret av den nya editionen delas ut. Jag förutsätter det.

Själv är jag också väldigt nyfiken på den digitala versionen av tidningen. Hur blir det egentligen med den? Ska det ens finnas en sajt och vad ska den i så fall innehålla? Dagliga nyheter? En pdf-tidning eller kanske bara kontaktuppgifter och privatannonser? 

Enligt det jag har hört ska det inte längre finnas någon app och det verkar oklart vad som ska hända med Alltomstockholm.se. 
Personligen är jag också nyfiken på hur allt gammalt material på StockholmDirekt.se ska hanteras nu när det är namnet Mitti.se som består. Där finns en skatt av Stockholmsnyheter som läsare rimligtvis vill kunna söka i.

Vi har skaffat ett eldningsfat för ändamålet. Den lokala bilmecken kunde förse oss med detta mycket användbara skrot. Han ville ha en slant för att skära bort locket och allt var löst på ett par timmar. Älskar när det är så. Man tar kontakt med någon på chans för att efterfråga en tjänst eller vara och personen svarar direkt ”inga problem” och så är det kirrat. 

Själva eldningen gick finfint. Lite papper och torr spillved i ena ”hörnet” på botten och sedan på med försiktiga mängder löv vartefter. De var inte helt torra ska tilläggas. Bitvis stod röken tjock och vit som från en häxkittel men i slutändan blev det bra. 

Som avslutning tog jag en dusch i trädgårdsslangen eftersom jag luktade värre än eldad korv. Det var en bra lördag. I kombination med ett bra poddavsnitt i lurarna, riktigt bra. 

Det är inte lätt att tillgodose allas behov. Jag är på väg till landet med de två yngsta och den ene är arg som ett bi för att han behöver följa med och den andra ser framemot det. Den äldste kan ta vara på sig själv och stannar hemma. Hustrun är redan på plats, hon landade där ”på väg hem” efter att ha varit hos sin mor hela arbetsveckan. 

Själv ser också framemot att komma iväg några dagar. Det blir enformigt att bara vara hemma. Men igår tillbringade jag faktiskt hela dagen inne på kontoret för ett fysiskt möte. Fem personer var vi i ett mycket stort rum, väl utspridda. Det gäller att hålla i nu som Tegnell brukar säga.

Egentligen borde jag inte lägga någon mer tid alls på den här bloggen eftersom mitt engagemang går i sådana vågor. Men jag kan inte låta bli att ändra lite saker då och då. Nu har jag skalat ner det som sticker ut till ett minimun för att få känslan så ren och enkel som möjligt. Jag har tänkt mycket på det där senaste tiden, att jag föredrar plattformar med knapphändigt urval av funktioner men där läsbarheten är hög. Då blir det fokus på rätt sak: innehållet. 

Jag måste gå och lägga mig, dagen har varit lång med maratonmöte och imorgon måste jag vara på alerten igen. Det har varit för få sömntimmar hela veckan. Det blir så varje gång jag är gräsänkling, jag går liksom aldrig och lägger mig. Tur det snart är helg. Då blir det några dagars #torplife.

Åsa Lindhagen var miljöpartistiskt socialborgarråd i Stockholm under den rödgröna majoritetens mandatperiod åren 2014-2018. I talarstolen i kommunfullmäktige talade hon ofta med stort engagemang i alla ärenden som rörde barn, flyktingmottagande eller HBTQ-frågor. Min bild är att hon är en high achiever och verkligen vill vara med och bestämma.

I januari 2019 utsågs hon till jämställdhetsminister i Stefan Löfven-regeringen och nu aspirerar hon på ytterligare en mäktig post.

I en artikel på DN Debatt i dag skriver hon att hon kandiderar till att ta över som språkrör för Miljöpartiet efter avgående Isabella Lövin. Och även om Lindhagen lyfter fram klimatarbetet som avgörande så trycker hon ännu mer på det som rör antirasism, demokrati, feminism och internationellt fredsarbete.

Grön Ungdom lär gilla Lindhagen som kandidat. När Aida Badeli, ordförande för det gröna ungdomsförbundet, var med i Aktuellt efter Isabella Lövin lämnat sitt avgångsbesked så tryckte hon hårt på att MP måste svänga åt vänster.

Men frågan är hur stor samsynen kring det egentligen är. Det verkar finnas en parallell diskussion inom MP-kretsar som går ut på att snarare renodla kommunikationen till att handla ännu mer om klimat- och miljöfrågan.

"Analysen internt just nu är att stärka miljöprofilen", som en miljöpartist inom Stockholmspolitiken skrev på Facebook helt nyligen.

Jag tar och sträcker på ryggen lite. Den börjar göra ont efter alla timmar på en stol. Det är den största utmaningen med att jobba hemifrån, att jag sitter sämre och rör mig mindre under dagen. Jag håller envist fast vid morgonpromenader eller löprundor men jag måste röra på mig mer. 

Det om det. Roligare är att min artikel om framtidens äldreboenden och hur de kommer att ritas och byggas har blivit flitigt läst. Jag har också fått gå en heldagsutbildning i ledarskap och det har aldrig hänt förr, så det var lärorikt och kändes lyxigt. 

Jag har fått några idéer också, både att lansera på redaktionen och att agera på själv. 

Roligast av allt är att redaktionens arbete går stadigt framåt. 

Nu tar vi helg.

Ovanstående gjorde mig mycket glad att läsa. Jag blev ännu gladare när jag upptäckte att kvinnan bakom orden, författaren Maja Lundgren, själv har en livaktig blogg. Jag hamnade på den som en följd av att jag läste Åsa Linderborgs ”Året med 13 månader” om metoo-året och sedan direkt det läste Cissi Wallins bok “Allt som var mitt”. De krokar ju i varandra även om perspektiven är vitt skilda. Det finns en poäng i att läsa båda två. Bilden breddas. 

Tio år före metoo-hösten 2017 kom Maja Lundgrens bok “Myggor och tigrar” som jag aldrig läste då. Den läser jag nu, som en slags tredje och avslutande del i en historia med samma röda tråd. Fast egentligen är det första delen. Som i Star Wars. Flera av de kulturmän (och några kvinnor) som förekommer i både Linderborgs och Wallins böcker är med även här. Läsningen ger en känsla av att tiden står stilla. Och att det är blåsigt på kulturelitens högsta toppar. Och jag inser nu vilket sprängstoff Lundgrens bok är, eller var. Wallins historia gäller ett grovt brott, att hon blivit drogad och våldtagen och blivit traumatiserad av det. Maja Lundgrens historia handlar inte om ett specifikt övergrepp men om misogyni och sexism inom samma intressesfär. Aftonbladet spelar en roll i alla tre böcker. Linderborg och Lundgren är generösa med namn. Wallin nämner inte ett enda fullständigt namn men de flesta är lätta att identifiera. 

Tillbaka till Lundgren. Hennes beskrivning av Arnault har fått mycket uppmärksamhet efter metoo och det är inte konstigt. Jean-Claude Utan Nåd kallar hon honom. Hon är inte enbart negativ i sin bedömning men skriver rakt ut att han tafsar hej vilt och att det finns något sadomasochistiskt över Forum. Den lilla kulturscenen har “underströmmar” och drivs av “snobberi och flickjakt”. I efterhand känns det hela mindre oskyldigt än så. 

Halva boken är kvar. Den är över tio år gammal men känns märkligt aktuell. Jag läser vidare. Kanske är det läge att läsa om Carina Rydbergs ”Den högsta kasten” sedan.

 Morning Brews nyhetsbrev växer. Jag börjar fatta varför de lyckats göra en bra affär av sitt sätt att leverera business news för människor i den mobila eran. Har du ingen aning om vad jag pratar om? Kolla in här.

Jag läste i deras särskilda retail-brev igår att det i USA blivit en grej med offentlig sektor-merch (kepsar, tröjor, väskor). Det är Elle som skrivit och det roligaste exemplet är att amerikaner köpt slut på all merch från USA:s motsvarighet till svenska Posten, USPS, som en stödåtgärd till bolaget som brottas med svår ekonomi. Tänk er det liknande i Sverige. Tröjor med SL-loggan på. Eller Socialstyrelsen. Ja, kanske faktiskt. Folkhälsomyndigheten borde testa. Där kan finnas pengar att hämta.

@ajennische

Höstterminen är igång. Efter två chockartade dagar var jag tillbaka i _work mode_ på onsdagen. Lika bra så nu när det ändå ska jobbas. Det är en minst sagt udda höst som väntar med en pandemi som ligger som en skugga över allt. Den är det ständiga samtalsämnet. Inte på länge har trovärdiga sianden om framtiden varit så eftertraktade. Det gäller i synnerhet näringslivet där affärsmodeller måste göras om eller ersättas – samtidigt som det pågår en jakt på helt nya.

Permanent hemmakontor?

Ska vi ställa in oss på permanent hemarbete och social distansering för alltid? Förmodligen inte, men jag tror inte heller att **allt** kommer att återgå till det gamla normala. Att e-handeln skulle backa igen verkar mindre troligt just nu och för många av oss som har möjlighet innebär hemmajobbandet att det är lättare att lägga familjepusslet. Men för många kommer det att förbli en omöjlighet att jobba hemifrån och klassaspekten på covidkrisen tror jag kommer att få ännu större utrymme framåt. Vi lär återkomma till det på jobbet, inte minst kollegerna som jobbar med Business Arena som gärna debatterar samhällsfrågor

Det låter fräsigare än vad det är, egentligen är det bara en ursäkt för att få testa Substack som det pratas om mycket i mina flöden. Substack är en enkel tjänst för att publicera nyhetsbrev med en prenumerande publik. Prenumerationen består i att man uppger sin e-postadress och därefter får bloggposten direkt i sin inkorg så fort den publiceras. Det går att göra en betallösning också men det är inget för min personliga semesterblogg. Om det funkar bra och folk verkar uppskatta det så kanske jag fortsätter använda Substack. Här kan du läsa och prenumerera om du vill.

Jag tillbringar några sommarveckor på torpet i västra Sörmland och skriver om highs and lows på Andreas och björnen. Alla inlägg samlas i en lista här och uppdateras så länge semestern pågår.

Värt ett besök.

Vardagsedge från torpet berättar jag om på Andreas och björnen. 

Vi tröttnade på blåsten och regnet som kom och gick och tog bilen till Marieberg för att plocka jordgubbar. Där slapp vi regnet men blåsten höll i sig. Vi plockade sju kilo, sedan åkte vi till Djulö herrgård för att äkta lunch. En av gästerna var en man i sextioårsåldern som fikade ensam, eller rättade sagt han satt ensam, men hade sällskap via telefonen. Han körde ett fullkomlig transparent videosamtal med vad som verkade vara en kvinna han hade något sorts förhållande med. Högt och tydligt (fast på knagglig engelska) berättade han om var han var, att han hade glömt en massa pinkoder och att han too many things in the head. Trots att en rad gäster tittade på honom med blicken som säger "dämpa dig för din egen skull" så bara fortsatte han att bjäla. Det var ändå upplyftande på något sätt, att han körde på helt obrydd.

** 

Vädret fick oss att äta middag inomhus. Vi dukade långbord och trängde ihop oss. Kvällens skräckfilm på logen är Sinister 2, berättade tonårsgänget. Efter den skulle nog runda av natten med något snällare, kanske Blues Brothers. Härliga tider ändå. Först skräckfilm, sedan må bra-film.

@ajennische

Jag vill veta allt om nya Direktpress.

Ja, det är min nya take på det här, att namnet Mitti faktiskt inte blir kvar. Det är mycket känslor i den här sammanslagningen skulle jag tro och där spelar namnet roll. Att välja bort Mitti (trots att det är ett mer etablerat och välkänt namn hos stockholmarna) skulle visa vem som köpt vem. Även om Mitti skulle bli kvar som namn så dyker det nog upp något annat som signalerar att Roland Tipners gäng är köpare och inte uppköpta. 

Jag har massor av frågor kring den här affären men pekar här ut två stora som inte går att komma runt.  

1. Hur ser affären framåt ut? Annonsmarknaden ser knappast ljus ut. Hur ska man dra in mer pengar? Det gör inte spara till vinst. Behåller man de 39 stadsdels- och kranskommuntidningar som Mitti byggt upp, eller tar man bort några? Siktar man på tvådagarsutdelning någonstans? Eller försöker man knyta allt närmare SDR och satsa mer på olika typer av content?

Och hur blir det med den digitala affären? Den har inte varit prioriterad från DP-håll på senare år. 

2. Hur stor ska personalstyrkan vara? Färre än en reporter per edition har varit Direktpress melodi senaste åren. Och minst lika viktigt, hur ska dessa två ärkerivaler till tidningshus först bantas och sedan bli ett, rent kulturellt? Det blir minst sagt en utmaning. 

Under mina år på Direktpress var jag en av de ivrigaste påhejarna av att måla ut Mitti som något vi verkligen inte ville vara. Vi var bättre på allt utom kanske personalpolitik och varumärkesbyggande. Att vi jobbade strukturerat och var noga med att följa upp det vi gjorde för att dra nya lärdomar, nja det försökte vi nog inte heller ge sken av att vara bäst på. Och att alla olika redaktioner inom Direktpress skulle bära en enda kultur? Nja, knappast. 

Men att med små medel göra bra lokaljournalistik var vi verkligen jättebra på ett tag. Och även Mitti, det kan jag säga nu när jag slutar på Direktpress.

Hur som helst finns en gräns för hur liten en redaktion kan bli. Och ju mindre den är desto viktigare blir det att ha nyckelspelare kvar som orkar dra lasset. Joakim Fransson som utsetts till chefredaktör nu när det står klart att Claes de Faire lämnar, har ett hästjobb framför sig som jag ser det. Och inte bara han.

Det tråkigaste med hela grejen är att delar av personalen snart inte lär ha något jobb alls. 

Nyhetsbrev som primär nyhetsförmedling – är det vägen framåt för att bygga långsiktiga relationer med prenumeranter?

Frågan ställs av Adam Tinworth, en brittisk journalist som jag fått upp ögonen för via Micro.blog. Han har en ambitiös blogg som heter One Man & His Blog och handlar om journalistik och medier i det nya digitala landskapet. Adam Tinworth är sin egen vad jag förstår där ett av uppdragen är att undervisa på journalistikprogrammet på University of London. Hans nyhetsbrev är värt att prenumerera på och i de senaste tittar han närmare på den senaste utgåvan av mediestudien Reuters Institutes Digital News Report, en rapport som beskriver hur nyhetskonsumtionen ändras över tid. Ett avsnitt som Adam Tinworth lyfter fram är det som belyser nyhetsbrev som nyhetskanal. Han skriver:

Read more

Det har gått några veckor sedan jag raderade apparna Facebook och Instagram. Nu är jag tillbaka, i ett första steg på Facebook, och ska berätta vad jag lärt mig under frånvaron.

Read more

För några månader sedan parkerade en matvagn på Tanto torg, platsen som även gjort sig känd som en av de minst attraktiva av alla som finns på nedre Södermalm. Personligen tycker jag mycket om den just därför men det kan vi lägga åt sådan för nu. Det viktiga är att Bibi's Corner som matvagnen hette inte längre är kvar. Liksom ägarna till Tanto livs, som byts ut i snitt två gånger per år, så gav den rullande restaurangen upp efter ett par månader.

Men nu är det nya tider på Tanto torg igen. 

Read more