Jag tillbringar några sommarveckor på torpet i västra Sörmland och skriver om highs and lows på Andreas och björnen. Alla inlägg samlas i en lista här och uppdateras så länge semestern pågår.
]]>Det låter fräsigare än vad det är, egentligen är det bara en ursäkt för att få testa Substack som det pratas om mycket i mina flöden. Substack är en enkel tjänst för att publicera nyhetsbrev med en prenumerande publik. Prenumerationen består i att man uppger sin e-postadress och därefter får bloggposten direkt i sin inkorg så fort den publiceras. Det går att göra en betallösning också men det är inget för min personliga semesterblogg. Om det funkar bra och folk verkar uppskatta det så kanske jag fortsätter använda Substack. Här kan du läsa och prenumerera om du vill.
]]>
Jag tillbringar några sommarveckor på torpet i västra Sörmland och skriver om highs and lows på Andreas och björnen. Alla inlägg samlas i en lista här och uppdateras så länge semestern pågår.
]]>
Vardagsedge från torpet berättar jag om på Andreas och björnen.
Vi tröttnade på blåsten och regnet som kom och gick och tog bilen till Marieberg för att plocka jordgubbar. Där slapp vi regnet men blåsten höll i sig. Vi plockade sju kilo, sedan åkte vi till Djulö herrgård för att äkta lunch. En av gästerna var en man i sextioårsåldern som fikade ensam, eller rättade sagt han satt ensam, men hade sällskap via telefonen. Han körde ett fullkomlig transparent videosamtal med vad som verkade vara en kvinna han hade något sorts förhållande med. Högt och tydligt (fast på knagglig engelska) berättade han om var han var, att han hade glömt en massa pinkoder och att han too many things in the head. Trots att en rad gäster tittade på honom med blicken som säger "dämpa dig för din egen skull" så bara fortsatte han att bjäla. Det var ändå upplyftande på något sätt, att han körde på helt obrydd.
**
Vädret fick oss att äta middag inomhus. Vi dukade långbord och trängde ihop oss. Kvällens skräckfilm på logen är Sinister 2, berättade tonårsgänget. Efter den skulle nog runda av natten med något snällare, kanske Blues Brothers.
Härliga tider ändå. Först skräckfilm, sedan må bra-film.
@ajennische
Ja, det är min nya take på det här, att namnet Mitti faktiskt inte blir kvar. Det är mycket känslor i den här sammanslagningen skulle jag tro och där spelar namnet roll. Att välja bort Mitti (trots att det är ett mer etablerat och välkänt namn hos stockholmarna) skulle visa vem som köpt vem. Även om Mitti skulle bli kvar som namn så dyker det nog upp något annat som signalerar att Roland Tipners gäng är köpare och inte uppköpta.
Jag har massor av frågor kring den här affären men pekar här ut två stora som inte går att komma runt.
1. Hur ser affären framåt ut? Annonsmarknaden ser knappast ljus ut. Hur ska man dra in mer pengar? Det gör inte spara till vinst. Behåller man de 39 stadsdels- och kranskommuntidningar som Mitti byggt upp, eller tar man bort några? Siktar man på tvådagarsutdelning någonstans? Eller försöker man knyta allt närmare SDR och satsa mer på olika typer av content?
Och hur blir det med den digitala affären? Den har inte varit prioriterad från DP-håll på senare år.
2. Hur stor ska personalstyrkan vara? Färre än en reporter per edition har varit Direktpress melodi senaste åren. Och minst lika viktigt, hur ska dessa två ärkerivaler till tidningshus först bantas och sedan bli ett, rent kulturellt? Det blir minst sagt en utmaning.
Under mina år på Direktpress var jag en av de ivrigaste påhejarna av att måla ut Mitti som något vi verkligen inte ville vara. Vi var bättre på allt utom kanske personalpolitik och varumärkesbyggande. Att vi jobbade strukturerat och var noga med att följa upp det vi gjorde för att dra nya lärdomar, nja det försökte vi nog inte heller ge sken av att vara bäst på. Och att alla olika redaktioner inom Direktpress skulle bära en enda kultur? Nja, knappast.
Men att med små medel göra bra lokaljournalistik var vi verkligen jättebra på ett tag. Och även Mitti, det kan jag säga nu när jag slutar på Direktpress.
Hur som helst finns en gräns för hur liten en redaktion kan bli. Och ju mindre den är desto viktigare blir det att ha nyckelspelare kvar som orkar dra lasset. Joakim Fransson som utsetts till chefredaktör nu när det står klart att Claes de Faire lämnar, har ett hästjobb framför sig som jag ser det. Och inte bara han.
Det tråkigaste med hela grejen är att delar av personalen snart inte lär ha något jobb alls.
]]>Frågan ställs av Adam Tinworth, en brittisk journalist som jag fått upp ögonen för via Micro.blog. Han har en ambitiös blogg som heter One Man & His Blog och handlar om journalistik och medier i det nya digitala landskapet. Adam Tinworth är sin egen vad jag förstår där ett av uppdragen är att undervisa på journalistikprogrammet på University of London. Hans nyhetsbrev är värt att prenumerera på och i de senaste tittar han närmare på den senaste utgåvan av mediestudien Reuters Institutes Digital News Report, en rapport som beskriver hur nyhetskonsumtionen ändras över tid. Ett avsnitt som Adam Tinworth lyfter fram är det som belyser nyhetsbrev som nyhetskanal. Han skriver:
]]>Det har gått några veckor sedan jag raderade apparna Facebook och Instagram. Nu är jag tillbaka, i ett första steg på Facebook, och ska berätta vad jag lärt mig under frånvaron.
]]>
För några månader sedan parkerade en matvagn på Tanto torg, platsen som även gjort sig känd som en av de minst attraktiva av alla som finns på nedre Södermalm. Personligen tycker jag mycket om den just därför men det kan vi lägga åt sådan för nu. Det viktiga är att Bibi's Corner som matvagnen hette inte längre är kvar. Liksom ägarna till Tanto livs, som byts ut i snitt två gånger per år, så gav den rullande restaurangen upp efter ett par månader.
Men nu är det nya tider på Tanto torg igen.
]]>
Den senaste tidens utspel från USA:s president har fått mig att minnas den affischkupp som gjordes inför presidentvalet 2016 här i Stockholm. Pen Store och Acne lät ett gäng konstnärer teckna varsin nidbild av Donald Trump som hängdes upp på Slussenplanket tidigt på morgonen den 3 november. Jag hade tur jag passerade i rätt tid på väg till mitt dåvarande jobb på StockholmDirekt.se.
Jag är mycket förtjust i Svenska Dagbladet just nu. När det välbalanserade nyhetsbrevet SvD Morgonrapport kom i morse fastnade jag för Malin Ekmans långa reportage om Black Lives Matter-protesterna i New York. Även om vinkeln i sig är ganska given, hur våldet splittrar New York-borna, så är det läsvärt. Det finns ett citat i artikeln som är så bra att det är värt att läsa artikeln bara för det.
Foto: @Akvasel
Häromdagen skrev jag ett kort inlägg om den osignerade konsten som dykt upp längs Årstavikens strandpromenad. Jag ställde en fråga om det var någon som visste mer, och det var det.
]]>
Lagliga väggen i Tantolunden nu på morgonen. Ett tydligt budskap.
I wrote out some thoughts on how to make this moment a real turning point to bring about real change––and pulled together some resources to help young activists sustain the momentum by channeling their energy into concrete action. https://t.co/jEczrOeFdv
— Barack Obama (@BarackObama) June 1, 2020
Om jag varit kvar på lokalpressen hade det här varit en given grej att undersöka (givet att det fanns resurser att göra det).
]]>I Douglas Adams gamla rymdepos Liftarens guide till galaxen får ett monster till dator i uppgift att räkna ut meningen med livet. Den håller på i evigheter och presenterar till slut en liten lapp med siffran 42. Det väcker stort huvudbry. Jag har för mig att forskarna därefter sätter en ännu större dator i arbete med att räkna ut vilken fråga som den första egentligen svarat på.
Har jag nu nått åldern som är meningen med livet när jag fyllt 42? I så fall hoppas jag att det meningsfulla fortsätter och inte upphör vid 43.
Tråkigt att börja dagarna så här, inte. I morse var det helt perfekt väder att springa i. Soligt men svalt. Rundan jag sprang är cirka en mil och går längs gula rapsfält, alléer och skogar. När jag vaknade kände jag mig trött och sliten men jag har lärt mig att inte ge efter för den omedelbara längtan efter mer vila. Det räcker ofta med bara några steg för att känna välmåendet av att röra på sig utomhus. Här ute är det betydligt roligare än hemma i stan, men känslan efteråt är densamma.
@ajennische
]]>
Regnet höll i sig halva dagen. Sedan gick vi ut på promenad, genom skogen, över gamla hagen vid mitt barndomshem och grusvägen tillbaka. Vi hörde gök, såg orgmvråk och hittade några gamla fina järndelar att göra krokar av. De låg och skräpade och gjorde ingen glad. Jag får allt oftare känslan av att vara min pappa men har förlikat mig med det. Så länge det rör vissa gemensamma drag är det något jag tycker om.
***
Jag har tänkt en del på jobbet. Det är som det är med det.
***
Fladdermössen flyger runt huset på kvällarna. Står man helt stilla en stund och tittar upp mot himlen ser man hur de kryssar fram, ljudlösa på jakt efter flygande småkryp.
@ajennische
Så här börjar jag min dag. Det är inte mycket att skryta om men jag kan garantera att det är jobbigare än man kan tro. Det känns inte bara i benen utan i hela kroppen.
@ajennische
Springa, dra sly, klippa ner vidrigt stickig och förvuxen nyponbuske, spika upp fågelholkar, dricka kaffe ute, äta lunch ute, grilla till middag, spana på svartvita flugsnappare och läsa en nördig tråd på nätet.
]]>
Jag visste att det här var Toll som skrivit bara genom att läsa rubriken.
Jag har varit utan apparna Twitter, Facebook och Instagram i två dagar.
]]>Jag gjorde en intervju med Lars Strömgren i dag för Byggindustrins räkning. Han är ordförande för Cykelfrämjandet men kommer efter sommaren att bli ny vd på föreningen Samhällsbyggarna.
Jag har träffat Lars flera gånger genom åren i olika cykelrelaterade sammanhang som jag bevakat för StockholmDirekts räkning. Jag har til exempel tagit bild på honom när han blir skjutsad i en lastcykel samtidigt som han pratar med Per Bolund (MP) om behovet av en elcykelpremie (som senare blev verklighet).
Michael Barbaros röst i introt till podcasten The Daily får mig att rysa av obehag. Ändå kan jag inte låta bli att lyssna. Det skrytiga och superpretentiösa har något ändå. Men tänk samma upplägg på svenska. Nästan viskande inledning och relaxing ambient i pauserna. Njä.
]]>Jag tog bort apparna Facebook, Twitter och Instagram från min privata mobil i morse. Jag vill ta reda på vad det gör med mitt mobilanvändande. Vad kommer jag att lägga skärmtiden på istället? Att döma av den här kvällen så lär antalet lästa artiklar öka markant. Om det håller i sig kan sociala medier-pausen vara det bästa jag gjort.
@ajennische
]]>