Branschen är onekligen i förändring

Det har varit lite tyst här ett tag, eller hur? Jag har haft fullt upp med annat och bloggandet har halkat efter. Åtminstone på den här plattformen där jag vill skriva lite längre grejer. Så vad har jag gjort då? Mycket kraft går fortsatt åt till att komma in i jobbet på Bonnier News, där jag nyhetschefar och reportar för Byggindustrin och Fastighetsnytt.

Jag har hunnit träffa lite folk i branschen även om jag behöver träffa långt fler för att få lite bättre koll. Magnus Svantegård, Rebecca Thorell och Kristina Andersson har tagit sig tid. Förbehållslösa möten med människor i branschen är ett bra sätt att lära sig vilka frågor som är de mest intressanta, vilka personer man ska hålla extra koll på och komma på konkreta idéer till artiklar. 

Att vara inom Bonniersfären är lite annorlunda än det jag vant mig vid under åren på Direktpress. Större och mer komplext, flera olika affärsområden och i viss mån arbetsgrupper som går på tvären genom olika redaktioner.

Det är också tydligt att branschen är i förändring. Igår kom beskedet att ett annat av branschmagasinen, Veckans Affärer, läggs ner vid årsskiftet och att ett antal redaktionella tjänster ska bort. Och idag kom beskedet att min vd ska sluta, och det redan den sista september. 

Förändringens tider råder som sagt.

Vad gäller magasinen så gör jag skribentpremiär i både Byggindustrins och Fastighetsnytts kommande nummer. Mest nöjd är jag med ett längre reportage om arkitektkontoret Tengbom och arvet efter Ivar. Det handlar till stor del om det strategiska arbete som den prisbelönta (samt avgående) vd:n Johanna Frelin gjort på företaget de tre senaste åren.

På den privata fronten har jag sprungit en hel del. Till och från jobbet varje dag är målet, med undantag för dagar då familjelogistiken säger stopp. Den här veckan har jag dock vilat helt frivilligt på grund av att jag åkt på en ”barnen börjar höstterminen-förkylning”. Kanske blev jag lite extra mottaglig för smittor efter lördagens fysiska utmaning i form av Västerås swimrunDet gick helt okej, men jag måste simträna mer. Jag har beställt ett par paddlar för att träna upp axlarna.


Deadline för reportage om arkitektur

Att komma ut ur Stockholm med bil i torsdags var en kamp för alla med dålig förmåga att gilla läget trots att det går långsamt. Hela resan på 15 mil tog fyra timmar. Då stannade vi och handlade utanför Eskilstuna, men ändå, det gick inte fort.

Hem idag gick det snabbare. Mycket snabbare. Till och med snabbare än en helt vanligt söndag vilken vårhelg som helst. Folk är uppenbarligen på semester. Drog från stan lagom till midsommar och stannade borta. I wish det var jag. Men här jobbar vi på ett par veckor till. Och det är okej det med, när man väl kommit upp på morgonen är det bara att panga på. Just imorgon ser jag framemot att få lämna ifrån mig ett reportage, det första jag skrivit för min nya arbetsplats och det längsta jag skrivit på åratal. Det handlar om arkitektur och jag tror det kan bli helt okej.

Löpturen i morse var fem plus. Jag hann upp före alla andra och det var perfekt soligt och svalt. Istället för att lyssna på musik eller pod lät jag mig ackompanjeras av ljuden från naturen. Det funkade fint. Jag ser det som en övning i konsten att göra bara en sak i taget. 

Två veckor på ny redaktion

Nu har jag gjort två veckor som nyhetschef på Fastighetsnytt och Byggindustrin. Fast så mycket aktivt nyhetsarbete har det inte hunnit bli, än så länge har det mesta handlat om att förstå existerande rutiner och upplägg, sätta sig in i ansvars- och rollfördelning bland övriga på redaktionen och en väldig massa genomgångar av digitala verktyg. Eftersom jag är knuten till två olika publikationer behöver jag ha koll på två olika publiceringsverktyg för webben och för nyhetsbrev. Men det tar sig. Jag har väldigt mycket bättre koll nu än för bara en vecka sedan och det är ett bra klimat att kliva in i. Viljan finns att göra ännu bättre journalistik. Det är det viktigaste. Ofta går det att göra ganska stor skillnad med ganska små medel.

För egen del handlar mycket om att snabbt komma in i ämnet, få koll på personerna, förtagen och de hetaste frågorna för respektive bransch.

Ni som jobbar inom bygg- och fastighet får gärna tipsa mig! Om affärer, stadsutvecklingsprojekt, rekryteringar, goda exempel, intressanta historier, politiska beslut och allt annat som rör bygg- och fastighetsbranschen.

andreas.jennische@gmail.com

Simmade ganska länge men tjenare vad det känns segt

Det har gått några dagar sedan sist. Jag har ju blivit tvungen att åka ensam tillbaka till stan för att jobba när övriga familjen är kvar och krigar på med #torplife. Det tog emot som fan, men väl på plats är det ju liksom bara att kötta på. Och kollegerna är grymma, som vanligt. 

50-metersbassängen

Det svåraste är tiden efter jobbet. Helt ensam hemma med fru och barn på annat håll och inga kompisar i stan. I en knäckande varm lägenhet. 
Idag efter jobbet åkte jag istället direkt till Eriksdalsbadet och simmade. Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit och att springa känns inte det minsta lockande.
Jag höll mig i crawlfilen i den stora utomhusbassängen och körde sex gånger 200 meter med kort paus mellan varje set.  Egentligen hade jag velat köra längre i sträck men jag hade inte riktigt orken. Det blev ändå ett bra träningspass. 

Novis

Men jag har mycket kvar innan jag blir en duktig simmare. Jag kan crawla utan problem med andningen, men jag tycker det är svårt att komma upp i ett snabbt och hållbart tempo. Jag är för svag helt enkelt. Jag måste helt enkelt nöta mer. Dessutom måste jag bli rent muskulärt starkare för att kunna hålla fart. 
Jag kanske går dit igen redan imorgon. Egentligen skulle jag behöva springa lite mer också innan Katrineholm Swimrun den 5 augusti, men i den här värmen tar det emot. 
Det viktigaste är att jag slipper skämma ut mig inför min team-kamrat Daniel Eriksson. Men så illa är det nog inte med formen trots allt. 


Hade äran att prata lokaljournalistik med journalister från Kuba



Det har varit ett omväxlande dygn. Igår kväll satt vi på flygplatsen i Palma och tittade på Sverige-Schweiz och i morse stod jag på jobbet inför åtta kubanska journalister och pratade om fri press och lokaljournalistik. Ett besök arrangerat av människorättsorganisationen Civil Rights Defenders som min käre kusin Erik jobbar på. 


Det var väldigt roligt. De hade bra frågor och det blev en givande samtal om hur och varför vi jobbar som vi gör. Vad vi kan och inte kan publicera. De kubanska journalisterna jobbar under helt andra förutsättningar än vi. På Kuba råder inte pressfrihet och det är farligt att skriva och publicera sådant som staten inte gillar. 
Mötet var en nyttig påminnelse om hur lätt det är att jobba som journalist i en fri demokrati jämfört med Kuba som är en enpartistat utan fria och demokratiska val.