Sniglarna tog sig upp på vägen

Jag sprang när disken var gjord och alla barn fått middag. När jag hunnit dricka kaffe och äta en torr donut som blivit kvar bytte jag om och knöt skorna. Klockan var nio på kvällen och efter att ha haft regn i stort sett hela dagen blev den sena kvällen mycket vacker. Jag sprang på den igenväxta grusvägen mellan fälten och vidare bort mot allén och Leby. Där kröp sniglarna tätt över vägen. Bruna och hala. Jag undvek dem, satte ner fötterna på säkert avstånd. Det blev en bra runda. Jag kände mig stärkt efteråt och ryggen som gjort ont hela dagen svarade bra. Jag har lyssnat på Avantgardet och från att tidigare aldrig ha brytt mig det minsta fastande någonting nu. Herrindie som Georg Cederskog beskrev det i DN Kultur. Det går att teoretisera en hel del här (om herrar och kulturjournalistik bland annat) men jag skiter i det för då blir allt solkigare. 

Deadline för reportage om arkitektur

Att komma ut ur Stockholm med bil i torsdags var en kamp för alla med dålig förmåga att gilla läget trots att det går långsamt. Hela resan på 15 mil tog fyra timmar. Då stannade vi och handlade utanför Eskilstuna, men ändå, det gick inte fort.

Hem idag gick det snabbare. Mycket snabbare. Till och med snabbare än en helt vanligt söndag vilken vårhelg som helst. Folk är uppenbarligen på semester. Drog från stan lagom till midsommar och stannade borta. I wish det var jag. Men här jobbar vi på ett par veckor till. Och det är okej det med, när man väl kommit upp på morgonen är det bara att panga på. Just imorgon ser jag framemot att få lämna ifrån mig ett reportage, det första jag skrivit för min nya arbetsplats och det längsta jag skrivit på åratal. Det handlar om arkitektur och jag tror det kan bli helt okej.

Löpturen i morse var fem plus. Jag hann upp före alla andra och det var perfekt soligt och svalt. Istället för att lyssna på musik eller pod lät jag mig ackompanjeras av ljuden från naturen. Det funkade fint. Jag ser det som en övning i konsten att göra bara en sak i taget. 

Genova-kvarteret i Gröndal, Söderorts kanske bästa utsikt och EU-valrörelse på Liljeholmstorget

Ibland är det helt fantastiskt att springa. I dag hade jag en sådan upplevelse. Jag lämnade dottern på Tanto bollplan i morse och sedan stack jag iväg åt Gröndalshållet. Där var längesedan jag sprang. Och precis som alla andra gånger jag sprungit där lite på måfå så kom jag bort mig. Alltså inte borta som i helt lost men så jag hamnade på stigar och gator där jag tappade väderstrecket. Men det ingick i planen. Bland annat hamnade jag högts upp på Nybohov där jag fann en fantastisk utsikt från vattenreservoaren som finns där uppe, vilket jag inte hade en aning om. Och så fick jag se ett gäng nybyggda hus jag inte sett förr. Bland annat Genova-kvarteret i Gröndal, Balneum heter det tydligen, som jag tog bild på. Extremt sjönära lägenheter i botten där. De hänger bokstavligt talat ut över vattenkanten. Det tog jag också bild på.

I det gamla Gröndal slås jag alltid av att de där punkthusen i tegelhus ger ett väldigt brittiskt utseende. Det gillar jag. Där hade grannarna börjat med ett odlingsprojekt intill gamla båthamnen lade jag märke till.

På Liljeholmstorget som jag passerade på väg hem var valrörelsen inför EU-valet i full gång. Den märkliga pergolagången var redan tapetserad med affischer.

@ajennische


Om svårigheten i att få rutin på att springa till och från jobbet

Periodvis springer jag till jobbet. Det är en sträcka på cirka 6 kilometer. Ingen lång bit men tillräckligt för att jag ska bli både svettig och irriterad på min svaghet. Alltså bra. Jag hinner beta av den samt ta en dusch på jobbet innan jag behöver vara fit for work – utan att gå upp tidigare än vanligt. Upplägget är utmärkt. Ändå orkar jag bara några dagar i stöten innan jag tröttnar. Och det har inte med själva löpningen att göra utan med logistiken runtomkring.
Det är ett aber att behöva springa med dator och kläder och lunchlåda på ryggen till exempel. Och det är ett aber att behöva åka SL på hemvägen eftersom det alltid gör att blir sen hem.
Jag skulle kunna i lunchlådan och jag skulle kunna tvinga mig att springa även på hemvägen, men jag vill spara pengar och det tar emot att byta om en gång till. Jag vet att det är slött och ett dåligt argument men det är det bästa jag har. (Samt argumentet att det är föga njutbart att på hemvägen behöva hoppa in i en affär för att handla mat dyngsvettig och stressad. Händer inte varje gång att jag måste handla på vägen hem men det händer, det händer.)
Allt skulle vara lättare om jag inte varje dag jobbade in i det sista. Jag jobbar verkligen fram till den sekund jag jag skulle kunna tvinga mig att springa även på hemvägen men det tar emot att byta om en gång till. Allt skulle vara bättre om jag inte jobbade fram till sista sekunden innan jag måste gå för att inte bli för sen hem till barnen. Om jag avbröt en stund innan och i lugn och ro bytte om för att sedan jogga hem igen (det bästa sättet att skaka av sig arbetsdagen för övrigt) skulle allt vara lättare. 
Jag får öva på det. 
Kom gärna med tips på hur ni gör för att få rutin på löpningen till och från jobbet.

@ajennische

Frihetskänslan

Det har varit några intensiva dagar med barn på torpet. De egna plus en. Jag har behövt vara fritidsledare. Som ensam vuxen blir man lite trött. Idag skapade jag en paus och sprang en runda. Eller rättare sagt, sprang tre korta rundor för att ungarna inte skulle vara ensamma så länge åt gången. Under den första hade jag sällskap av dottern på cykel, sedan tacklade hon av.

Det blev ett fantastisk skönt träningspass. Luften var lätt att andas och det var sol utan att vara för hett. Jag sprang på grusväg, genom en skog och ut på öppna odlingslandskap. Låren dunkade och endorfinerna sjöd i mig efteråt. Det slår alltid bättre när man längtat efter att springa. Efteråt duschade jag genom att skopa ljummet vatten ur en hink. Det var länge sedan jag kände mig så ren.

Ditt favoritlag är nummer 10 här på startlistan för Katrineholm swimrun

Det var genrep på banan i Katrineholm igår men varken jag eller min lagkamrat Daniel Eriksson kunde vara med. Vi konstaterade att vi får lita på vår oerhörda rutin (ett tidigare lopp). Planen är att vi ska trycka in ett eget genrep nere vid sjön i helgen. Det ordnar sig. 

Få testrundor

Antal gånger jag sprungit OCH simmat under samma träningspass sedan loppet för ett år sedan? Noll. Men å andra sidan har jag både sprungit och simmat var för sig en hel massa. Senast igår simmade jag på Eriksdalsbadet. Jag var trött redan innan så jag tryckte 3 gånger 400 meter och gick hem. Men det kändes helt okej. Dock köpte jag ett par öronproppar som jag lyckades slarva bort redan innan jag kom hem. Very annoying. Jag har blivit lite nojig för öronen eftersom jag allt som jag numera får en massa vatten i öronen efter varje pass som inte vill gå bort. Och det kan leda till tråkigheter. Två personer i min närhet har den här sommaren fått inflammationer i öronen på grund av just det där. Risken ökar också varma somrar som denna, då bakteriehalterna i vattnet blir fler. Jag får väl trycka in lite bomull i öronen på söndag.

Starten går klockan 14 och jag är otroligt pepp!

Startlistan finns här, lag nummer 10 är vad som gäller.


Chockstartsmåndag och lite Jocke Berg

Jag gjorde allt jag kunde för att förlänga helgen så mycket som möjligt. Lämnade jobbet tidigare i fredags och tog morgontåget tillbaka på måndagen. Det gör skillnad att slippa åka hem söndag kväll. Det blir en hel dag till med familjen. Hemresan i morse... mer om den strax.

Igår åkte vi på utflykt till Magda gård i Näshulta. En vacker gammal gård där ett ungt par föder upp rödkullor, en gammal svensk koras utan horn. Det är småskaligt och sympatiskt. Svårt att inte gilla även för mig, som inte äter kött. 

Jocke Berg, sångaren i Kent, var också där på söndagslunch. Han såg ut precis som man kan tänka sig på ett ställe som Magda en söndag vid lunchtid i juli. Iklädd ljusa shorts, pikétröja och sommarhatt. I sällskap med vad som såg ut att vara fru och barn. 

Träning med barn

På eftermiddagen fick jag med mig dottern som sällskap på en löprunda. Hon tog sin nya cykel. Det var första gången vi gjorde så men det kommer inte att vara den sista. Vi fick en bra stund ihop. Och båda blev trötta och svettiga. Vi avslutade allt med att bada i sjön. 

Idag måndag chockstartade jag. Vaknade med ett ryck av klockan som ringde 4:35, hoppade i kläder, åt en snabbfrukost på stående fot och gav mig iväg på en nära tvåmilatur på cykel in till stan för att ta morgontåget till Stockholm. Nu väntar en arbetsvecka, men familjen fortsätter att vara ledig så till helgen blir det #torplife igen. 

***
Instagram stories -> ajennische

Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit

Skrivbordsarbete kan vara mycket stimulerande på många olika sätt men det är inte bra för den fysiska hälsan. Det är en av de bästa grejerna med att vara på semester här ute. Att det är så lätt – och faktiskt roligt – att röra på sig. Idag har jag sprungit en knapp mil, crawlat i sjön, spelat en match i storsonens och hans kompis påhittade basketvariant (på guppig gräsbevuxen grusväg med gamla bebisstolar som mål = kul) och knallat fram och tillbaka på tomten tusen gånger för att hämta något eller bara för att flytta på sig. Härligt. Det känns i kroppen när man går och lägger sig. Ett skönt surr i skelettet. 

Även barnen stimulerad till mer rörelse än annars, även om de ägnar sig åt mobilspel även här. Bad, promenader till brevlådan, cykelturer och spontanidrott.Både aptiten och humöret blir bättre – hos alla. 

Swimrun!

Själv har jag fått tillbaka lusten att springa. Två dagar i rad har jag börjat (nåja) dagen med en tur längs grusvägarna. Idag gjorde jag dock misstaget att springa när solen stod i zenit och det var så knäckande varmt att jag fick gå då och då. Eller så var det den här vårens bristande löpträning som gjorde sig påmind (förmodligen). Kommande veckor tänker jag i så fall ändra på det. Jag har ju ett lopp att förbereda mig inför: Katrineholm Swimrun 2018. Det ska bli väldigt roligt att få göra en repris med min kompis Daniel Eriksson den 5 augusti
Simningen kommer garanterat att gå bättre den här gången. Jag har ju faktiskt gått en crawlkurs sedan sist!