Le Blog de

Andreas Jennische

Posts for Tag: Stockholmsliv

Ditt favoritlag är nummer 10 här på startlistan för Katrineholm swimrun

Det var genrep på banan i Katrineholm igår men varken jag eller min lagkamrat Daniel Eriksson kunde vara med. Vi konstaterade att vi får lita på vår oerhörda rutin (ett tidigare lopp). Planen är att vi ska trycka in ett eget genrep nere vid sjön i helgen. Det ordnar sig. 

Få testrundor

Antal gånger jag sprungit OCH simmat under samma träningspass sedan loppet för ett år sedan? Noll. Men å andra sidan har jag både sprungit och simmat var för sig en hel massa. Senast igår simmade jag på Eriksdalsbadet. Jag var trött redan innan så jag tryckte 3 gånger 400 meter och gick hem. Men det kändes helt okej. Dock köpte jag ett par öronproppar som jag lyckades slarva bort redan innan jag kom hem. Very annoying. Jag har blivit lite nojig för öronen eftersom jag allt som jag numera får en massa vatten i öronen efter varje pass som inte vill gå bort. Och det kan leda till tråkigheter. Två personer i min närhet har den här sommaren fått inflammationer i öronen på grund av just det där. Risken ökar också varma somrar som denna, då bakteriehalterna i vattnet blir fler. Jag får väl trycka in lite bomull i öronen på söndag.

Starten går klockan 14 och jag är otroligt pepp!

Startlistan finns här, lag nummer 10 är vad som gäller.


Varför har jag aldrig tidigare gått till en barberare?

Jag har cyklat förbi The gentlemens barbershop nästa varje sedan det öppnade på Hornsgatan för ungefär fyra månader sedan. Idag gick jag in. 

Bülent Gürkan som driver stället var en riktig trevlig och kunnig prick. Han klippte mig och trimmade mitt skägg. Det sistnämnda med både sax, maskin och kniv. Det fanns bara ett problem: det kittlades! Jag var tvungen att be honom avbryta flera gånger när han skulle fixa till skägget på halsen. Jag skrattade rakt ut! 

Det kändes lite awkward att be honom göra pauser för att jag skulle få skratta klart men han tyckte inte det var något särskilt och berättade om en släkting som kände likadant som jag, med skillnaden att det för honom var mustaschklippningen som kittlade värst.

So smooth

I det stora hela var det en mycket trevlig upplevelse. Och skägget, vad jämnt och fint det blev. Jag hade aldrig kunnat ansa det så. 

Bülent berättade att det är först på senaste fem åren ungefär som det funkar att jobba som enbart herrfrisör i Stockholm. Tidigare krävdes det att man skulle klara av att klippa damer också för att få jobb. Skäggmodet har ändrat på den saken. Men det lär dröja tills det är så vanligt, och billigt, som i Bülents forna hemland Turkiet. Där, berättade han, öppnar barberarna vid klockan 06. Dit kan män gå in på väg till jobbet, få en rakning och en kaffe för en relativt låg peng och samtidigt hinna snacka lite skit. Det låter ju fantastiskt trevligt. 



Varje ögonblick är små Stockholmshistorier

Varje arbetsdag cyklar jag genom Stockholm. Jag passerar Hornsgatan, Slussen, Slottet, Grand Hotel, Nybrokajen och Strandvägen. Platser fulla med liv och rörelse. Detta cyklande har givit stoff till massor av lokala nyheter för StockholmDirekt genom åren. Och till en massa bilder för privat bruk, av olika slag. Solnedgångar över Söderströmsbron (en av Stockholms mest fotograferade platser), klotter, rivningen av Slussen, bilar, cyklar och människor. Bilder av stadsliv kort sagt. Jag älskar sådana bilder. På Stadsmuseets fantastiska bilddatabank Stockholmskällan finns tusentals bilder på Stockholm genom historien. Vissa tagna redan i slutet på 1800-talet. Bilderna jag alltid funnit mest intressanta är de som visar vardagsögonblick på gator och torg. Kvinnan som står och väntar på bussen på ett regnigt Tegelbacken på 1950-talet. Gubbarna som spatserar fram längs Norr Mälarstrand iklädd rock och höga hattar. Parkeringen utanför Farsa centrum fylld med första generationens familjebilar. 

Blink blink klick klick 

Tänk om det gick att fotografera med ögonen. Om jag slapp hala upp mobiltelefonen varje gång jag råkade se något som borde förevigas under mina cykelturer... vilka bilder det hade kunnat bli. 

Jag kan direkt räkna upp tre saker jag skulle fångat bara idag:

Minen på den räsercyklist som tvingades bromsa precis när han fått fart igen efter rödljuset vid Slussplan eftersom en turist på hyrcykel vinglade till i precis samma ögonblick.

Kvinnan som ställt upp två wine spritzers på räcket vid Ekens träterrass för att fotografer dem med Gamla stan som fond. 

Hojtarn” utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan som stod och viftade med sin blå Ikeakasse som så många andra dagar. Den bilden hade jag dock behållit för mig själv. 

För vissa gånger handlar det om just ögonblick. Om man bara är lite sen så missar man allt.