Hamnade i nödläge – gjorde en Bear Grylls (typ)

 Varför vet jag inte men plötsligt fick jag ett skav på vänster fot när jag sprang idag. Jag har använd samma skor alldeles för länge men har aldrig någonsin fått ont av dem. Och strumporna har heller aldrig strulat. Men i hålfoten var en elakt röd blemma när jag stannade till för att titta efter. Det hade inte gått hål, men nästan. Jag vill inte ha sår på fötterna. Man ska vara lite försiktig med det har jag lärt mig, det leder lätt till sepsis. Då jag inte springer omkring med plåster eller andra förband var jag tvungen att tänka ut något annat att skydda blemman med. Vitmossa! slog det mig. Det är vad Ronja Rövardotter använder när en häst blivit riven och visst är det vad John Wiseman skriver om i Överlevnadshandboken. Kanske inte. Men jag tog till det, och det funkade okej. Jag kunde i alla fall springa den återstående milen med det jag trodde var vitmossa nerkörd i strumpan utan att få något sår. (Det visade sig senare vara något annat men det återkommer jag till).

John Wiseman alltså. Min brorsa fick den där boken i födelsedag eller julklapp när han var som mest mottaglig och lusläste den. Själv läste jag den aldrig själv men han återberättade så mycket att det känns som jag gjort det. En sak minns jag på ett ungefär. Hur man ska göra om man försvunnen i naturen utan mat och hittar bär eller svamp man inte känner till. Då ska man ta ett bär eller en liten tugga av svampen och vänta i typ ett dygn eller så innan man äter något mer av det. Om man klarar så lång tid utan att må illa eller uppleva några andra obehagliga saker vet man att det åtminstone inte är dödligt i små doser.

John Wiseman har fått konkurrens på senare år. Den största utmanaren är nog Bear Grylls som gjort en jävla massa tv-program om hur man klarar svåra situationer och som nu släppt boken Så överlever du allt. Vårt stora barn fick den i julklapp. Jag har bara bläddrat i den men den verkar på alla sätt svinbra. Ett kapitel heter Så kör du helikopter. Ett annat Så överlever du en björnattack. Det är något annat än hotet från en liten blemma på vänster fot. Å andra sidan kan en sådan också bli dödlig om det leder till sepsis. 

Vad var det jag hade i strumpan om det inte var vitmossa? Jag fann svaret här. Vitmossa är mycket riktigt antiseptiskt men det jag hittade var så kallad fönsterlav. Den är inte antiseptisk, bara hård och stickig. Tur jag inte kände efter så noga. 

Observera att man inte får plocka lav och mossa hur som helst. Om jag tvingas försvara mitt agerande hänvisar jag till nödläge.

Sniglarna tog sig upp på vägen

Jag sprang när disken var gjord och alla barn fått middag. När jag hunnit dricka kaffe och äta en torr donut som blivit kvar bytte jag om och knöt skorna. Klockan var nio på kvällen och efter att ha haft regn i stort sett hela dagen blev den sena kvällen mycket vacker. Jag sprang på den igenväxta grusvägen mellan fälten och vidare bort mot allén och Leby. Där kröp sniglarna tätt över vägen. Bruna och hala. Jag undvek dem, satte ner fötterna på säkert avstånd. Det blev en bra runda. Jag kände mig stärkt efteråt och ryggen som gjort ont hela dagen svarade bra. Jag har lyssnat på Avantgardet och från att tidigare aldrig ha brytt mig det minsta fastande någonting nu. Herrindie som Georg Cederskog beskrev det i DN Kultur. Det går att teoretisera en hel del här (om herrar och kulturjournalistik bland annat) men jag skiter i det för då blir allt solkigare. 

Deadline för reportage om arkitektur

Att komma ut ur Stockholm med bil i torsdags var en kamp för alla med dålig förmåga att gilla läget trots att det går långsamt. Hela resan på 15 mil tog fyra timmar. Då stannade vi och handlade utanför Eskilstuna, men ändå, det gick inte fort.

Hem idag gick det snabbare. Mycket snabbare. Till och med snabbare än en helt vanligt söndag vilken vårhelg som helst. Folk är uppenbarligen på semester. Drog från stan lagom till midsommar och stannade borta. I wish det var jag. Men här jobbar vi på ett par veckor till. Och det är okej det med, när man väl kommit upp på morgonen är det bara att panga på. Just imorgon ser jag framemot att få lämna ifrån mig ett reportage, det första jag skrivit för min nya arbetsplats och det längsta jag skrivit på åratal. Det handlar om arkitektur och jag tror det kan bli helt okej.

Löpturen i morse var fem plus. Jag hann upp före alla andra och det var perfekt soligt och svalt. Istället för att lyssna på musik eller pod lät jag mig ackompanjeras av ljuden från naturen. Det funkade fint. Jag ser det som en övning i konsten att göra bara en sak i taget. 

Genova-kvarteret i Gröndal, Söderorts kanske bästa utsikt och EU-valrörelse på Liljeholmstorget

Ibland är det helt fantastiskt att springa. I dag hade jag en sådan upplevelse. Jag lämnade dottern på Tanto bollplan i morse och sedan stack jag iväg åt Gröndalshållet. Där var längesedan jag sprang. Och precis som alla andra gånger jag sprungit där lite på måfå så kom jag bort mig. Alltså inte borta som i helt lost men så jag hamnade på stigar och gator där jag tappade väderstrecket. Men det ingick i planen. Bland annat hamnade jag högts upp på Nybohov där jag fann en fantastisk utsikt från vattenreservoaren som finns där uppe, vilket jag inte hade en aning om. Och så fick jag se ett gäng nybyggda hus jag inte sett förr. Bland annat Genova-kvarteret i Gröndal, Balneum heter det tydligen, som jag tog bild på. Extremt sjönära lägenheter i botten där. De hänger bokstavligt talat ut över vattenkanten. Det tog jag också bild på.

I det gamla Gröndal slås jag alltid av att de där punkthusen i tegelhus ger ett väldigt brittiskt utseende. Det gillar jag. Där hade grannarna börjat med ett odlingsprojekt intill gamla båthamnen lade jag märke till.

På Liljeholmstorget som jag passerade på väg hem var valrörelsen inför EU-valet i full gång. Den märkliga pergolagången var redan tapetserad med affischer.

@ajennische


Om svårigheten i att få rutin på att springa till och från jobbet

Periodvis springer jag till jobbet. Det är en sträcka på cirka 6 kilometer. Ingen lång bit men tillräckligt för att jag ska bli både svettig och irriterad på min svaghet. Alltså bra. Jag hinner beta av den samt ta en dusch på jobbet innan jag behöver vara fit for work – utan att gå upp tidigare än vanligt. Upplägget är utmärkt. Ändå orkar jag bara några dagar i stöten innan jag tröttnar. Och det har inte med själva löpningen att göra utan med logistiken runtomkring.
Det är ett aber att behöva springa med dator och kläder och lunchlåda på ryggen till exempel. Och det är ett aber att behöva åka SL på hemvägen eftersom det alltid gör att blir sen hem.
Jag skulle kunna i lunchlådan och jag skulle kunna tvinga mig att springa även på hemvägen, men jag vill spara pengar och det tar emot att byta om en gång till. Jag vet att det är slött och ett dåligt argument men det är det bästa jag har. (Samt argumentet att det är föga njutbart att på hemvägen behöva hoppa in i en affär för att handla mat dyngsvettig och stressad. Händer inte varje gång att jag måste handla på vägen hem men det händer, det händer.)
Allt skulle vara lättare om jag inte varje dag jobbade in i det sista. Jag jobbar verkligen fram till den sekund jag jag skulle kunna tvinga mig att springa även på hemvägen men det tar emot att byta om en gång till. Allt skulle vara bättre om jag inte jobbade fram till sista sekunden innan jag måste gå för att inte bli för sen hem till barnen. Om jag avbröt en stund innan och i lugn och ro bytte om för att sedan jogga hem igen (det bästa sättet att skaka av sig arbetsdagen för övrigt) skulle allt vara lättare. 
Jag får öva på det. 
Kom gärna med tips på hur ni gör för att få rutin på löpningen till och från jobbet.

@ajennische

Frihetskänslan

Det har varit några intensiva dagar med barn på torpet. De egna plus en. Jag har behövt vara fritidsledare. Som ensam vuxen blir man lite trött. Idag skapade jag en paus och sprang en runda. Eller rättare sagt, sprang tre korta rundor för att ungarna inte skulle vara ensamma så länge åt gången. Under den första hade jag sällskap av dottern på cykel, sedan tacklade hon av.

Det blev ett fantastisk skönt träningspass. Luften var lätt att andas och det var sol utan att vara för hett. Jag sprang på grusväg, genom en skog och ut på öppna odlingslandskap. Låren dunkade och endorfinerna sjöd i mig efteråt. Det slår alltid bättre när man längtat efter att springa. Efteråt duschade jag genom att skopa ljummet vatten ur en hink. Det var länge sedan jag kände mig så ren.

Ditt favoritlag är nummer 10 här på startlistan för Katrineholm swimrun

Det var genrep på banan i Katrineholm igår men varken jag eller min lagkamrat Daniel Eriksson kunde vara med. Vi konstaterade att vi får lita på vår oerhörda rutin (ett tidigare lopp). Planen är att vi ska trycka in ett eget genrep nere vid sjön i helgen. Det ordnar sig. 

Få testrundor

Antal gånger jag sprungit OCH simmat under samma träningspass sedan loppet för ett år sedan? Noll. Men å andra sidan har jag både sprungit och simmat var för sig en hel massa. Senast igår simmade jag på Eriksdalsbadet. Jag var trött redan innan så jag tryckte 3 gånger 400 meter och gick hem. Men det kändes helt okej. Dock köpte jag ett par öronproppar som jag lyckades slarva bort redan innan jag kom hem. Very annoying. Jag har blivit lite nojig för öronen eftersom jag allt som jag numera får en massa vatten i öronen efter varje pass som inte vill gå bort. Och det kan leda till tråkigheter. Två personer i min närhet har den här sommaren fått inflammationer i öronen på grund av just det där. Risken ökar också varma somrar som denna, då bakteriehalterna i vattnet blir fler. Jag får väl trycka in lite bomull i öronen på söndag.

Starten går klockan 14 och jag är otroligt pepp!

Startlistan finns här, lag nummer 10 är vad som gäller.