Le Blog de

Andreas Jennische

Posts for Tag: södermalm

Det är egentligen bara då Stockholm känns som en storstad på riktigt

Vi skulle gått på teater igår men tre timmar innan kom ett sms om att det var inställt. Men barnvakten – min pappa – var redan på plats så då drog vi ut på stan ändå. 

Vi promenerade långt, från Tanto till Vasastan. Solen värmde trots att det var sen eftermiddag och det var folk i rörelse. Det är egentligen bara sådana dagar som Stockholm känns som en storstad på riktigt. När det är folk ute på gatorna på fler ställen än på de mest givna. 
Det blev en fin kväll. Och när man rör sig i andra kvarter än sina vanliga upptäcker man nya saker. 


En given plats visserligen men signifikant. När folk börja inta uteserveringarna här ja då vet man att vintern är över. 

Den gula pråmen som ligger där ute och guppar. Om man tittar noga mellan husen i Gamla stan. 

Bygget i bankkvarteret vid Sergels torg har gått in i en ny fas. En soltrappan ska det bli bland annat. 

Norra latin. Stans mäktigaste skola – som inte är skola. En så konstig plats idag. 

Hagagatan 19, Vasastan. En mural jag inte visste fanns

Den här bilden tog jag idag, under en springtur runt Södermalm. Kajsas heter stället nu för tiden tydligen och det verkade ha rejält tryck i kassan. Det ligger i Norra Hammarbyhamnen, vid Barnängen. 

****

Alla måste lyssna på min mamma i P4 Sörmland.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1053288?programid=87


Svårt att gilla Eriksdalsbadet en söndagseftermiddag

Jag gick till simhallen. Hur mycket jag än tycker om att simma är Eriksdalsbadet en söndagseftermiddag en inte helt njutbar upplevelse. Det är trångt, det luktar inte bra i omklädningsrummet och det är smutsigt. Och den trend bland främst unga män som innebär att sporta kalsonger under badbrallorna är tvärtom mot vad jag trott inte över. 

Jag går dit för att simma längder. I den delen är det helt okej även om det är mycket folk. Men i familje- och äventyrsbadet är det så högljutt och stökigt att jag drar mig för att gå dit med ungarna. 

Det är synd att det är så här. Efterfrågan på upplevelser i simhallar och badhus är uppenbart hög. Och det i alla åldrar av stockholmare. Den här söndagseftermiddagen ser jag både gubbar, tanter, medelålders triatleter, barnfamiljer, ensamma föräldrar med barn och kompisgäng. Oavsett kulturell- eller socioekonomisk bakgrund är det tydligt att lusten att bada och simma är hög. 

Men om där är något grupp som är underrepresenterad är det unga kvinnor och tjejer. Mängden pojkar i grupp är långt fler än motsvarigheten för flickor. Det är svårt att inte tänka på den vilda debatt om sexuella trakasserier på baden som rasade för något år sedan. Jag tror det finns en hel del kvar att göra. 

Men det ska sägas att det åtminstone ser ut som Eriksdalsbadet satsat på att öka antalet personal. Jag har aldrig sett så många röda tröjor ute i simhallen som idag. Kanske var det på grund av tävlingen som pågick i 50-metersbassängen. Kanske är det faktiskt ett bevis på att badet agerar för att skapa god stämning och öka tryggheten.

@ajennische

Från platsen där jag sitter ser jag lämmeltåget vid Årstaviken

Vissa helgmorgnar skulle jag vilja backa bandet några timmar, tillbaka till den stund jag vaknade, för att där och då justera tankarna så att resten av dagen kan bli bättre. Jag sitter vid ett skrivbord och tittat ner på flanerande söndagsstockholmare som vandrar längs med vattnet. Jag borde dammsuga ett golv, betala räkningar eller planera lunch till alla barn. Istället knackar jag ner några spridda tankar i ett tomt dokument i Evernote. 
Jag var på fest i går, en hemmafest. Jag pratade med flera människor jag tycker om men sällan träffar. Jag minglade, drack öl, åt några piroger. 
Jag gick hem med fast blick och siktet inställt på i dag. 
Nu är jag här.


"Det ska vara en fest att återvinna"

Det nya gå i kyrkan

A post shared by Andreas Jennische (@ajennische) on

Det slog mig idag när jag gick till återvinningen att det blivit en söndagsgrej. Efter frukosten, man börjar stöka och rensa lite i hemmet och hittar tre fyra undanstoppade kassar med återvinning på balkongen. Vid station ett kvarter bort står tre andra personer och gör samma sak. En ritual. Kanske inte lika krävande som dåtidens påtvingade gudstjänst, oavsett väder, men i många fall inte särskilt mycket roligare. Det fanns en politiker i Stockholms kommunfullmäktige, en centerpartist från Bromma, som en gång sa i talarstolen att det ska vara som en fest att gå till återvinningsstationen. Jag började tänka på henne och hennes vision när jag stod där och bucklade till flingpaket för att få in dem i den gröna containern. Vi har en bit kvar om en säger.


När det gäller just den här bergsväggen har det gått lite fram och tillbaka. Just idag var där mer klotter än på länge

Jag klev av vid T-bana Mariatorget uppgång Torkel Knutsson som jag alltid gör när jag tar tunnelbanan hem från jobbet. Jag genar alltid över innergården på gamla BB vid Maria sjukhus ni vet och har ofta tänkt på att de höga bergväggarna mittemot INTE är målade med graffiti. Jag menar, ytorna ser ju perfekta ut för ändamålet. Kanske frekventerar polisen platsen för ofta, kvarteret Grimman är ju alldeles intill. Men idag såg det lite annorlunda ut. Det hade dykt upp några nya taggar och enkla målningar på den där Kullen. Vad betyder det? Vad är det som förändrats i området?

Jag ska ta nya bilder nästa gång så kan vi jämföra. 

Det pratas en hel del om det ökande klottret i den politiska debatten. Den borgerliga oppositionen i Stockholm hävdar med emfas att det faktiska klottret har ökat och brukar bevisa detta med det ökade antalet anmälningar till trafikkontoret. Det rödgrönrosa styret brukar istället säga att "javisst antalet anmälningar HAR ökat men det säger inget om klottret ökat ute på stan, snarare är det stadens tyck till-app som blivit så bra att fler anmäler".

Båda kan ha rätt. Trafikkontoret självt vet inte. Det har hittills inte gjorts någon jämförande dokumentation. Men en sådan ska vara på gång. Åtminstone hette det så för ett tag sedan. Först när en sådan är på rull går det att dra databaserade slutsatser om klotterutbecklingen över tid.

När det gäller just den här bergsväggen har det gått lite fram och tillbaka. Just idag var där mer klotter än på länge. Men sådant där kan ju ändras. Imorgon kanske allt är borttvättat igen.