Eriksdalsbadets fik håller samma låga klass

Ställde klockan på 07 men vaknade 06.36 av mig själv. En söndag! Herrejävlar vad jag håller på att bli gammal. Eller så är det ett tecken på stress. Eller båda. Hur som helst blev jag glad för jag bestämde mig sent igår för att komma iväg tidigt till Eriksdalshallen för att simma. Det var så värt. Jag nötte mina halvdana crawltag med och utan hjälpmedel i nästan en timme och nu sitter jag med en kopp kaffe efteråt i den där fruktansvärt omysiga kafeterian. Den är så risig och ful att man måste älska den bara därför. Det är få ställen i innerstan som ser ut som en andra klassens vägkrog med plaststolar, dåligt avtorkade bord och flottig grillmeny. Jag vill minnas att det tidigare kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L, då Folkpartiet) rasade mot det där för ett antal år sedan. Efter en googling hittade jag skrivelsen här

Bland annat står att läsa:

I dagsläget finns det en spricka mellan anläggningars hälsofrämjande syfte, och den mat som erbjuds där. Många matställen har låga ambitioner och tråkig mat. Därtill finns det många outnyttjade ytor som inte exploateras. Eriksdalsbadet ligger exempelvis vid ett av Sveriges populäraste promenadstråk

Stadens ambition kring ett friskare, mer hälsomedvetet och driftigare Stockholm rimmar helt enkelt illa med fritöser och inplastade dammsugare.

Well, politikens kvarnar mal långsamt som det heter. Det finns lite smörgåsar och vitaminvatten men dammsugarna och grillmenyn är kvar.

Inredningen håller samma låga klass – men just det ska vi inte vara särskilt upprörda över. 


Crawlpremiär utomhus och intervju i Medievärlden

Herreminje vad dålig simform jag är i, konstaterade jag efter bara några hundra meter i bassängen. Jag har njutit av att vara ledig när alla andra jobbar och går i skolan idag och för att få maximalt ut av dagen gick jag upp precis som vanligt för att få iväg alla barn. Istället för att fortsätta till jobbet åkte jag till Eriksdalsbadet, en plats jag totalnegligerat hela vintersäsongen trots att jag älskar att simma. Dagen till ära var det premiär för utebadet! Solen sken och det var bara några få andra som var på plats så jag hade en utmärkt stund med badmössan. Allt var toppen utom min simstyrka. Jag var tvungen att dela upp kilometern jag bestämt mig för att göra i många delar för att orka. Det märktes att jag inte upprätthållit simningen under vintern. Jag får gå tillbaka snart och bättra på den.

Intervju

Efteråt blev jag intervjuad av Lucas de Vivo på Medievärlden om mitt nya jobb. Det är nyttigt att som journalist själv bli intervjuad. Det ger perspektiv på hur det låter från andra sidan telefonlinjen.

På väg hem satte jag mig på nya stället The Park i hörnet Rosenlundsgatan/Magnus Ladulåsgatan och skrev en timme. Kopplade telefonen till ett bärbart tangentbord och bara skrev för nöjes skull. Kanske går det att använda någon dag. Kanske inte. Oavsett var det en bra stund.

Simmade hårdare än jag någonsin gjort förr

500 meter gånger tre, med en kort kort vila mellan varje set. Det tog 36 minuter. Det säger mig ingenting men jag vet att det varken är helt uselt eller supersnabbt. Nu har jag i alla fall en tid att jämföra mig själv mot nästa gång. Jag har hur som helst aldrig simmat så koncentrerat som idag. Det var långt ifrån det roligaste jag gjort men om jag ska snabba upp mitt simmargame måste jag nöta längder. Det tar emot varje gång jag ska till Eriksdalsbadet, men väl på plats, ombytt och klar, då är det okej. Väl i vattnet finns ju inget annat att göra liksom. 50 meter år ena hållet, 50 meter åt andra. Det är den sämsta grejen med att simma. Det går inte att nominera med något annat. Ingen musik, inget prat, ingen distraktion. Utomhus i en sjö eller hav är det en upplevelse att simma. Då räcker det gott i sig självt. Men i en bassäng är det knappast att tala om något liknande. Det enda man ser är smuts på botten av bassängen. Men skam den som ger sig. No pain no gain har man ju lärt sig.

Simmade ganska länge men tjenare vad det känns segt

Det har gått några dagar sedan sist. Jag har ju blivit tvungen att åka ensam tillbaka till stan för att jobba när övriga familjen är kvar och krigar på med #torplife. Det tog emot som fan, men väl på plats är det ju liksom bara att kötta på. Och kollegerna är grymma, som vanligt. 

50-metersbassängen

Det svåraste är tiden efter jobbet. Helt ensam hemma med fru och barn på annat håll och inga kompisar i stan. I en knäckande varm lägenhet. 
Idag efter jobbet åkte jag istället direkt till Eriksdalsbadet och simmade. Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit och att springa känns inte det minsta lockande.
Jag höll mig i crawlfilen i den stora utomhusbassängen och körde sex gånger 200 meter med kort paus mellan varje set.  Egentligen hade jag velat köra längre i sträck men jag hade inte riktigt orken. Det blev ändå ett bra träningspass. 

Novis

Men jag har mycket kvar innan jag blir en duktig simmare. Jag kan crawla utan problem med andningen, men jag tycker det är svårt att komma upp i ett snabbt och hållbart tempo. Jag är för svag helt enkelt. Jag måste helt enkelt nöta mer. Dessutom måste jag bli rent muskulärt starkare för att kunna hålla fart. 
Jag kanske går dit igen redan imorgon. Egentligen skulle jag behöva springa lite mer också innan Katrineholm Swimrun den 5 augusti, men i den här värmen tar det emot. 
Det viktigaste är att jag slipper skämma ut mig inför min team-kamrat Daniel Eriksson. Men så illa är det nog inte med formen trots allt. 


Slog personligt rekord i vändningar

Trots svintrött höll jag mitt ord och simmade efter jobbet. En halvtimme i för mig högt tempo. Jag pausade då och då men kunde köra fler längder på raken än sist – dessutom med helt okej vändningar under vatten. Det är en fin  känsla att få till en kontrollerad vändning nära kanten så att frånsparken blir stark. Det är riktigt jobbigt att crawla men jag gillar det bara mer och mer. Det är något rent över det. Som att springa. Mitt mål är att hitta en lunk i simningen och kunna hålla på länge i ett sträck utan att krokna. Det går långsamt framåt. 

Innan jag började crawla trodde jag att det skulle vara en prövning främst för axlarna (utöver andningen då) men det tar på hela kroppen. Trots att mina bensparkar är tämligen usla blir jag rejält trött i benen efter att ha simmat.