Posts for Tag: swimrun

Idag är det tävling – uppladdningen har inte varit perfekt direkt

Lagom till sänggående igår kväll blev dottern magsjuk. Helene, min fru, var snäll och lät mig sova större delen av natten men på morgonkvisten fick jag byta av. Ingen kvalitetsnatt alltså. Men men, det har hänt förr. Och i slutändan är det inte en sådan sak det handlar om, utan månaderna fram tills nu. Och jag har inte tränar jättehårt direkt, det vore en lögn. Men jag är i hyfsad form så siktet är inställt på att ha kul. Om bara dottern får känna sig lite lugnare i magen snart kan jag börja se framemot dagens utmaning. 

En sak som förändrats är vädret. Det är inte sol och 25 grader utan moln och 23. Min plan har varit att köra bara i shorts men det känns plötsligt kallt. 
Att simma i vanlig tröja är ju helt värdelöst och någon våtdräkt värd att använda har jag inte. Jag får lita till min lagkamrat Daniel, han brukar finna på råd. 

Starten går klockan 14. Nu blir det kaffe och frukost. 

Testade paddlar för första gången – rackarns vad det drog i axlarna

Coach Dala var på plats utanför torpet tio minuter efter att jag meddelat att jag var redo för vårt genrep inför söndagens swimruntävling i Katrineholm. (Det finns kanske några få platser kvar! Anmälan stänger vid midnatt!). 

Han hade köpt paddlar som vi såklart ville testa. 
För det första är de sjukt obekväma att ha på sig. Remmen över långfingret ger mig tvångstankar om att allt ska råka böjas åt fel håll. Jag körde in två fingrar för att kompensera skräcken men bekvämt blev det inte. Det finns säkert andra modeller men den första upplevelsen var oskön. 
För det andra så förstår jag varför det varmas för att köra med paddlar på en gång, för den som är nybörjare och ovan simmare. För att tala klarspråk, det drar så in i helvete i axlarna. Vi simmade två gånger 200 meter ungefär i lugnt tempo och på slutet hade jag känningar. Men jag förstår att rutinerade och starka swimrunmänniskor vill använda dem. Har man styrkan blir varje simtag effektivare. Det går det fortare helt enkelt. 

Behöver mer träning 

För egen del kommer jag att skippa paddlar på tävlingen på söndag. Främst för att jag inte vill skada mig, men också för att det är ytterligare en grej att hålla ordning på. Ett moment till att hantera där i stressen. Testa till exempel att sätta på dig simglasögon eller rätta till badmössan med hårda paddlar på händerna. Ingen lätt uppgift kan sägas. Hur gör folk?

För övrigt kändes genrepet mycket bra. Det kommer inte gå så himla fort kanske men rolig blir det. Våtdräkten skiter jag i.



Ditt favoritlag är nummer 10 här på startlistan för Katrineholm swimrun

Det var genrep på banan i Katrineholm igår men varken jag eller min lagkamrat Daniel Eriksson kunde vara med. Vi konstaterade att vi får lita på vår oerhörda rutin (ett tidigare lopp). Planen är att vi ska trycka in ett eget genrep nere vid sjön i helgen. Det ordnar sig. 

Få testrundor

Antal gånger jag sprungit OCH simmat under samma träningspass sedan loppet för ett år sedan? Noll. Men å andra sidan har jag både sprungit och simmat var för sig en hel massa. Senast igår simmade jag på Eriksdalsbadet. Jag var trött redan innan så jag tryckte 3 gånger 400 meter och gick hem. Men det kändes helt okej. Dock köpte jag ett par öronproppar som jag lyckades slarva bort redan innan jag kom hem. Very annoying. Jag har blivit lite nojig för öronen eftersom jag allt som jag numera får en massa vatten i öronen efter varje pass som inte vill gå bort. Och det kan leda till tråkigheter. Två personer i min närhet har den här sommaren fått inflammationer i öronen på grund av just det där. Risken ökar också varma somrar som denna, då bakteriehalterna i vattnet blir fler. Jag får väl trycka in lite bomull i öronen på söndag.

Starten går klockan 14 och jag är otroligt pepp!

Startlistan finns här, lag nummer 10 är vad som gäller.


Simmade hårdare än jag någonsin gjort förr

500 meter gånger tre, med en kort kort vila mellan varje set. Det tog 36 minuter. Det säger mig ingenting men jag vet att det varken är helt uselt eller supersnabbt. Nu har jag i alla fall en tid att jämföra mig själv mot nästa gång. Jag har hur som helst aldrig simmat så koncentrerat som idag. Det var långt ifrån det roligaste jag gjort men om jag ska snabba upp mitt simmargame måste jag nöta längder. Det tar emot varje gång jag ska till Eriksdalsbadet, men väl på plats, ombytt och klar, då är det okej. Väl i vattnet finns ju inget annat att göra liksom. 50 meter år ena hållet, 50 meter åt andra. Det är den sämsta grejen med att simma. Det går inte att nominera med något annat. Ingen musik, inget prat, ingen distraktion. Utomhus i en sjö eller hav är det en upplevelse att simma. Då räcker det gott i sig självt. Men i en bassäng är det knappast att tala om något liknande. Det enda man ser är smuts på botten av bassängen. Men skam den som ger sig. No pain no gain har man ju lärt sig.

Nytt utseende – igen

Jag har ändrat om lite igen, testar ett nytt av de inbyggda teman som Posthaven har att erbjuda. Det här är fult på ett bra sätt. Tror jag rullar med det ett tag.

Nu ska jag cykla till Eriksdalsbadet för att simma. Nöta längder. Men först ska jag gå till den här butiken, som jag till min glädje upptäckte ligger alldeles vid jobbet. 

Dags att omvärdera dolme

I morse hann jag knappt vakna ute på torpet förrän min lagkamrat, the mighty coach Daniel Eriksson, messade mig och frågade om jag var sugen på lite simträning i sjön. 

Vilken fråga, självklart var jag det! I värsta fall  blir det det enda tillfället vi hinner träna ihop innan det stora loppet Katrineholm Swimrunaugusti
Det blev en supermiddag. Cirka 1300 meter simning i öppet vatten, så varmt att det inte behövdes våtdräkt. 
Jag fick låna en dolme, en sådan där flytgrej som swimrunfolk har mellan benen under simpartierna och fastsurrad vid sidan av låret när det är dags att springa. Jag fattar varför. Trots att det är ett litet stycke frigolit (typ) så ger det en känsla av att ha en försiktig med stadig hand under bålen. Förr har jag alltid tyckt det är lite töntigt med dolme men efter att ha testat är jag beredd att omvärdera allt. 
Jag och Daniel höll jämnt och bra tempo och passet gav mig en sådan där lyckokänsla som bara fysisk aktivitet i gott sällskap i kombination med vacker natur kan ge. 
Ser mycket fram emot den 5 augusti

Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit

Skrivbordsarbete kan vara mycket stimulerande på många olika sätt men det är inte bra för den fysiska hälsan. Det är en av de bästa grejerna med att vara på semester här ute. Att det är så lätt – och faktiskt roligt – att röra på sig. Idag har jag sprungit en knapp mil, crawlat i sjön, spelat en match i storsonens och hans kompis påhittade basketvariant (på guppig gräsbevuxen grusväg med gamla bebisstolar som mål = kul) och knallat fram och tillbaka på tomten tusen gånger för att hämta något eller bara för att flytta på sig. Härligt. Det känns i kroppen när man går och lägger sig. Ett skönt surr i skelettet. 

Även barnen stimulerad till mer rörelse än annars, även om de ägnar sig åt mobilspel även här. Bad, promenader till brevlådan, cykelturer och spontanidrott.Både aptiten och humöret blir bättre – hos alla. 

Swimrun!

Själv har jag fått tillbaka lusten att springa. Två dagar i rad har jag börjat (nåja) dagen med en tur längs grusvägarna. Idag gjorde jag dock misstaget att springa när solen stod i zenit och det var så knäckande varmt att jag fick gå då och då. Eller så var det den här vårens bristande löpträning som gjorde sig påmind (förmodligen). Kommande veckor tänker jag i så fall ändra på det. Jag har ju ett lopp att förbereda mig inför: Katrineholm Swimrun 2018. Det ska bli väldigt roligt att få göra en repris med min kompis Daniel Eriksson den 5 augusti
Simningen kommer garanterat att gå bättre den här gången. Jag har ju faktiskt gått en crawlkurs sedan sist! 

En knäckt gräsklippare, frisim i sjön och fladdermöss

Åkte ner till sjön efter att ha ägnat halva dagen åt att klippa ner den äng som egentligen är gräsmatta. Det krävdes en avstickare till Katrineholm också tyvärr för efter en halvtimmes körning med gamla Klippo släppte hela kniven. Motorn gick för full maskin men inget rörde sig. In till Ekman & Davidsson alltså för att lämna in på lagning. Det skulle ta två- tre veckor att åtgärda felet och jag såg för mitt inre hur gräset på tomten växte över metern. Pappa kom till min räddning. ”Du kan låna vår”, sa han på telefon. Jag var tillbaka på torpet igen på mindre än en timme och kunde fortsätta meja ner det gröna hotet, metodiskt och med full gas. Det tog ett tag. Men jag blev klar. 


Det var inte ens kallt i vattnet. Det var runt 20 grader! Jag doppade mig inte, jag simmade. Tröttheten jag känt under våren har gjort att jag knappt simmat över huvud taget och det kändes. Andningen flöt på bra men orken i armarna var det värre med. Men det gjorde inget. Det hela kändes föryngrande ändå. Barnen hade tur att träffa bästa sommarkompisen så det blev en fantastiskt fin stund.

Som av en händelse stötte jag ihop med Martin där nere vid sjön, en av de herrar som anordnar loppet Katrineholm Swimrun. Han kände igen mig och undrade om det blir repris. Jag sa ja, Daniel har ju lovat att teama upp med mig igen och om det fortfarande är aktuellt kommer jag att köra järnet. 

Hela dagen har varit som en högsommardag. Strålande sol och både lunch och middag i trädgården. Som den rutinerade grillman jag är tände jag klotbucklan men överlät själva grillandet till min fru. Helene är en jävel på att grilla. 

När jag stod på farstubron och drog i mig kvällens sista andetag syrendoft såg jag två fladdermöss virvla runt huset med sina svarta tysta kroppar. Ryckigt och snabbt. 

Slog personligt rekord i vändningar

Trots svintrött höll jag mitt ord och simmade efter jobbet. En halvtimme i för mig högt tempo. Jag pausade då och då men kunde köra fler längder på raken än sist – dessutom med helt okej vändningar under vatten. Det är en fin  känsla att få till en kontrollerad vändning nära kanten så att frånsparken blir stark. Det är riktigt jobbigt att crawla men jag gillar det bara mer och mer. Det är något rent över det. Som att springa. Mitt mål är att hitta en lunk i simningen och kunna hålla på länge i ett sträck utan att krokna. Det går långsamt framåt. 

Innan jag började crawla trodde jag att det skulle vara en prövning främst för axlarna (utöver andningen då) men det tar på hela kroppen. Trots att mina bensparkar är tämligen usla blir jag rejält trött i benen efter att ha simmat.