Hoppfullt när det går bra för frilansare

För cirka femton år sedan jobbade vi ihop en kort period på Katrineholms-Kuriren. Hon är också från Julita. Sedan dess kanske vi har stött på varandra någon gång men inte mer än så. I dag träffades vi böjda över varsin barnskridsko som behövde knytas på Östermalms IP. Jag var där med tvillingarna och hon var där med sina barn. Länge jobbade vi på varsin av lokaltidningarna i Stockholm. Hon på Mitt och jag på Direktpress. Nu är ingen av oss kvar. Och efter att ha pratat med henne en stund verkar hon ha hoppat av på grund av liknande skäl som jag. Det blir svårt att slita på med allt när tron på företaget och verksamhetens inriktning börjar svikta. 

Mer glädjande var att hon fortfarande jobbar med journalistik, som frilansande reporter med en bred palett av uppdragsgivare (eller snarare köpare). Sådant gör mig alltid glad, när duktiga journalister hittar nya bra sätt att fortsätta jobba med just journalistik. Vi enades om att lokaljournalistiken trots allt är något extra – och att den förtjänar det bästa. 

Tänk om den kunde nå en ny storhetstid istället för denna nedförsbacke som råder nu. 

 

Fredrik Blom

Hade inte en aning om att Statens fastighetsverk gjorde tidning. Mycket fina bilder här. Gillade reportaget om Fredrik Blom, arkitekten som tydligen ritat Kastellet där jag var i fredags. Frågan är hur duktig han var i det fallet eftersom byggnaden dömdes ut som bostäder ganska kort tid efter att det byggdes med syfte att vara just bostädet. 

 

Första advent = nostalgitripp

 Det är nog för att julen är starkt förknippad med en lång rad saker som påverkar många sinnen samtidigt som gör att den får ett nostalgiskt filter över sig. Åtminstone är det så för mig. Adventstid väcker en massa minnen till liv. Kombinationen av traditionens färger, dofter, musik och särskilda sysslor är som en tidsmaskin. Särskilt starkt blir det i kombination med kallt väder och snö. Och det är inte främst barndomsminnen som poppar upp i mitt huvud utan snarare sådant från åren som ung vuxen. Gamla lägenheter, tidigare umgängen, vissa fester och andra upplevelser från ett vinterkallt Göteborg, London eller Stockholm. Som vanligt väljer hjärnans snillrika system att sortera bort mycket av det dåliga för att ge mer plats åt det fina. Det är en angenäm känsla.

Winter is coming, and summer och Söder Mälarstrands deppighet består

Tiden går fort nu. Veckorna rusar fram. Oktobers mitt är passerad och snart är det jul och sommar igen.

Jag gick en lång promenad idag och tänkte på tiden. Staden har förändrats en hel del under de senaste tio-femton åren. När jag flyttade till Sofo låg posten fortfarande i den lokal där Urban Deli nu firar ett decennium. Jag kommer ihåg "Pojkarnas" som jag lärde mig av Johannes att den lilla jourbutiken kallade, de vände kvällstidningarnas löpsedlar uppochner varje gång de var fyllda med skit som de sa. Det var ofta. Skåningen var en stor grej när de öppnade men där låg någonting annat nu. Slussen var ju en annan också såklart och i Hornstull fanns ingen galleria. Men vissa saker består. Några hoppas jag förblir orörda, det behövs outvecklade platser, men andra borde inte tillåtas vara så trista som de är idag. Södermälarstrand till exempel, en lång bilväg utmed vattnet med en öde strandpromenad intill. Hotellbåtarna och utsikten mot Kungsholmen och City räcker inte för att göra det trevligt. Här är så deprimerande att gå.