Substack-journalister, kan det bli även en svensk företeelse?

Att börja på Bonnier News och branschmagasin innebar flera nya insikter för mig. En har varit kraften i nyhetsbrev. Det är vår starkaste digitala kanal för både Fastighetsnytt och Byggindustrin. Och våra prenumeranter läser dem i högsta grad på sin dator på jobbet. Om det var allt fokus på mobilanpassning på StockholmDirekt så är just det inte lika viktigt för oss, än. 

Nyhetsbrev kan tyckas gammalt men är högaktuellt. Substack, ett amerikanskt bolag som erbjuder skribenter en enkel nyhetsbrevsplattform med inbyggd (valfri) betallösning, gör just nu stora landvinningar på framförallt den anglosaxiska marknaden. Casey Newton är senast i raden att ansluta sig. Han har jobbat på nättidningen The Verge på senare år där han gjort sig ett namn (och samlat en initierad läsarskara) på sin mycket kunniga bevakning av gränslandet mellan techbolagens sociala medier och demokratifrågor. Som anställd på The Verge har han skrivit nyhetsbrevet The Interface några gånger i veckan men det brevet och alla e-postadresser tar han nu med sig in på Substack där han ska pröva lyckan som sin egen. 

Det här är en mycket intressant utveckling. Frågan är någon enskild journalist i Sverige skulle kunna genomföra en liknande grej och kunna bygga sitt levebröd på det. 

Här är en bra artikel om Casey Newton i The New York Times.

Nyhetsbrev, visst finns det något väldigt intressant här?

Nyhetsbrev som primär nyhetsförmedling – är det vägen framåt för att bygga långsiktiga relationer med prenumeranter?

Frågan ställs av Adam Tinworth, en brittisk journalist som jag fått upp ögonen för via Micro.blog. Han har en ambitiös blogg som heter One Man & His Blog och handlar om journalistik och medier i det nya digitala landskapet. Adam Tinworth är sin egen vad jag förstår där ett av uppdragen är att undervisa på journalistikprogrammet på University of London. Hans nyhetsbrev är värt att prenumerera på och i de senaste tittar han närmare på den senaste utgåvan av mediestudien Reuters Institutes Digital News Report, en rapport som beskriver hur nyhetskonsumtionen ändras över tid. Ett avsnitt som Adam Tinworth lyfter fram är det som belyser nyhetsbrev som nyhetskanal. Han skriver:

Branschen är onekligen i förändring

Det har varit lite tyst här ett tag, eller hur? Jag har haft fullt upp med annat och bloggandet har halkat efter. Åtminstone på den här plattformen där jag vill skriva lite längre grejer. Så vad har jag gjort då? Mycket kraft går fortsatt åt till att komma in i jobbet på Bonnier News, där jag nyhetschefar och reportar för Byggindustrin och Fastighetsnytt.

Jag har hunnit träffa lite folk i branschen även om jag behöver träffa långt fler för att få lite bättre koll. Magnus Svantegård, Rebecca Thorell och Kristina Andersson har tagit sig tid. Förbehållslösa möten med människor i branschen är ett bra sätt att lära sig vilka frågor som är de mest intressanta, vilka personer man ska hålla extra koll på och komma på konkreta idéer till artiklar. 

Att vara inom Bonniersfären är lite annorlunda än det jag vant mig vid under åren på Direktpress. Större och mer komplext, flera olika affärsområden och i viss mån arbetsgrupper som går på tvären genom olika redaktioner.

Det är också tydligt att branschen är i förändring. Igår kom beskedet att ett annat av branschmagasinen, Veckans Affärer, läggs ner vid årsskiftet och att ett antal redaktionella tjänster ska bort. Och idag kom beskedet att min vd ska sluta, och det redan den sista september. 

Förändringens tider råder som sagt.

Vad gäller magasinen så gör jag skribentpremiär i både Byggindustrins och Fastighetsnytts kommande nummer. Mest nöjd är jag med ett längre reportage om arkitektkontoret Tengbom och arvet efter Ivar. Det handlar till stor del om det strategiska arbete som den prisbelönta (samt avgående) vd:n Johanna Frelin gjort på företaget de tre senaste åren.

På den privata fronten har jag sprungit en hel del. Till och från jobbet varje dag är målet, med undantag för dagar då familjelogistiken säger stopp. Den här veckan har jag dock vilat helt frivilligt på grund av att jag åkt på en ”barnen börjar höstterminen-förkylning”. Kanske blev jag lite extra mottaglig för smittor efter lördagens fysiska utmaning i form av Västerås swimrunDet gick helt okej, men jag måste simträna mer. Jag har beställt ett par paddlar för att träna upp axlarna.


Deadline för reportage om arkitektur

Att komma ut ur Stockholm med bil i torsdags var en kamp för alla med dålig förmåga att gilla läget trots att det går långsamt. Hela resan på 15 mil tog fyra timmar. Då stannade vi och handlade utanför Eskilstuna, men ändå, det gick inte fort.

Hem idag gick det snabbare. Mycket snabbare. Till och med snabbare än en helt vanligt söndag vilken vårhelg som helst. Folk är uppenbarligen på semester. Drog från stan lagom till midsommar och stannade borta. I wish det var jag. Men här jobbar vi på ett par veckor till. Och det är okej det med, när man väl kommit upp på morgonen är det bara att panga på. Just imorgon ser jag framemot att få lämna ifrån mig ett reportage, det första jag skrivit för min nya arbetsplats och det längsta jag skrivit på åratal. Det handlar om arkitektur och jag tror det kan bli helt okej.

Löpturen i morse var fem plus. Jag hann upp före alla andra och det var perfekt soligt och svalt. Istället för att lyssna på musik eller pod lät jag mig ackompanjeras av ljuden från naturen. Det funkade fint. Jag ser det som en övning i konsten att göra bara en sak i taget.