Le Blog

Carl Andreas Jennische – I’ll keep you posted

Avslutade #torplife – åkte hem och sprang Midnattsloppet







Det senaste 36 timmarna har varit i n t e n s i v a. Årets #torplife har avslutats. Ett barnrum hemma i Stockholm har möblerats om. Tidigt idag var jag ute med hyrd släpkärra och köpte säng. Sedan har jag borrat och skruvat och burit grejer som om jag vore kvar på landet.
Jag avslutade allt med att springa Midnattsloppet. Jag har inte sprungit det på många år. Det var jobbigt. Men kul. Min tid på 43.34 var mycket rättvis. 
Familjen var på plats i målet men det visste jag inte. Härligt ändå. Och dottern sprang tidigare på dagen. Det var fint att se. Hoppas hon får mersmak. 

Dagens största fysiska bedrift står dock Marie Sandberg från Katrineholm för. Hon gjorde en Kalmar Iron Man på under 10 timmar och kvalade därmed in till VM på Hawaii. Marie Sandberg har en ettåring som hon fortfarande ammar. 

Frihetskänslan

Det har varit några intensiva dagar med barn på torpet. De egna plus en. Jag har behövt vara fritidsledare. Som ensam vuxen blir man lite trött. Idag skapade jag en paus och sprang en runda. Eller rättare sagt, sprang tre korta rundor för att ungarna inte skulle vara ensamma så länge åt gången. Under den första hade jag sällskap av dottern på cykel, sedan tacklade hon av.

Det blev ett fantastisk skönt träningspass. Luften var lätt att andas och det var sol utan att vara för hett. Jag sprang på grusväg, genom en skog och ut på öppna odlingslandskap. Låren dunkade och endorfinerna sjöd i mig efteråt. Det slår alltid bättre när man längtat efter att springa. Efteråt duschade jag genom att skopa ljummet vatten ur en hink. Det var länge sedan jag kände mig så ren.

Därför ska du läsa Rich boy av @crfn

Jag har läst färdigt Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Den är suggestiv. Jag tyckte mycket om den. Det tar en liten stund att komma in i det korthuggna språket men sedan rullar det på som en vält och krossar allt. Det är effektivt. Och suggestivt. Den handlar om kvinnor och män, skadliga relationer. Om psykisk ohälsa och brusten kärlek. Om föräldraskap. Om klass. Om Simrishamn och Stockholm. Om samtiden. 

Det är tungt men där finns också visst hopp i allt det mörka. 

Jag rekommenderar varmt.

Martin – motorsågsmästaren, grillplatsnestorn, stockarnas överman


För vissa är det ingen grej alls att

1. såga ner ett träd på den egna tomten,

2. tänka ”hm, de här skulle kunna bli bra som nya grillplatsstockar på västra Sörmlands bästa strand”,

3. såga upp trädet på måfå i fyra perfekt långa bitar,

4. lägga stockarna på en släpkärra (som man självklart äger),

5. köra ner alltihop till stranden i sällskap av Tobbe och Anna (som förutseende skaffar okej från markägaren),

6. sågar till allt på plats med en osannolik  motorsågsprecision samt med bara lite bärhjälp från Tobbe, Åke (som råkade vara där) samt undertecknad och skapar en helt ny grillplats färdig på under timmen. 

Martin alltså. Vilken karl. 

Jag tog en likadan bild med hans egna kamera och sa åt honom att kan skulle skryta ordentligt men jag vet att det blir bättre om jag gör det åt honom. 

Framledes bör han lystra till alla följande namn:

Motorsågsmästaren, Grillplatsnestorn, Stockarnas överman. Eller något annat allmänt hyllande. 

Exit plan-säsongen är här

Det är en dryg vecka kvar tills allt drar igång som vanligt igen. Arbete, skola, aktiviteter, kalas och föräldramöten. Höstterminen. Jag är knappast ensam om att drömma om en exit plan. Tänk att plötsligt ha kommit fram till svaret på frågan: Hur kan jag fortsätta att slippa ha fasta tider varje dag, jobba färre timmar och ändå behålla en hyfsad inkomst?
Det är tyvärr inget som bara kommer till en plötsligt. Och efter att ha funderat lite halvdant den där sista veckan på semestern brukar problemlösningsförsöken gå över efter att ha varit inne på jobbet igen ett par veckor. 
Sedan rullar det på. Tills nästa semester. Jag antar det kallas vardagslivet. 

Keep doing it

Tricket är väl att blanda upp den osötade degen med lite gott. Slänga in saker att se framemot. En konsert, en fest, en resa med en vän. Och om man verkligen vill ha en exit plan, fortsätta tänka på den och jobba på den hela höstterminen. Då kanske kanske den går att sätta i verket lagom till våren. För visst måste det gå om man verkligen vill och är beredd att offra lite av sin trygghet?

För övrigt träffade jag Tobbe nere på stranden igår och han tipsade mig om ett lopp på lördag, Flen triathlon...