Därför envisas jag med löpningen trots att det är det så jävla jobbigt

Så många gånger i veckan som familjelogistiken tar jag mig till jobbet med löpning. Det är ju vidrigt jobbigt många gånger och hålla på att packa kläder och allt det där, men uppsidorna är flera. 

Här är fyra: 

  • 1. En kan gå ur sängen och hoppa direkt i träningskläder. 
  • 2. Du bakar in träning i arbetsdagen utan att behöva stressa på lunchen. 
  •  3. Du kan vara hur jävla trött som helst när du går upp men efter några steg piggnar du alltid till. 
  •  4. Vädret spelar ingen roll. Det finns inget bättre sätt att tackla regn och vidrigt väder än att springa genom det.

Men hur gör man med allt man behöver ha med sig? 

Du ser till att ha en uppsättning kläder på jobbet så du slipper släpa allt varje dag. Och låt en gammal jacka hänga där istället för hemma. Den kan du behöva när du går ut på lunchen eller liknande. Se också till att ha en ryggsäck som du kan springa med för att kunna ta med dator och mobiler och allt sådant. 

 Ytterligare en fördel med hela upplägget (jag springer ofta både tur och retur) är att du kommer hem trött i kroppen trots att du skrivbordsjobbat. Win!

55:an hela vägen till Östermalms IP



Skridskopremiär med ungarna idag minsann. Men eftersom tiderna för allmänhetens åkning är absolut kass på Zinken så tog vi favoritbussen 55 från Tanto hela vägen till Östermalms IP. En dryg halvtimme och 17 stopps trevlig resa genom stan. Dessutom går den bitvis så sakta att man kan snurra pokestop under tiden. Helt perfekt. 
Väl framme var det prima liv på isen. Unga, gamla, rutinerade skrinnare på långfärdsskridskor och nybörjare – alla fick plats. Extra trevligt, framförallt för barnen, är att de spelar musik i högtalarna. Det finns också möjlighet att hyra skridskor och slipa sina egna. Den som vill byta om inomhus kan till och med göra det. 
Extra roligt för mig var att stöta ihop med Östermalms egna skateboardgeneral tillika snowboardlegendar Ants Neo. Han var också där med ungarna. Vi snackade en stund och han berättade att hans onda knän blivit mycket bättre efter att han lagt om sin diet och skippat mjölkprodukter. "Nu känns de som jag vore tjugo", sa han. Jag tror honom. Ants Neo är nog världens yngsta gamla människa. 

Han vill sätta fart på debatten om byggbranschens ineffektivitet

I veckan har den långa intervju jag gjort med Mikael Anjou publicerats i Byggindustrin och på Byggindustrin.se – som du kan läsa här. 
Jag träffade Mikael första gången på en liten pressträff på förlaget Ekerlids i Vasastan, där jag stötte ihop med min forna StockholmDirekt-kollega Johann Bernövall som nu är reporter på konkurrenten Fastighetsvärlden. 

Mikael Anjou är före detta chef på Einar Mattsson och skriver i sin nya debattbok om de strukturer han pekar ut som förklaring till att produktiviteten i byggbranschens släpar efter jämfört med andra branscher. 

I boken skriver Anjou att han inte fått träffa Johan Lindholm, ordföranden för Byggnads, under sitt researcharbete med boken – ett påstående som Lindholm får bemöta i min artikel. Där får han också ge sin syn på Anjous slutsatser. 

Mikael Anjou har svarat genom att rikta sig till Johan Lindholm på LinkedIn för att få en debatt öga mot öga. 

Rapport från Sigtuna kommun


Eurostop var en gång ett köpcentrum med hotell och restaurang intill E4 bara en kort bilfärd från Arlanda flygplats. 

Det kanske var rätt tänkt från början att skapa ett köpcentrum inriktat mot en truckerspublik men under de senare åren beskrevs det som ett sorgebarn för tidigare fastighetsägaren Unibail-Rodamco. Butikerna, bland annat en ofantligt stor Ica Maxi, flydde till Märsta så fort centrumet där började piffas till. 

Men sedan det ett par år tillbaka börjar det hända grejer. Just nu byggs en ny stor konferensanläggning och ett nytt hotell med inriktning på en internationell publik. Totalt ska anläggningen kunna hysa 5000 gäster samtidigt. 

Allt det här fick jag lära mig idag när jag gjorde ett besök på platsen för Fastighetsnytts räkning. Du kan se resultatet här. 

När jag ändå tog pendeln så långt norrut (ändstationen Märsta) passade jag på att kolla upp Sigtuna lite snabbt. Det är en kommun jag inte har särskilt bra koll på. Jag känner till arbetet med att utveckla Airport City Stockholm, att det är en av Sveriges äldsta städer och att här finns ett kloster. Men vilka är de stora frågorna? Vem styr?

Nu vet jag att Sigtuna styrs av en borgerlig koalition där även det lilla partiet Samling för Sigtuna ingår. SfS kan beskrivas som ett så kallat bevararparti, som är skeptiskt inställt till nybyggen och som är rädd om gamla hus och som vill att kommunen ska prioritera kärnverksamheter. Här är ett kort urklipp från UNT. 

Länk här. 

Partiet har funnits sedan 1970 och en återkommande fråga som drivits är att få till stånd en kommundelning. Det ska ha varit en stor snackis genom åren. Om tillfälle ges skulle jag gärna fördjupa mig i ämnet. Så länge tipsar jag om denna fina gamla artikel om småpartier som Anders Sundström skrev för DN Sthlm 2006. 


Lite overkill när det gäller avspärrning här

Gick till Ringen i dag och först lade jag knappt märke till den här avspärrade bänken. Men efter några steg stannade jag upp för att gå tillbaka och titta närmare. Det såg märkligt ut, men denna mycket ordentliga avspärrning med band och skyltar runt en ensam sittbänk. Vi närmare granskning blev det ännu märkligare. Anledningen var detta:

En liten bit av en enda liten planka saknades. 

Säkerheten framför allt tänkte någon och drog fram det stora artilleriet. Man tackar för omtanken som det heter.   


Rapport från Tidskriftsgalan på Cirkus

Jag har inte stor erfarenhet av galor och branschtillställningar men har varit på några. Baserat på min lilla erfarenhet har man att vänta sig antingen en stel och korrekt tillställning eller fest som på Finlandsbåt. Gårdagens Tidskriftsgalan var inget av det. Det var välordnat och vuxet.

Komikern Marika Karlsson var kvällens programledare och hon gjorde ett jävla bra jobb med tanke på den försiktiga feedback hon fick. Priserna delades dock ut av branschfolk. Cissi Elwin, Negra Efendić, Anna Careborg och Patrik Hadenius gjorde varsitt pass som prisutdelare. Det var ett så bra tempo under sittningen att det till en början blev svårt att veta när man skulle äta. Men det var bara till att göra samtidigt som det hände saker på scen. 

Jag hade siktet inställt på att få följa med mina nya kolleger på Byggindustrin upp på scen för att hämta priset för Årets tidskrift fackpress print, men det hade jag inget för. Bucklan gick istället till Hemslöjd. Grattis!

Roligare var det att få se Dan Hallemar plocka hem pris för podcasten Staden som han och Håkan Forsell gör som en del av Tidskriften Arkitektur. Priset gällde kategorin Årets digitala tidskrift fackpress. Jag hann prata lite med honom under minglet före middagen och Dan är en väldigt trevlig prick. Vi pratade lite om svårigheter med medlemstidningar, vad som är huvudsyftet och hur sådana ska betrakta sin målgrupp. Dan sa att "medlemmarna i Sveriges arkitekter kanske skulle bli gladare för en påse linschips på posten än en tidning" och det tyckte jag var kul. Även om det var ett skämt så finns det något där som är värt att tänka på. Vad man erbjuder och varför och vem som kan tänkas vilja ha det. 

Roligt var det också att se Olle Aronsson och Stefan Lundin få ta emot Sveriges tidskrifters stora pris för Breakit. Det är fan inte dåligt att satsa allt på att starta en egen och helt digital tidskrift om det nya näringslivet och få det att flyga. Det märks att de älskar journalistiken och sådant gör mig glad. 

Mest udda var presentpåsen man fick på väg hem. Deodorant, hudkräm, munskölj, grovt bröd, en Plopp, en påse bilar, Allt om tidskrifter och några kupongerbjudanden från sponsorer. En perfekt blandning helt enkelt.