Contech, Studio, kusiner och simning – så var veckan som gick






















Det har varit en intensiv vecka. Måndagen började med en utryckning till City där en byggkran riskerade att välta. Det blev en kort artikel på Byggindustrin. På tisdagen gick jag på ett frukostseminarium på Continental som ett ungt företag som heter Buildsafe anordnade. Det handlade om hur byggbranschen kan bli bättre på klimatsmart och effektiv produktion. Jag skrev en liten artikel efteråt men tog framförallt med mig en bra idé till en artikel som kräver lite mer tid. Det handlar om #contech om man vill använda ett samtida modeuttryck i branschen. 

På torsdagen var jag i Malmö över dagen. Åkte tidigt och kom hem sent. Där träffade jag Sveriges riksarkitekt Helena Bjarnegård som varit på ett möte med det lokala Boverket-kontoret. De sitter i Studio, ett relativt nybyggd pjäs i Västra hamnen som rymmer hotell, coworking, kontor, restaurang och en stor härlig trappa i foajén där man får sitta och jobba. Vi gjorde intervjun där. Den ska publiceras först om några veckor. Jag jobbade med en Malmöbaserad fotograf, Martin Olsson, som jag inte träffat förr. Han var trevlig och proffsig. Gick in och gjorde jobbet bara utan att dra ut onödigt på tiden. 
Jag hängde kvar några timmar i Malmö och gick och käkade på den arkitektoniskt prisade saluhallen. 

Fredagens höjdpunkt var en stor reunionfest för gamla Direktpress. i ärlighetens namn var det snarare en gravöl, men förbannat trevligt var det att träffa alla. Det är min extended family. Många fina minnen blir det. 


En fredagsbonus var att IK Tellus blev klara för elitserien. 

Lördagen bar iväg till Vasastan och 75-årsfest. En av mina mostrar bjöd på kalas och det blev en trevlig tillställning där flera kusiner dök upp. Min äldsta kusin Johannes satt vi vårt bord och jag slogs än en gång av hur extremt tidig han var med triathlon och swimrun. Han gjorde sin första Ironman när loppet hette Järnmannen. 

Inspirerad av allt snack om friluftsliv och amfibiesport ställde jag klockan i morse och gick till Eriksdalsbadet. Jag simmade en knapp timme, bastade en stund och ska nu gå hem till familjen som borde ha hunnit ungefär till frukost. En perfekt start på dagen. 

Snösätragränd – en perfekt söndagsutflykt

Egentligen ville jag bara ägna dagen åt läsning i vågrätt läge men solen sken och ungarna kom aldrig igång med något. Så jag reste mig och sa att de två yngre skulle följa med ut. Vi tog tunnelbanan till Rågsved. Stannade på Dimas i centrum och åt piroger till lunch. Ett tips. De kostar 25 kronor styck och är stora som en rejält stadig macka. Sedan promenerade vi mot Rågsveds naturreservat och graffitioasen Snösätragränd. Allén är ett enda stort utegalleri med gatukonst av vitt skilda karaktär. Ett mycket bra sätt att tillbringa en solig vårvintersöndag med barn. På några av de lite risigare och mindre tillgängliga väggarna i området pågick konstnärlig aktivitet av både barn och vuxna. Inspirerade av färg och form stannade vi till på Pen store på Hornsgatan på väg hem (ett tips även det, kanske en av stans trevligaste butiker).

Så blir det inte

Jag är vaken sedan två timmar men ligger kvar i sängen. Jag vill att min fru ska gå upp och fixa frukost idag men hon sover. Så det blir jag.

/

Amerikansk pannkakor kanske. Det gillar barnen. Och eftersom det tar tid känns det okej att frukosten dröjer ännu längre. Blir som brunch.

/

Det fanns en massa saker som jag inte tillät mig att gilla förr som jag inte kämpar emot längre. Jag hade så många larviga principer för mig själv. Outtalade kanske men bergfasta.


Underbart dålig parkering och andra bra saker från rundan i Vasastan

















Jag lämnade sonen på kalas i Vasastan och passade på att springa en sväng istället för att åka hem och vända. Det slog mig direkt att jag borde göra liknande saker oftare. Det blir väldigt mycket roligare att springa på nya ställen än de gamla vanliga. Trots att jag var reporter på Vi i Vasastan för längesedan och ägnade mycket tid åt att promenera och cykla  runt i stadsdelen finns fler platser här som jag aldrig varit på. Karlbergs slott till exempel. Konstigt nog har jag liksom missat det. Tills idag då. Jag sprang runt i parken. Tittade på graven där Karl XII:s hund Pompe ligger begraven och välte några traktordäck som låg och skräpade på militärerna terrängbana. Regnet övergick till sol och jag kände hur humöret skiftade på samma sätt. 

På trästaketet längs gångvägen förbi slottet såg jag min näst bästa parkering av en elsparkcykel. Den allra bästa är den här:

Det där kallas extremparkering.

Posted by Andreas Jennische on Thursday, October 31, 2019

Karlbergs station kollade jag också in. Öde och tom där den står i slutet av Norrbackagatan. Men den digitala skylten lyste om än tom på information om kommande och avgående tåg.