Ett golv av trä – svinsvårt

Jag har gett mig in på ett bygge jag egentligen inte behärskar att genomföra. Det ska bli ett utegolv. En terrass. En altan utan väggar eller tak. Ett enkelt ingrepp tänkte jag. Lite timmer i botten och begagnade plank ovanpå. Visst, men det är bara det att det ska vara rakt. Efter att ha börjat och börjat om en gång så har jag nog ändå en strategi nu. Fan så rakt det blir. Men frågan är hur länge allt håller. Kommer allt vara snett och vint lagom till vintern? Tiden får utvisa. Om man inte testar är det svårt att lära av sina misstag som det heter. 

Soundtrack: Thom Yorke

Vidderna får tankarna att vidgas



Jag var i Medelpad nyligen. Där var mycket skog. Tät skog. Jag har inget emot det men den måste brytas av med öppna landskap annars blir det svårt att andas och tänka bra. Himlen blir så stor när ingenting är i vägen! Molnen visar upp hur många olika motiv som helst i samma panoramabild. Det ger luft åt fantasin och tankarna. Vi tog en kvällspromenad Helene och jag och det slog mig då hur mycket jag tycker om fälten här. Kulturlandskapet. Tuktad natur. Odlad mark. Det är spår av människan, på gott och ont i det stora hela, men vackert är det. 

Soundtrack: Lana del Ray
#torplife 

Himlen brann i rosa när vi gick in






Det var en pampig himmel som gjorde oss sällskap när det var dags att gå in för kvällen. Det har varit en intensiv helg med kompisbesök, bad, cykeltur och grill. Jag klippte gräs, satte upp duschhytten (en presenning vid några träd med en hylla) och sprang en lång runda. Jag vek av in på en väg jag inte varit på sedan barnsben och kände inte igen mig först. Men jag vet vilka som bor där och vid den ena stället firade jag midsommar en gång som barn och där hade det blivit ännu finare än jag mindes det. Det är ett avskilt litet hus med en lada omgjord till extra vardagsrum och vacker utsikt över åkern. 
Det kändes bra i kroppen att springa långt. Jag lyssnade på en av Apple musics listor för ny metal och herre vad dåligt det mesta var. Två av kanske 20 låtar var värda att höra i sin helhet; en med Uniform och en med Hesitation Wounds

Bad, lunch på stranden och cykeltur till affären

Fugazi! Shit, vad bra de är. Det är tack vare Mike D och hans podcast Echo Chamber på Beats 1 som jag hört Fugazi idag. Han har en väldigt bra musiksmak. Oavsett om det är hiphop, rock, hardcore eller electronica så spelar han bara bra grejer som är bra. Jag har lyckats få en gratis månad på Apple Music kostnadsfritt (igen) och då återupptäckte jag Echo Chamber. I det senaste avsnittet spelades också Downtown boys, Isaac Haeyes, Bad brains och Jack Johnson.

KSMB på väggen i Tantolunden och #torplife!


I morse var det så kallt när jag cyklade till jobbet att jag hade velat ha vantar. Men när jag kom fram till Tantolunden blev jag varmare. Någon, signatur Brain, hade målat KSMB stort på den lagliga väggen. 

På jobbet var det lugnt. Men trots att det är juli så har det faktiskt hänt en del på Fastighetsnytt och Byggindustrin. 
Själv har jag skrivit om att Sisab, det kommunala skolfastighetsbolaget i Stockholm, ska sälja (eller avyttra som det het på branschsvenska) 23 förskolefastigheter för att få in stålars. De anses inte vara av strategiskt värde. Ute på marknaden är det här hot stuff som lär ge niosiffriga belopp.

På lunchen i Bonnierhuset träffade jag både en gammal klasskompis från JMG och en reporter som gjorde inhopp på Direktpress innan han blev norpad som sommarvikarie av DN. Sedan gnetade vi på några timmar till innan vi klappade vi ihop veckan och tog helg. Och semester! Nu väntar flera veckors  #torplife med extremt lite planer. Kan inte tänka mig något bättre. 

Bröllop vid Ljungan och stopp i $undsvall

Det var fint och det var syrran som gifte sig och jag var toastmaster och det gick bra. Jag var nervös innan, vi hade inte mycket tid till förberedelser och finslipning av körschema men det rullade ändå fint. Jag fick improvisera lite. De viktigaste är att brudparet blev nöjd och det blev det. Det var också fint att brorsan var hemma från utlandet så vi alla fyra syskon kunde sammanstråla. 

Trakten runt Munkbysjön och Torpshammar är landsbygd på ett helt annat sätt än Sörmland. Det är råare, mer skog och mindre jordbruk. Av de samtal jag hann ha med ortsborna på bröllopet så verkar det finnas lokala positiva krafter som går samman för att skapa mer liv och trivsel på lite olika sätt. Det finns massor att berätta och visa från bröllopet men det behåller jag.

På vägen upp stannade vi i närmsta storstan Sundsvall. Det var första gången jag var där och stadens rika historia syns direkt. Pampiga stenfastigheter med ornament och påkostad arkitektur dominerar hela centrum. En mer modern iakttagelse på samma tema var att både Swedbank, SEB, Danske bank och Handelsbanken hade varsitt palats än idag. Gamla pengar från träindustrins glansdagar kanske verkar här än. 

Jag la också märke till att kommunen ägnat sig åt lite kreativ stadsplanering och livat upp en tom torgyta genom att helt enkelt ställa ut olåsta trädgårdsmöbler. "Flytta stolen efter solen" löd uppmaningen. Och det verkade fungera. Tidigt en lördagsförmiddag var det folk som hängde där. 


Jag har varit otrogen...

... jag gick till en annan barberare än jag brukar. Det kändes lite märkligt först men det gick över. Han var väldigt lätt på handen och hade genast synpunkter på den förras jobb. Jag gav efter direkt och lät honom göra som han ville. Jag fick den lenaste knivrakningen jag varit med om och frisyren blev lite jämnare än sist faktiskt. 

Däremot sved det lite i plånboken efteråt. Antar att det är ett straff jag får ta.

PS. Jag berättade att jag ska på bröllop i helgen. Ett mycket litet i jämförelse med det han själv varit på helt nyligen. Han var en av 680 gäster! 

Deadline för reportage om arkitektur

Att komma ut ur Stockholm med bil i torsdags var en kamp för alla med dålig förmåga att gilla läget trots att det går långsamt. Hela resan på 15 mil tog fyra timmar. Då stannade vi och handlade utanför Eskilstuna, men ändå, det gick inte fort.

Hem idag gick det snabbare. Mycket snabbare. Till och med snabbare än en helt vanligt söndag vilken vårhelg som helst. Folk är uppenbarligen på semester. Drog från stan lagom till midsommar och stannade borta. I wish det var jag. Men här jobbar vi på ett par veckor till. Och det är okej det med, när man väl kommit upp på morgonen är det bara att panga på. Just imorgon ser jag framemot att få lämna ifrån mig ett reportage, det första jag skrivit för min nya arbetsplats och det längsta jag skrivit på åratal. Det handlar om arkitektur och jag tror det kan bli helt okej.

Löpturen i morse var fem plus. Jag hann upp före alla andra och det var perfekt soligt och svalt. Istället för att lyssna på musik eller pod lät jag mig ackompanjeras av ljuden från naturen. Det funkade fint. Jag ser det som en övning i konsten att göra bara en sak i taget. 

Jag gick och såg Bob Hund på Mosebacke

Det förflyttade mig bakåt i tiden. Jag har egentligen aldrig lyssnat på Bob Hund på skiva men under perioden då jag åkte på festivaler hamnade jag på Bob Hund-spelningar gång på gång. Många vänner var stora fans och jag hängde gärna på. De var ett sådant band man ville se live. Idag blev jag medbjuden av en vän som jag lärt känna på senare år. Jag hade inga stora förväntningar och trots att jag försökt leta i minnet efter låtar som det vore rimligt att få höra, kom jag bara ihåg den där ”nu är det väl revolution på gång? Jag tycker att väntan börjar bli lång.” 
Jag blev glatt överraskad. Bob Hund är fortfarande ett djävulskt bra liveband. Och jag kände igen en bunt låtar när jag väl hörde dem. Det är fascinerande hur vissa personer verkar slippa undan åldrandet. Thomas Öberg ser exakt likadan ut nu som han gjorde för 20 år sedan.