Sniglarna tog sig upp på vägen

Jag sprang när disken var gjord och alla barn fått middag. När jag hunnit dricka kaffe och äta en torr donut som blivit kvar bytte jag om och knöt skorna. Klockan var nio på kvällen och efter att ha haft regn i stort sett hela dagen blev den sena kvällen mycket vacker. Jag sprang på den igenväxta grusvägen mellan fälten och vidare bort mot allén och Leby. Där kröp sniglarna tätt över vägen. Bruna och hala. Jag undvek dem, satte ner fötterna på säkert avstånd. Det blev en bra runda. Jag kände mig stärkt efteråt och ryggen som gjort ont hela dagen svarade bra. Jag har lyssnat på Avantgardet och från att tidigare aldrig ha brytt mig det minsta fastande någonting nu. Herrindie som Georg Cederskog beskrev det i DN Kultur. Det går att teoretisera en hel del här (om herrar och kulturjournalistik bland annat) men jag skiter i det för då blir allt solkigare. 

I love Dick

Innan jag gick och lade mig igår tog jag en bild på himlen över åkern och skogen. Färgerna påminner om ärgad metall. Sommaren går fort och sätter alltid igång tankar på ett annat liv. Vi skulle behöva mer tid på oss för att göra en ny plan. I Chris Kraus I love Dick byter Chris och Sylvère liv hela tiden. Åtminstone plats att bo på. De packar ihop och tar med sig allt mellan hus i East Hampton på Long Island, Thurman i andra änden av staten New York, Crestline i Kalifornien och New York City. De köper hus, fixar och hyr ut dem för att kunna få pengar så att Chris ska kunna göra misslyckad film. Sedan kommer Dick in i bilden och allt blir stökigt. Och härligt. Det är mycket underhållande. En sorts brevroman om besatthet, sexualitet och tvåsamhetens möjligheter och tvång. Jag älskar sådant, äktenskapsromaner.

Blixtchock, Lerin och Carlstad ölhall


❤️
Kolla in runda huset på taket! Vem bor där?

Gay-romantik som Lerin målar den. 

Jag och Helene lämnade tvillingarna hos mamma och pappa och drog till Värmlands huvudstad. En tripp för två där samtal kan föras utan avbrott. Det är bra att göra sådant. Bra för äktenskapet. Bra för en själv. Man gnetar på i vardagen, får saker att funka och det är fint men samtalet tappas liksom bort. Man glömmer prata med varandra. Eller skjuter på det till ett annat tillfälle.

Rensade skit på tippen – avbokade resa på tu man hand

Det blir inte som planerat. Jag och Helene skulle just nu ha varit i soliga Karlstad för en vistelse på tu man hand. Lerinmuseum. Hotell. Några timmar utan barn. Men så blev det inte. Ett skadat knä kom i vägen. Kanske vi kommer iväg imorgon, kanske inte. Jag är lite ledsen för att det sket sig. Jag hade en bra plan. Men vad göra.

Istället ägnades hela dagen åt att köra bråte och skräp till soptippen tillsammans med far min. Dessutom hann vi montera ner en byggställning som han skulle låna och köra hem den i bitar. Framåt kvällningen brassade solen på i full galopp och Anna och Emy kom förbi och vi drog ner till sjön. Jag simmade några längder, om man kan säga längder i en sjö. Anna frågade om jag tränat något inför Katrineholm swimrun och jag svarade ärligt nej. Det är katastrof vad jag tränat dåligt under våren. Men det är några veckor kvar innan årets drabbning vid Djulösjön. Än finns tid att vässa sig lite. Min lagkamrat Daniel är ju alltid fit och man vill ju inte vara den som sinkar teamet. 

Soundtrack: Downtown boys. 

 

Ett golv av trä – svinsvårt

Jag har gett mig in på ett bygge jag egentligen inte behärskar att genomföra. Det ska bli ett utegolv. En terrass. En altan utan väggar eller tak. Ett enkelt ingrepp tänkte jag. Lite timmer i botten och begagnade plank ovanpå. Visst, men det är bara det att det ska vara rakt. Efter att ha börjat och börjat om en gång så har jag nog ändå en strategi nu. Fan så rakt det blir. Men frågan är hur länge allt håller. Kommer allt vara snett och vint lagom till vintern? Tiden får utvisa. Om man inte testar är det svårt att lära av sina misstag som det heter. 

Soundtrack: Thom Yorke

Vidderna får tankarna att vidgas



Jag var i Medelpad nyligen. Där var mycket skog. Tät skog. Jag har inget emot det men den måste brytas av med öppna landskap annars blir det svårt att andas och tänka bra. Himlen blir så stor när ingenting är i vägen! Molnen visar upp hur många olika motiv som helst i samma panoramabild. Det ger luft åt fantasin och tankarna. Vi tog en kvällspromenad Helene och jag och det slog mig då hur mycket jag tycker om fälten här. Kulturlandskapet. Tuktad natur. Odlad mark. Det är spår av människan, på gott och ont i det stora hela, men vackert är det. 

Soundtrack: Lana del Ray
#torplife 

Himlen brann i rosa när vi gick in






Det var en pampig himmel som gjorde oss sällskap när det var dags att gå in för kvällen. Det har varit en intensiv helg med kompisbesök, bad, cykeltur och grill. Jag klippte gräs, satte upp duschhytten (en presenning vid några träd med en hylla) och sprang en lång runda. Jag vek av in på en väg jag inte varit på sedan barnsben och kände inte igen mig först. Men jag vet vilka som bor där och vid den ena stället firade jag midsommar en gång som barn och där hade det blivit ännu finare än jag mindes det. Det är ett avskilt litet hus med en lada omgjord till extra vardagsrum och vacker utsikt över åkern. 
Det kändes bra i kroppen att springa långt. Jag lyssnade på en av Apple musics listor för ny metal och herre vad dåligt det mesta var. Två av kanske 20 låtar var värda att höra i sin helhet; en med Uniform och en med Hesitation Wounds