Lite overkill när det gäller avspärrning här

Gick till Ringen i dag och först lade jag knappt märke till den här avspärrade bänken. Men efter några steg stannade jag upp för att gå tillbaka och titta närmare. Det såg märkligt ut, men denna mycket ordentliga avspärrning med band och skyltar runt en ensam sittbänk. Vi närmare granskning blev det ännu märkligare. Anledningen var detta:

En liten bit av en enda liten planka saknades. 

Säkerheten framför allt tänkte någon och drog fram det stora artilleriet. Man tackar för omtanken som det heter.   


Rapport från Tidskriftsgalan på Cirkus

Jag har inte stor erfarenhet av galor och branschtillställningar men har varit på några. Baserat på min lilla erfarenhet har man att vänta sig antingen en stel och korrekt tillställning eller fest som på Finlandsbåt. Gårdagens Tidskriftsgalan var inget av det. Det var välordnat och vuxet.

Komikern Marika Karlsson var kvällens programledare och hon gjorde ett jävla bra jobb med tanke på den försiktiga feedback hon fick. Priserna delades dock ut av branschfolk. Cissi Elwin, Negra Efendić, Anna Careborg och Patrik Hadenius gjorde varsitt pass som prisutdelare. Det var ett så bra tempo under sittningen att det till en början blev svårt att veta när man skulle äta. Men det var bara till att göra samtidigt som det hände saker på scen. 

Jag hade siktet inställt på att få följa med mina nya kolleger på Byggindustrin upp på scen för att hämta priset för Årets tidskrift fackpress print, men det hade jag inget för. Bucklan gick istället till Hemslöjd. Grattis!

Roligare var det att få se Dan Hallemar plocka hem pris för podcasten Staden som han och Håkan Forsell gör som en del av Tidskriften Arkitektur. Priset gällde kategorin Årets digitala tidskrift fackpress. Jag hann prata lite med honom under minglet före middagen och Dan är en väldigt trevlig prick. Vi pratade lite om svårigheter med medlemstidningar, vad som är huvudsyftet och hur sådana ska betrakta sin målgrupp. Dan sa att "medlemmarna i Sveriges arkitekter kanske skulle bli gladare för en påse linschips på posten än en tidning" och det tyckte jag var kul. Även om det var ett skämt så finns det något där som är värt att tänka på. Vad man erbjuder och varför och vem som kan tänkas vilja ha det. 

Roligt var det också att se Olle Aronsson och Stefan Lundin få ta emot Sveriges tidskrifters stora pris för Breakit. Det är fan inte dåligt att satsa allt på att starta en egen och helt digital tidskrift om det nya näringslivet och få det att flyga. Det märks att de älskar journalistiken och sådant gör mig glad. 

Mest udda var presentpåsen man fick på väg hem. Deodorant, hudkräm, munskölj, grovt bröd, en Plopp, en påse bilar, Allt om tidskrifter och några kupongerbjudanden från sponsorer. En perfekt blandning helt enkelt. 

Ute ur stan


Hela familjen har åkt till svärmor över helgen. Vi kom sent på fredag kväll och i morse vaknade jag efter att ha sovit som en död i åtta timmar. Det är trevligt att vara här, jag går ner i varv och det blir alltid mycket skratt. Vi tog en sväng till grannbyn efter frukost och där var det också mycket skratt. Det var marknad vid hyttan och den lilla ladan var full med både hemstickat och hemlagat och trångt med folk var det också. Ugnen brann och två mästare hjälptes åt att göra tomtar i glas inför publik, samtidigt som de hela tiden slängde käft med besökare. Ett museum fanns där också, med fokus på gamla tekniker inom glashantverk.

Sorgen i Trude Marsteins "Hem till mig"

Min favoritgenre inom skönlitteraturen är fortfarande äktenskapsdrama. Just nu läser jag Trude Marsteins Hem till mig. Plotten är densamma som alltid, det handlar om tvåsamheten som utmanas, om otrohet, föräldraskap, lögner och uppriktig kärlek. Man ska inte läsa romaner om äktenskap för att bli överraskad av vad som händer, utan för att låta sig sugas in i beskrivningarna av hur det händer och hur det känns.

Trude Marstein är liksom Geir Gulliksen från Norge och det finns likheter med den här boken och hans, likheter utöver temat alltså. Det är något med tonen. Marstein har en särdeles fin förmåga att hoppa tillbaka i tiden och teckna små briljanta scener ur helt vardagligt familjeliv på ett sätt att det drabbar. Saker barnen sagt, blickar din partner gett dig, skratt och gråt. 

Winter is coming, and summer och Söder Mälarstrands deppighet består

Tiden går fort nu. Veckorna rusar fram. Oktobers mitt är passerad och snart är det jul och sommar igen.

Jag gick en lång promenad idag och tänkte på tiden. Staden har förändrats en hel del under de senaste tio-femton åren. När jag flyttade till Sofo låg posten fortfarande i den lokal där Urban Deli nu firar ett decennium. Jag kommer ihåg "Pojkarnas" som jag lärde mig av Johannes att den lilla jourbutiken kallade, de vände kvällstidningarnas löpsedlar uppochner varje gång de var fyllda med skit som de sa. Det var ofta. Skåningen var en stor grej när de öppnade men där låg någonting annat nu. Slussen var ju en annan också såklart och i Hornstull fanns ingen galleria. Men vissa saker består. Några hoppas jag förblir orörda, det behövs outvecklade platser, men andra borde inte tillåtas vara så trista som de är idag. Södermälarstrand till exempel, en lång bilväg utmed vattnet med en öde strandpromenad intill. Hotellbåtarna och utsikten mot Kungsholmen och City räcker inte för att göra det trevligt. Här är så deprimerande att gå. 

Nu ska Stockholmsregionen satsa på film

Igår var jag på Kreativ Arena på Stockholms handelskammare. Ämnet var Stockholmsregionens arbete för att främja kulturnäringarna. Det mest intressanta var att lyssna till Patrik Andersson från B-Reel Film, bolaget bakom den mycket uppmärksammade folk horror-filmen Midsommar. Han berättade att det hade varit omöjligt, både ekonomiskt och praktiskt, att spela in den i Sverige. Istället valde man Ungern, det land som efter Storbritannien är Europas största filmnation idag. Patrik Andersson sa att han hade starka åsikter om Ungern som land och att han mycket hellre hade spelat in i Sverige, men att det tyvärr inte är något alternativ idag. 

– För att få upp filmnivån måste vi öka volymen av inspelningar och då måste det satsas på regional infrastruktur för filmproduktion och införas produktionsincitament, båda saknas. Vi har inte haft internationell höjd på filmandet på lång tid, som Patrik Andersson sa i en kommentar till Stockholms handelskammare. 

Irene Svenonius, regionlandstingsrådet, var på plats och förklarade att det ska tas fram en regional strategi för att göra Stockholmsregionen till en attraktiv plats för filmmakare och att det den 14 november ska hållas en stor konferens på ämnet. 

Det har gjorts insatser på området förr, till exempel under Roger Mogerts (S) tid som kulturborgarråd i Stockholm. Men det var ett kommunalt initiativ, nu är siktet inställt på att få en enhetlig strategi för hela regionen. 

Vi får se hur det går. Först när det spelats in några internationella storfilmer eller tv-serier kan man väl börja prata om ett reellt genomslag.