Tänk om hans tanke stämmer? Vi kanske inte alls kommer att leva längre

Igår hade jag en långt och trevligt samtal med en sjuksköterska som ingår i den krets av vuxna som rör sig i samma miljöer  på grund av barnens aktiviteter. 

Han har varit tränare för barn i många år och upplever att barn fått en försämrad ork och motorik. Övningar som åttaåringar kunde göra förut klarar knappt tioåringar av nu, berättade han. Liknande saker har rapporterats i olika medier under de senaste åren. Vi vet också att välfärdssjukdomar är ett växande problem i stora delar av befolkningen. 

Välfärdsöverskott?

Det här hade fått sjuksköterskan att ifrågasätta den ofta upprepade sanningen att vi går mot ett stort välfärdsunderskott. Fritt översatt sa han ungefär så här:

"På lite längre sikt tror jag inte alls på det där att våra äldre når allt högre ålder och att fler måste jobba längre för att vi ska kunna finansiera den delen av välfärden. Det kommer att vända. Vi kommer att bli sjuka och börja dö tidigare igen". 

Ung och död

Om mänskligheten verkligen blir fysiskt svagare är det ingen orimlig tanke. Å andra sidan kanske behovet av kroppen minskar i takt med ökad digitalisering. Internet of things kan ju väl leda till internet of animals och internet of people. Det kanske inte heller är dåligt. En ung person jag känner brukar säga att han önskar att han kunde koppla upp dig direkt mot webben och inte behöva röra sig. Lite på skoj,  men också lite på allvar. 

Kanske tvingas vi jobba längre för att ha råd att bygga alla serverhallar som krävs. 


En ensam suppare på Riddarfjärden

Med långsamma men stadiga paddeltag gled den ensamma mannen över Riddarfjärden. Klockan var bara halv åtta på morgonen och det hela gav ett mycket stillsamt intryck. Jag stannade på toppen av Västerbron och fotograferade.

Selfie av ett lite mer seriöst snitt

Mannen nere till höger i bild har riggat en systemkamera på ett stativ vid amfiteatern i Rålis för att ta en selfie. Jag såg honom fippla med kameran, sätta sig rakryggad framför den, resa sig och fippla med den igen. Flera gånger om. En seriös selfie om en säger. Lite konstnärlig sådär med den stigande stentrappan i bakgrunden.

The mystic wall of Lilla Essingen

Lunchpromenader är lätt att skita i men bör vårdas. När man ätit är det så lätt att bara sätta sig vid datorn igen och fortsätta jobba, men det är dåligt. Bättre är att ta en sväng i kvarteret, få lite sol på näsan eller åtminstone lite vind i ansiktet och tänka på annat en stund. Idag slog jag en lov på Lilla Essingen. Gick utmed vattnet en bit och kom fram till den här böjda muren. Jag har aldrig tänkt på den förut. Den är blank.  Och flera meter hög. Det känns som att gå runt en gasklocka typ men med skillnaden att det yttre lagret är gjort av betong (eller cement, jag lär mig aldrig skillnaden).

På samma promenad såg jag Fibben Halds staty Dansen kring granen. Den står i Luxparken och är rätt fin faktisk. 

På uppdrag i Hagastaden – Stockholms Chicago

Idag har det varit klassiskt reportagearbete ute på fältet. Jag och fotograf Nicklas Thegerström träffade Mikael Anjou, en före detta byggchef som nu slutat i branschen och skrivit en bok om hur ineffektiv den är på grund av olika hämmande strukturer. Vi knallade runt lite längs Norra Stationsgatan och det gick upp för mig hur längesedan det var som debatten rasade om rivningen av det gamla Klocktornet. Det finns inget kvar som påminner om det gamla tegelkvarteret. Istället står där nu flera nya bostadshus i vad man kanske kan kalla romersk-amerikansk stil. Jag vet att Aleksander Wolodarski, dåvarande stadsarkitekt, ritade Hagastaden och de ursprungliga Norra tornen med Chicago och New York som inspiration. 

 Så här ser det ut idag. 

I verkligheten tycker jag det syns att det Oscar Properties-byggda Norra tornet har ritats som en enskild del av området. 


Eriksdalsbadets fik håller samma låga klass

Ställde klockan på 07 men vaknade 06.36 av mig själv. En söndag! Herrejävlar vad jag håller på att bli gammal. Eller så är det ett tecken på stress. Eller båda. Hur som helst blev jag glad för jag bestämde mig sent igår för att komma iväg tidigt till Eriksdalshallen för att simma. Det var så värt. Jag nötte mina halvdana crawltag med och utan hjälpmedel i nästan en timme och nu sitter jag med en kopp kaffe efteråt i den där fruktansvärt omysiga kafeterian. Den är så risig och ful att man måste älska den bara därför. Det är få ställen i innerstan som ser ut som en andra klassens vägkrog med plaststolar, dåligt avtorkade bord och flottig grillmeny. Jag vill minnas att det tidigare kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L, då Folkpartiet) rasade mot det där för ett antal år sedan. Efter en googling hittade jag skrivelsen här

Bland annat står att läsa:

I dagsläget finns det en spricka mellan anläggningars hälsofrämjande syfte, och den mat som erbjuds där. Många matställen har låga ambitioner och tråkig mat. Därtill finns det många outnyttjade ytor som inte exploateras. Eriksdalsbadet ligger exempelvis vid ett av Sveriges populäraste promenadstråk

Stadens ambition kring ett friskare, mer hälsomedvetet och driftigare Stockholm rimmar helt enkelt illa med fritöser och inplastade dammsugare.

Well, politikens kvarnar mal långsamt som det heter. Det finns lite smörgåsar och vitaminvatten men dammsugarna och grillmenyn är kvar.

Inredningen håller samma låga klass – men just det ska vi inte vara särskilt upprörda över. 


Ankersjö, Kevius och en lokalpolitiker från Falun

Det har varit en intensiv arbetsvecka. Även om jag inte varit involverad i själva planeringen av Business Arena så har det tagit mycket energi att vara på plats och försöka få så mycket ut av de två dagarna som möjligt. Podinspelningen av min intervju med Mikael Anjou gick bra och innebar inget tekniskt merarbete överhuvudtaget på grund av att Daniel från Beppo ljudproduktion skötte allt. Efter helgen finns resultatet att lyssna på. Jag länkar när det finns en länk. 

Bland de människor jag pratade med under andra och sista dagen var Per Ankersjö, Regina Kevius och Mats Dahlberg. De två första kända som C- och M-politiker från Stockholms stadshus men numera egenföretagare respektive kommundirektör för Upplands-Väsby. Mats Dahlberg hade jag aldrig träffat förut men vet nu att han är vice ordförande (M) i Faluns kommunstyrelse. Det var min chefredaktör Anders Carlén som satt och pratade med honom när jag slog mig ner och sa hej. Vi hann snacka lite om simhallar och vilken utmaning de innebär för en lång rad kommuner i vårt land. Det finns något där som kan bli ett bra reportage framöver.

Första dagen på Business arena

Så har jag varit på mitt första Business Arena. En jättelik konferens för folk i fastighetsbranschen, med seminarier, paneldebatter och mingel. Tusentals personer i Stockholm Waterfront. Montrar, olika våningar, handskakningar och ett ständigt myllrande. Det är lätt att känna sig lite vilsen men jag tycker att dagen blev bra. Jag lät mig inte stressas, hann både prata med folk, skriva ett par grejer för webben, göra några enkäter och sköta kommunikationen med övriga i redaktionen. Min kollega Sverrir Thór spelade in tre olika podintervjuer i Fastighetsnytts lounge och imorgon är det min tur. Då blir det podpremiär för mig då jag ska intervjua författaren till boken Den ineffektiva byggbranschen, Mikael Anjou. 

Under förmiddagen gick jag på ett arkitektseminarium och där var Mark Isitt moderator. Vi fick en trevlig pratstund efteråt. Han öppnade hårt med att slå fast att "Stockholm är så värdelöst på offentliga miljöer" som den göteborgare han är. Dock numera Köpenhamnsbo. Jaja. Per Ankersjö hann jag också hälsa på, samt Kent Persson, Charlotte Nilsson, Joakim Larsson, Tatjana Joksimovic och några till.