Militärt klotter pryder tornet i Kastellet

I fredags hade vi konferens i Kastellet på toppen av Kastellholmen. Jag har aldrig varit där tidigare så det var kul att få se hur där ser ut. Ungarna frågar alltid vad det är för något när vi åker förbi med Djurgårdsfärjan. En första upplaga byggdes i mycket enkelt uppförande på 1600-talet, som en entré till Stockholm. Att hissa flaggan var en viktig funktion. På 1700-talet byggdes en större variant som flög i luften då det blev något tjall i ammunitionsförrådet som låg här. Efter det byggdes dagens Kastellet. Det var tänkt som bostad åt personer inom försvaret men dömdes snabbt ut på grund av husets uselhet. Idag är det konferensanläggning. Näst längst upp finns ett trevligt runt rum med koppling till två stora terrasser på taket. Utsikten är magnifik. Allra längst upp finns ett litet torn med en flaggstång. Dit åker högvakten varje dag för att flagga. Traditionen återupptogs ganska nyligen tydligen. Den sista trånga trappan är full av militärt klotter. Förvånansvärt städat, inte en kuk någonstans. Istället är det efternamn, initialer, årtal och avdelningsnamn som finns inpräntade här. 



Vinterland

Äntligen kom solen fram. Vid lunch lyste den så starkt att jag var tvungen att kisa när jag tog en promenad i Fredhäll. 

På kvällen möttes jag av en snölykta vid Tanto. Ovanpå papperskorgen. Så bra.

Ny arbetsvecka över – det går fort nu

Jag är sist kvar kontoret och hänger kvar en stund extra bara för att det är skönt när det är tomt. Jag gillar den stunden på fredagseftermiddagar när arbetsdagen är slut och det inte är någon panik hem just för att det är fredag. Barnen klarar att äta middag lite senare och man själv hinner avsluta arbetsveckan utan andan i halsen. Det är långtifrån alltid det går, men när det går ska man ta tillvara på det. 

Det är några intensiva veckor kvar fram till jul då mycket ska hinnas klart. För en liten stund sedan skrev jag äntligen färdigt en av de artiklar jag hela tiden blivit tvungen att skjuta på eftersom andra mer akuta grejer kommit före. Nu har jag bara en längre grej kvar att skriva innan julen och det känns helt lugnt. Det är reportage som det faktiskt ska bli kul att göra, som jag gärna lägger lite extra möda på. 

I övrigt har min egen produktion i veckan mest bestått av notiser och korta rajts. Men jag fick ett snack med Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren om deras stundande reformarbete och jag fick loss en liten fin fastighetsnyhet om en gammal gård som Stockholms stad ska sälja via bolaget Micasa. Båda har fått fin trafik. Sådant är alltid kul. 

Trevlig fredagkväll. Nu drar jag hem.

Åkte på NCC-invigning och bjöds på Titiyo-spelning




Byggjätten hade inte sparat på krutet när det nya huvudkontoret i Solna formellt invigdes under torsdagskvällen. Bubbel, snittar, vin, bärs, chokladpraliner och Titiyo. Tre låtar körde hon från den inverterade scenen (längst ner i en entré som till stor del består av en trappa). Första låten var passande nog den här:


Jag hann säga hej till ett par bekanta från förr och fick höra lite intressant information om Stockholms stadshus. En rundvandring hann jag med också. Det gav ett uppslag till en artikel för Fastighetsnytt och/eller Byggindustrin. Mer om det senare. 
Och inte att förglömma, hållbarhetsentreprenören Rebecka Carlsson körde en supersnabb och mycket engagerad dragning om exponentiell utveckling. Ett uttryck det lär pratas mer om framöver. 

Konkurrenten Byggvärlden var på plats i övrigt såg jag ingen media.