Genova-kvarteret i Gröndal, Söderorts kanske bästa utsikt och EU-valrörelse på Liljeholmstorget

Ibland är det helt fantastiskt att springa. I dag hade jag en sådan upplevelse. Jag lämnade dottern på Tanto bollplan i morse och sedan stack jag iväg åt Gröndalshållet. Där var längesedan jag sprang. Och precis som alla andra gånger jag sprungit där lite på måfå så kom jag bort mig. Alltså inte borta som i helt lost men så jag hamnade på stigar och gator där jag tappade väderstrecket. Men det ingick i planen. Bland annat hamnade jag högts upp på Nybohov där jag fann en fantastisk utsikt från vattenreservoaren som finns där uppe, vilket jag inte hade en aning om. Och så fick jag se ett gäng nybyggda hus jag inte sett förr. Bland annat Genova-kvarteret i Gröndal, Balneum heter det tydligen, som jag tog bild på. Extremt sjönära lägenheter i botten där. De hänger bokstavligt talat ut över vattenkanten. Det tog jag också bild på.

I det gamla Gröndal slås jag alltid av att de där punkthusen i tegelhus ger ett väldigt brittiskt utseende. Det gillar jag. Där hade grannarna börjat med ett odlingsprojekt intill gamla båthamnen lade jag märke till.

På Liljeholmstorget som jag passerade på väg hem var valrörelsen inför EU-valet i full gång. Den märkliga pergolagången var redan tapetserad med affischer.

@ajennische


SL, återinför de gamla skyltarna



Gick upp som en vanlig vardag, körde upp tvillingarna, åt frukost och körde 14 mil hem för att dottern skulle hinna spela fotbollsmatch mot Djurgården och sonen hinna dansa. Nu sitter jag vid Hjorhgens IP och väntar på att matchen ska börja. På station Ropsten slogs jag av hur retro den är. Mycket snyggare än de flesta alla. Skyltarna, den tomma gången med outnyttjade reklamytor och lågt i tak. Det sistnämnda är svårt att gilla, det blir lätt klaustrofobiskt med lågt tal. Men skyltarna, sådana borde återinföras direkt på alla andra stationer. Det är omöjligt att gilla typsnittet, färgerna och balansen i de där blåvita gamla skyltarna.

Fåglarna kvittrar ikapp och fälten är ärtgröna av ny växtkraft #torplife

Jag vaknar med samma huvudvärk jag gick och lade mig med. En sprängande punkt vid höger tinning. Jag ligger kvar i sängen en stund och löser Min kamp 2 av Knausgård. Den är fantastisk. Han så att man sugs in i hans huvud. I boken sitter han på NK och läser när han plötligt får bråttom hem för att laga middag. Han köper mat och betraktar de andra i affären. Precis när han öppnar porten in till sitt hus gör han en utvikning som tar läsaren en knappt år tillbaka i tiden och som varar i cirka en femtedel av hela boken. Därefter är han tillbaka i porten igen och berättelsen går vidare. Det är skickligt, väldigt detaljerat och fängslande. Tänk att ha förmågan att skriva så. Att gå in i arbetet på det sättet. Att skriva sådana kvantiteter, återberätta långa sjok av vardag. Häftigt.

April som juni

När klockan är lite efter åtta tvingar jag mig att gå upp. Huvudet bankar. Jag häller upp ett glas vatten ur plastdunken som står på golvet i köket framför den gamla vedspisen och dricker det stående. Jag kliver i ett par svarta stövlar och går på dass. Det spritter av liv. Fåglarna kvittrar ikapp och fälten är ärtgröna av ny växtkraft. Solen skickar sitt obevekliga ljus rakt mot oss. Det är slutet av april men känns som juni i luften. På marken är det fortfarande vårknastrigt. Det är lördag och vi har premiärsovit på torpet för den här säsongen.

Livet rullar på. Det är fint.