Substack-journalister, kan det bli även en svensk företeelse?

Att börja på Bonnier News och branschmagasin innebar flera nya insikter för mig. En har varit kraften i nyhetsbrev. Det är vår starkaste digitala kanal för både Fastighetsnytt och Byggindustrin. Och våra prenumeranter läser dem i högsta grad på sin dator på jobbet. Om det var allt fokus på mobilanpassning på StockholmDirekt så är just det inte lika viktigt för oss, än. 

Nyhetsbrev kan tyckas gammalt men är högaktuellt. Substack, ett amerikanskt bolag som erbjuder skribenter en enkel nyhetsbrevsplattform med inbyggd (valfri) betallösning, gör just nu stora landvinningar på framförallt den anglosaxiska marknaden. Casey Newton är senast i raden att ansluta sig. Han har jobbat på nättidningen The Verge på senare år där han gjort sig ett namn (och samlat en initierad läsarskara) på sin mycket kunniga bevakning av gränslandet mellan techbolagens sociala medier och demokratifrågor. Som anställd på The Verge har han skrivit nyhetsbrevet The Interface några gånger i veckan men det brevet och alla e-postadresser tar han nu med sig in på Substack där han ska pröva lyckan som sin egen. 

Det här är en mycket intressant utveckling. Frågan är någon enskild journalist i Sverige skulle kunna genomföra en liknande grej och kunna bygga sitt levebröd på det. 

Här är en bra artikel om Casey Newton i The New York Times.

Bandyskribent. Kan det vara något för mig verkligen?

Ja, det låter helt osannolikt med det kan faktiskt bli verklighet, på fritiden, högst ideellt, men ändå. Utan att avslöja för mycket detaljer innan något är klart så kan jag säga att det hela började med ett meddelande på Facebook och ett telefonsamtal från en person som är inblandad i kommunikationen kring ett visst bandylag. Hur jag hamnat i hans nät är lite oklart men någonstans har någon tydligen snappat upp mitt namn i detta sammanhang.

Jag lovar att bjuda på med info när mer info finns att ge. Känner mig både nervös och exalterad.

Varför ligger nya chefredaktören på Mitti/Direktpress så lågt?

Sista tidningen någonsin med namnet SödermalmDirekt. Gjordes det något väsen av det? Skrev chefredaktören en hälsning till alla läsare för att tala om att det här var det sista numret någonsin av SödermalmDirekt och att den hädanefter ska heta Mitti Södermalm? Gjordes den en programförklaring av vad den nya tidningen ska vara? Nej. Det enda som fanns var en liten liten skylt på sidan 2. 

Och den där egenannonsen som har rullat ett tag men som utelämnar svaren på en väldig massa frågor som läsarna rimligtvis borde ha. Vilka ska leda arbetet på den nya tidningen  till exempel och kommer något att förändras innehållsmässigt?

Det är märkligt att läsarna till den numera enda lokala publikationen i Stockholm inte tas på större allvar. 

Den nya chefredaktören för hela konkarongen borde vilja presentera sig tänker jag, eller kanske ännu hellre säga hej till läsarna varje vecka, och agera som en samlande kraft (som jag vet att styret på Mitti Direkt gärna vill göra). Kanske blir det så från och med nästa vecka då det första numret av den nya editionen delas ut. Jag förutsätter det.

Själv är jag också väldigt nyfiken på den digitala versionen av tidningen. Hur blir det egentligen med den? Ska det ens finnas en sajt och vad ska den i så fall innehålla? Dagliga nyheter? En pdf-tidning eller kanske bara kontaktuppgifter och privatannonser? 

Enligt det jag har hört ska det inte längre finnas någon app och det verkar oklart vad som ska hända med Alltomstockholm.se
Personligen är jag också nyfiken på hur allt gammalt material på StockholmDirekt.se ska hanteras nu när det är namnet Mitti.se som består. Där finns en skatt av Stockholmsnyheter som läsare rimligtvis vill kunna söka i.


Elda som en hillbilly


Den fina hästkastanj som dominerar ytan mellan ladan och grönsakslandet har blivit sjuk. Den verkar ha drabbats av kastanjemal, en liten fjäril som lever av bladen och som gör att dessa faller av i förtid, bruna och torra ramlar de till marken redan i juni. Ett sätt att bli av med malen och se till att den inte återkommer nästa år är att samla upp löven och bränna dem. 

Vi har skaffat ett eldningsfat för ändamålet. Den lokala bilmecken kunde förse oss med detta mycket användbara skrot. Han ville ha en slant för att skära bort locket och allt var löst på ett par timmar. Älskar när det är så. Man tar kontakt med någon på chans för att efterfråga en tjänst eller vara och personen svarar direkt ”inga problem” och så är det kirrat. 

Själva eldningen gick finfint. Lite papper och torr spillved i ena ”hörnet” på botten och sedan på med försiktiga mängder löv vartefter. De var inte helt torra ska tilläggas. Bitvis stod röken tjock och vit som från en häxkittel men i slutändan blev det bra. 

Som avslutning tog jag en dusch i trädgårdsslangen eftersom jag luktade värre än eldad korv. Det var en bra lördag. I kombination med ett bra poddavsnitt i lurarna, riktigt bra. 

Stockholm är underbevakat

Stockholm är underbevakat. Äntligen sades det högt, av andra mediepersoner än dem som rör sig i mina kretsar. Det var i det senaste avsnittet av Tidskriftspodden saken yttrades, i ett samtal mellan programledare Fredrik Wass och Helle Klein, Thomas Mattsson och Camilla Björkman. Den senare är jag mycket inspirerad av för övrigt, hon har en lösningsorienterad syn på medieaffärer och har flera väldigt bra poänger här. Eftersom hon är med kommer jag nu att lyssna på alla program framöver. 

Men tillbaka till Stockholmsbevakningen. Det är som panelen säger. Sveriges största kommun är sämre bevakad än många mindre. Mitti må vara räddad (av Direktpress) men den journalistiska kraft som är kvar efter den affären är ordentligt decimerad. Det måste finnas utrymme för fler.

Ut från stan

Det är inte lätt att tillgodose allas behov. Jag är på väg till landet med de två yngsta och den ene är arg som ett bi för att han behöver följa med och den andra ser framemot det. Den äldste kan ta vara på sig själv och stannar hemma. Hustrun är redan på plats, hon landade där ”på väg hem” efter att ha varit hos sin mor hela arbetsveckan. 

Själv ser också framemot att komma iväg några dagar. Det blir enformigt att bara vara hemma. Men igår tillbringade jag faktiskt hela dagen inne på kontoret för ett fysiskt möte. Fem personer var vi i ett mycket stort rum, väl utspridda. Det gäller att hålla i nu som Tegnell brukar säga.

Stökade om på bloggen

Egentligen borde jag inte lägga någon mer tid alls på den här bloggen eftersom mitt engagemang går i sådana vågor. Men jag kan inte låta bli att ändra lite saker då och då. Nu har jag skalat ner det som sticker ut till ett minimun för att få känslan så ren och enkel som möjligt. Jag har tänkt mycket på det där senaste tiden, att jag föredrar plattformar med knapphändigt urval av funktioner men där läsbarheten är hög. Då blir det fokus på rätt sak: innehållet. 

Jag måste gå och lägga mig, dagen har varit lång med maratonmöte och imorgon måste jag vara på alerten igen. Det har varit för få sömntimmar hela veckan. Det blir så varje gång jag är gräsänkling, jag går liksom aldrig och lägger mig. Tur det snart är helg. Då blir det några dagars #torplife.

Vill MP ha Lindhagen?

Åsa Lindhagen var miljöpartistiskt socialborgarråd i Stockholm under den rödgröna majoritetens mandatperiod åren 2014-2018. I talarstolen i kommunfullmäktige talade hon ofta med stort engagemang i alla ärenden som rörde barn, flyktingmottagande eller HBTQ-frågor. Min bild är att hon är en high achiever och verkligen vill vara med och bestämma.

I januari 2019 utsågs hon till jämställdhetsminister i Stefan Löfven-regeringen och nu aspirerar hon på ytterligare en mäktig post.

I en artikel på DN Debatt i dag skriver hon att hon kandiderar till att ta över som språkrör för Miljöpartiet efter avgående Isabella Lövin. Och även om Lindhagen lyfter fram klimatarbetet som avgörande så trycker hon ännu mer på det som rör antirasism, demokrati, feminism och internationellt fredsarbete.

Grön Ungdom lär gilla Lindhagen som kandidat. När Aida Badeli, ordförande för det gröna ungdomsförbundet, var med i Aktuellt efter Isabella Lövin lämnat sitt avgångsbesked så tryckte hon hårt på att MP måste svänga åt vänster.

Men frågan är hur stor samsynen kring det egentligen är. Det verkar finnas en parallell diskussion inom MP-kretsar som går ut på att snarare renodla kommunikationen till att handla ännu mer om klimat- och miljöfrågan.

"Analysen internt just nu är att stärka miljöprofilen", som en miljöpartist inom Stockholmspolitiken skrev på Facebook helt nyligen.


@ajennische

Rapporten, det här hände vecka 38

Jag tar och sträcker på ryggen lite. Den börjar göra ont efter alla timmar på en stol. Det är den största utmaningen med att jobba hemifrån, att jag sitter sämre och rör mig mindre under dagen. Jag håller envist fast vid morgonpromenader eller löprundor men jag måste röra på mig mer. 

Det om det. Roligare är att min artikel om framtidens äldreboenden och hur de kommer att ritas och byggas har blivit flitigt läst. Jag har också fått gå en heldagsutbildning i ledarskap och det har aldrig hänt förr, så det var lärorikt och kändes lyxigt. 

Jag har fått några idéer också, både att lansera på redaktionen och att agera på själv. 

Roligast av allt är att redaktionens arbete går stadigt framåt. 

Nu tar vi helg.